Kommunikation

Idag funderar jag på kommunikation. Medveten kommunikation, omedveten kommunikation, kommunikation via ombud, kommunikation med tystnad, kommunikation med kroppsspråk, kommunikation på alla möjliga sätt. Anledningen till det är att jag vid rätt många tillfällen senaste veckan blivit förvånad, upprörd, ledsen, glad och frågande på grund av kommunikation.
 
Jag vet att jag påverkas väldigt starkt av omgivningen. Antagligen starkare än många andra som jag har kontakt med. Men jag är inte ensam om det och att vi är så olika är nog en stor anledning till konflikter och missförstånd.
 
För ett antal år sedan skedde kommunikationen mest via direktkontakt med andra människor, i telefon så man hörde rösten och via brev med text som var noga genomtänkt (oftast) och hade ett tydligt budskap. Idag är vi uppkopplade mot varandra mest hela tiden. SMS, e-post, twitter, facebook, bloggar och en massa andra kanaler som jag inte ens känner till. Vi är snabba att reagera och kommunicera. Glömmer man en smilande gubbe är man ute i kylan. Får man ett sms utan gubben så får man ont i magen. Shit vad har jag nu gjort. Kanske lite överdrivet, men lite så är det. Så kommunikationen via digitala medier är enligt mig bra men också ett stort, stort relationsproblem. Men det är egentligen inte den kommunikationen jag är mest intresserad av utan den när vi möts. I verkliga livet, utan skyddsutrustning och där vi tvingas vara sändare och mottagare och ta ansvar för vår kommunikation.
 
Det jag undrar mest över är huruvida människor (mest vuxna, men även barn i vissa situationer) är medvetna om sitt sätt att kommunicera. Om de är medvetna om hur deras kroppsspråk, röstläge, ord, kläder, blickar, tystnad sänder budskap till mottagaren som tolkar med sina sinnen, sin erfarenhet, sin kunskap...och som sedan sänder tillbaka sin tolkning till den nya mottagaren (gamla sändaren).  En kommunikation som pågår hela tiden så länge vi är i närheten av andra människor. Vi kommunicerar även med människor vi inte har medveten kontakt med. Genom att vända bort ryggen, blicken. Genom att tystna när någon kommer in i rummmet. Tystnad är inte brist på kommunikatio, utan ofta en väldigt stark kommunikation. Kan vara både positiv och negativ.
 
Jag ska inte skriva om alla händelser som påverkat mig under veckan, men det är många, väldigt många.
Jag nämner några, utan att analysera, bara uppmärksamma situationen och min reaktion.
 
Ett telefonsamtal från en vän. Positiv oväntad kommunikation. Öppen och med många sinnen närvarande i båda ändor av tråden.
 
Ett livemöte med en annan vän. Kroppen, rösten, orden sa samma sak. Jag har saknat dig. Vad roligt att träffas.
 
Ett brev med medvetet eller omedvetet provokativt innehåll gällande genus...Hmm...Jag som mottagare tolkade med min kunskap, min syn, min erfarenhet...och sände via ombud (facebook) en reaktion som mest troligt inte når sändaren på ett bra sätt. Men jag sände medvetet.
 
En komplimang som jag som mottagare uppfattade som uppriktig och varm. Sände nog tillbaka glädje, med en aning besvärat kroppsspråk (tänk vad det är roligt, men ibland svårt att ta komplimanger på rätt sätt).
 
En person på ett möte som medvetet eller omedvetet (jag vet faktiskt inte) sände ett tydligt avståndstagande och ett tydligt kritiskt förhållningssätt med sin placering i rummet, sitt kroppsspråk, sina ord och sitt röstläge. Hur jag som mottagare reagerade??? Mest med en talande tystnad. Säkert med några blickar. Och några taggiga kommentarer. ;) Kanske inte jättesupernice, men medveten om kommunikationen. I efterhand har jag analyserat och jag blev nog mest förvånad. Inte väntat från den personen. Och jag funderar mkt. om det var medvetet eller omedvetet. Det är rätt stor skillnad för mig. 
 
Ett leende från en dotters kompis som sa; hej, vad kul att vi ser varandra. Äkta.
 
Vi sänder och tar emot hela tiden. Ibland medvetet, ofta omedvetet. Vi tolkar varandra på mataffären, via bilkörning, via facebookkommentarer. Vi förstår varandra och missförstår varandra. Om vi försöker att vara medveta om vad vi sänder och hur vi reagerar så är det kanske lättare att förstå varandra när vi hamnar i konflikt eller när vi upplever att vi är i situationer som är svårhanterbara. Ett superstort ämne och ett svårt ämne det här med kommunikation. Men så otroligt fantastiskt intressant. Jag älskar kommunikation. :)
Allmänt | |
#1 - - Madde:

Kommunikation=gilla jättemycket på facebookspråk. Visst är det så, kan var och har varit, så som du skriver. Jodå. Man kan ju int' älska alla - men man kan försöka. Funderar ofta på det. Ser också många i min omgivning som uppför sig väldigt illa, direkt oprofessionellt (felstavat?)genom att inte hälsa på de människor de möter. I arbetet. De tittar bort, vänder ryggen mot en eller bara stirrar rakt förbi. Ironiskt nog är det ofta de människorna som många gånger känner sig kränkta på ett eller annat sätt. Har funderat en hel del på det. En del gånger kan det ju hända att man inte ser, att man är i andra tankar eller så. Vi är ju int' mer än bara människor. Själv föredrar jag kommunikation som är face-to-face=) då ser man miner, kroppsspråk, ögonkast....ha det bra! Kram!

Svar: Face to face. Helt klart att föredra. :)
Anna Pohjanen Tegelid

Upp