Mitt eget konstverk
Livet är en resa, ett svårbyggt pussel, ett ständigt nu som förändras varje sekund. Tiden kommer till oss varje sekund och vårt uppdrag är att förvalta den på bästa sätt. Att förvalta tiden genom att använda den på ett sätt som känns värdefullt och meningsfullt. En omöjlig uppgift kan det tyckas. Ibland känner jag att tiden rusar iväg och jag hinner inte med. Jag hinner inte med att känna, tänka, värdera vad som är viktigt och göra det som förväntas av mig. Det är då vi måste stanna upp. Tiden rusar ingenstans. Det är vi som rusar iväg. Det är vi som skapar måsten och förväntningar som gör oss stressade och olyckliga. Tänk om jag varje morgon skulle se dagen som ett papper som jag har möjlighet att fylla med färg och liv, tänk om jag skulle se mitt liv som ett vackert konstverk. Tänk om jag istället för att rita, värdera, sudda, rita på nytt, se vad de andra ritar, skulle ta min färgpalett full med färger, leta reda på några olika penslar och måla mitt eget konstverk från hjärtat och utan att stanna upp för att värdera och kritisera mig själv. Pauserna som jag skulle ta skulle vara fulla av känslor och närvaro. Jag skulle betrakta min livstavla och mina penselsträck med nyfikenhet, värme och öppenhet. Jag skulle inte sudda och kritisera. Jag skulle måla starka färger, mina färger. Jag skulle vara den jag vill vara, göra det jag vill göra. Mina pauser skulle ge mig kraft. Kraft att ge, att ta emot, att göra det lilla och utföra stordåd.
Vilken bra idé! Jag börjar idag. :)
General-paus
På en mån-karta
såg jag namnet som väckte min längtan
STILLHETENS HAV.
Jag tänkte lösa enkelbiljett.
Nu vet jag att tre-stegsraketer inte behövs.
Stillhetens öar och hav
är närmare än du tror.
Men de finns inte med på kartan,
det är hemligheten.
Ögonblick av mättnad och fullbordan
där ändå allt finns kvar.
Där dimman lyfter över holmarna.
Höstens sista kantarell i en frost-skimrande skog.
Sekunden innan det första skriket i förlossningssalen.
Ett kärleksmöte som lever upp till sitt namn.
Då kommer våra sinnen tillbaka.
Den inre källan blir en spegel.
Pausen i Stillhetens hav
ger oss nyfödda öron.
Falska toner dör.
Är Händel ensam om sin upptäckt?
Ett verkligt Halleluja
måste föregås av en general-paus.
Lisette Johansson