Sopsortering

Det här med sopsortering är ju en hel vetenskap. Jag börjar bli lite bättre på att veta vad som ska i vilken container, men det har varit en lång process. Förr satte man allt i en påse som sopbilen hämtade och någon brände upp skiten. Sen kom man på att det inte var så bra för naturen så då fick vi så snällt börja sopsortera. Nu är det svårt att förstå hur man kunde trycka ner en äggkartong i brännbara sopor!!! Fy vad hemskt. I Stockholm gör de visst fortfarande så. De är lite efter i utvecklingen där nere. ;)

Tänk om det är samma med känslorna och tankarna som kommer med våra upplevelser i livet. Att vi kan sopsortera dem! Förr i världen gick matavfallet till grisarna och alla gårdar hade egna soptippar. Man grävde ner det som inte gick att bränna upp. Jag tror man gjorde samma med känslor. En del brände man upp direkt, man var rätt hårdhudad. Och det som inte gick att bränna upp grävde man ner - så ingen skulle kunna hitta dem. Själv hoppades man nog att man skulle glömma vart man grävt ner dem.

Nuförtiden lever vi ett annat sorts liv. Jag tror vi pratar mer om våra känslor och hur vi upplever saker vi är med om. Kanske det är så att vi har en viss sopsortering av våra upplevelser. Vissa saker är komposterbara. Vi kan behålla dem och när tankarna och känslorna fått en tid i komposten använder vi de som ny näring. Vi har lärt oss av våra erfarenheter - en del positiva och en lite negativa. Både glädje och sorg är komposterbara. En del blir ny jord snabbt och en del tar längre tid. Vissa saker bränner vi direkt. Med åren lär man sig vad som är brännbart. Man kan bränna en del själv och det blir lite äcklig rök, som försvinner ganska fort. Sen tänker man inte så mycket på det. Vissa erfarenheter kräver lite mer eftertanke. Hur ska vi sopsortera den här händelsen? Kanske vi behöver lämna in den på en miljöstation där det finns experter - vi delar med oss av erfarenheterna. Någon som vet hur såna grejer ska hanteras. Inga farliga saker. Det kanske till och med går att återvinna. Det kan bli till en ny kraft. Men man klarar det inte helt på egen hand. Vissa känslor är som farligt avfall. Det går att ta hand om men ofta låter vi det ligga i en hopknytt påse en lång tid. Kanske ända till det börjar rinna ut lite batterivätska eller man är rädd att något ska sprängas i luften. Och då vet man kanske inte ens var man ska gå med sitt avfall. Känns inte riktigt som om kommungubbarna hanterar så här farliga grejer. Erfarenheter och känslor i kategorin "farligt avfall" ska man nog hantera väldigt varsamt. Men man bör nog snarast googla för att hitta en riktig expert. Jag tror att alla har en påse farligt avfall inom oss. Frågan är vad som är farligast. När det sipprar ut lite av de erfarenheterna hela tiden eller när det exploderar... Sen finns det dessvärre en ännu värre kategori. LIVSFARLIGT AVFALL!!! Typ radioaktivt avfall. Sånt man måste kapsla in i flera lager för att aldrig, aldrig någonsin släppa ut. Hur sopsorterar man sånt avfall. Det går att ta rätt på sånt avfall också. Det krävs bara en väldigt stor förberedelse, kunskap och försiktighet för att öppna kapslarna och flytta det till ett annat ställe. Ett ställe där det inte gör någon skada.

Jag är ingen expert på sopsortering, men jag gör så gott jag kan. Och jag vet att man inte får bränna farligt avfall på egen hand. Det är farligt både för en själv och för omgivningen. Låt oss ta hand om våra sopor på bästa sätt. Mycket går att återvinna. Och om man tänker efter före man handlar (i dubbel bemärkelse) så kanske det inte blir så mycket sopor. :)

Ha en bra dag!
Allmänt | |
#1 - - Katarina:

Jag går ut med sopor på kvällarna här i stan, får för mig Galärens vaktmästare håller koll på när man slänger :) jag kan erkänna jag är slarvig, men det är att mat åker i brännbart, resten är jag rätt så bra på :)



Kramar

#2 - - Malin:

Så sant, bra liknelse tycker svenskaläraren :)

Det stämmer att man måste sortera, för det beror helt och hållet på vilka sopor det handlar om ... Ibland är man ju alldeles för snabb med att sortera bort också, för tänk om det är något riktigt bra och användbart som man slänger ... DET tränar jag på - att inte vara så drastisk i vissa hänseenden ;) Sedan kan det också bli att man samlar på sig för mycket sopor, precis som du skriver, alltså farliga sopor ... men, jag tror fasen jag har blivit bättre på att sortera bort just dem! Senast idag slängde jag iväg en dålig energislukande sopa, ha! :)

#3 - - Anna:

Katarina; Det kanske finns kameror som filmar dig när du går med dina sopor...Sen får du en jättefaktura för olagligt slängande av sopor. ;)

Malin; Precis. Ibland slänger man för fort och ibland sparar man på gammalt skrot. Bra att du slängde energislukande sopa. :)

#4 - - Madde:

Fint skrivet om sopor och känslor. Intressant liknelse. Jag sorterar regelbundet. Sparar int' på just nå'=) Bort, iväg och ut med det man int' vill ha kvar. Det skapar bara olust, hat och bitterhet. Det finns många som skulle behöva lära sig att sortera. Känslor alltså.

Ha det bra!

Upp