Om möten - igen...

Jag återkommer till samma ämne gång på gång på gång. Att mötas. Goda möten när man möts med blicken, med ord, med medkänsla och i samförstånd. Såna möten ger livskraft och näring till själen. Och jag blir lika förvånad varje gång jag haft ett nära möte med någon. Förvånad över vilken effekt ett sådant möte har. Idag har jag haft såna möten, två stycken till och med. Samtal som fått mig att reflektera. När vi ser varandra och frågar hur livet är - och när vi är öppna för att lyssna på svaret, då öppnas själens dörr och agape flödar ut i mänsklighetens hårda värld. Våra hjärtan mjuknar och våra ögon ser allt lite klarare. Men det gäller att vara uppmärksam för att inte missa såna tillfällen. Det gäller att lyssna när någon knackar på i våra hjärtan för att fråga hur vi mår. I dagens stressade samhälle är det lätt att missa knackningen och kanske missta den för ett annat oljud i vår vardag. Och det gäller också att våga stanna upp för att vara medmänniska och lyssna på en annan människa.
 
Jag tackar för dagens möten och för att jag var så modig att jag vågade mötas. Jag har sett och blivit sedd. Det goda mötet är ofta kort, ibland bara ett ögonblick. Det kan slå omkull våra känslor på ett överraskande sätt. En annan människas omtanke och öppenhet kan öppna dörrar i vårt inre som vi inte ens visste att vi hade, dörrar som går till våra innersta rum, fulla med skatter...eller bråte...Idag hittade jag både och. Jag behöver städa lite i några av mina inre skrubbar, men det ser fram emot eftersom jag möter så härliga människor som delar med sig av sin omtanke och medmänsklighet.
 
Hittade denna dikt idag;
 
Här är jag
här är du
här är vi ett.
Livet är här och nu,
evigheten mitt i tiden.
 
VVS
Anna
Allmänt | |
#1 - - Lina:

Har också haft ett sånt möte idag.

Svar: :)
Anna Pohjanen Tegelid

Upp