Tänk vad jag är rik.

Klockan är halv sju. Jag har gjort stallet och sitter i köket med min frukost. Morgonkaffet ska avnjutas ute i morgonsolen. Det är högsommar och det sjuder av liv ute på gården. Resten av familjen ligger fortfarande och sover skönhetssömn i sina sängar. Morgonen är min. I min stora familj är tystnad och en stund för mig själv något värdefullt som jag verkligen uppskattar när de stunderna ges. Det är inte ofta och inga långa stunder så det gäller att ta vara på varje sekund. Jag lyssnar till köksklockans tickande och ser ut över den glittrande älven. Jag är här och jag är närvarande... Nu hör jag hur någon tassar på övervåningen. En dörr öppnas och stängs. Det spolar i en vattenkran. Steg nedför trappan, genom hallen, in i köket. Nåja, åtta minuter är inte helt fel. Plus en halvtimme i stallet (med ett gäng kattungar som trängdes vid matskålen). Tur att inte hästar kan prata. :)
 
En ny dag är igång. Två döttrar vakna. Nu ska jag ta min kaffekopp och sätta mig i solen. Kanske jag kan ta ett par minuter till innan någon behöver sin mamma. Ibland är jag trött. Trött i öronen, trött i huvudet, trött, trött, trött på att alltid känna mig behövd av någon. Då behöver jag några minuter för mig själv, med mig själv. Sen kan jag ge och ta emot igen. Mest ta emot faktiskt. När man har många barn får man så vansinnigt mycket hela tiden. Gåvor som inte kan köpas för pengar. Att få dela livet med någon. Gårdagen avslutades med att yngsta dottern läste en hemsk saga som hon skrivit själv. Dagen idag startade med att äldsta dottern berättade om sina planer för dagen. Tänk att de vill dela det med mig. :)
 
Jag och min man är inte miljonärer men om någon gjorde en lista på Överkalix rikaste skulle vi ligga högt uppe på listan. :)
Allmänt | |
Upp