En liten skit i universum.

När jag tänker mig hur oansenligt liten jag är i förhållande till vårt oändliga universum så känns mina problem och bekymmer väldigt oviktiga. Jag menar vem bryr sig egentligen, om hundra år? Vem bryr sig ens nu? De flesta har nog med sitt. För även om jag är centrum av världen - min värld, så är ju alla andra centrum i sin värld. Och även om någon tycker att jag har fel och gör fel, så är det kanske inte så himla viktigt, egentligen. Vi kan inte tycka samma. Vi kan, och ska inte vara överens i allt, hela tiden. Hur ska vi någonsin komma fram till något nytt om vi bara nickar och håller med alla, hela tiden? Det är inte farligt att tycka tvärtom. Bara man lyssnar vad andra säger. Det är inte farligt att argumentera för sin sak. Bara man låter andra argumentera för sin. Man är inte elak för att man har en åsikt. Man kränker inte för att man säger "det tycker inte jag". Att tycka ett en person har fel åsikt, eller fel värdering, eller handlar fel betyder inte att man automatiskt tycker illa om hela personen. Det betyder heller inte att man har rätt. Men man har rätt att tycka. Ett samhället där människor slutar tycka och tänka självständigt måste vara det värsta som kan hända. Vem har då rätten att tycka och tänka? Varför skriver jag nu det här? Därför att min reflektion just nu är att vi alla ska tycka ungefär likadant, annars är vi elaka. Jag önskar att fler vågade stå upp och gå mot massan. Våga vara sig själva. Då kan vi hjälpa våra barn att göra likadant. Att inte säga; "vi tycker " i alla lägen utan "jag tycker" - "därför att...". Inte automatiskt tycka samma som sin familj, släkt, by, sitt parti eller sina vänner. Vänner kan också tycka olika. Vi ska inte gå omkring och säga "sanningar" till alla vi möter. Men jag tror att vi borde stå upp för vår åsikt lite oftare. Då vet man var man har varandra (i den åsikten). För hur små och oansenliga vi än är i universum så är det fantastiskt att tänka på att vår åsikt räknas, i små och stora frågor. Vår röst är viktig. Det är du och jag som utgör vårt samhälle. Det är vårt ansvar att tillsammans lyfta viktiga frågor. Våga se problem i dagsljus utan att vara tvungen att hitta en syndabock hela tiden. Det är inte den som ser problemet som är problemet...Problem och konflikter av de flesta slag tenterar att leva ett eget liv och förändras likt en amöba beroende på vem som tittar på det. Det beror ju på att vi har olika erfarenheter, kunskaper och värderingar. Om vi börjar prata och lyssna kommer vi att märka att det finns andra synsätt än mitt. Och om jag lyssnar lite till så kan jag märka att jag faktiskt visste för lite för att ha hela sanningen. Ofta finns ingen sanning, ingen tydlig regel men det kan finnas en rimlighetsgräns för vad man bör göra och tillåta som vuxen människa.
 
Vi är alla mirakel i en förunderlig värld. Vi har alla samma värdighet. Alla har rätt att få sin röst hörd. Ibland hjälper det inte ens att skrika högt, om ingen lyssnar. Till sist tystnar vi. Och då har alla förlorat. Vi behöver träna på att tala och att lyssna innan vi värderar. Så lever ingen. Alla gör fel, säger fel och handlar omoraliskt och lite elakt ibland. Det gör oss inte genomruttna. Inte på en gång. Men vi slutar utvecklas som människor och slutar lysa som stjärnor. Igår mötte jag lysande stjärnor, flera stycken. De är mina förebilder och mentorer, utan att ens veta om det.
 
Jag kommer att fortsätta tycka och tänka. Jag kommer att göra misstag och säga fel saker. Men ibland kanske jag säger något som gör skillnad. Jag ska träna på att lyssna och att se människor. Jag ska träna på att göra gott för andra och för mig själv. För hur oansenligt liten jag än är i vårt oändliga universum så tror jag att jag finns här på jorden av en anledning. Den vet jag inte än, kanske aldrig. Det spelar egentligen ingen roll. Jag är en del av den oändliga kärleken, nu och för alltid.
Allmänt | |
#1 - - Carina:

Jag tycker som dig men jag tycker också att du kan komma in på en kopp kaffe på Nygatan när du har 2 minuter över.
Kramen

#2 - - Anna:

Det ska jag försöka ta mig för att göra. Och du, jag vet att du tycker saker och ting. Det gillar jag. :)Kram.

Upp