urpojjesperspektiv

Jag får ofta frågan; Rider du mycket? Den kommer av de som vet att vi har hästar och av de som i samtal får veta att vi har hästar. Jag blir alltid tyst ett kort ögonblick innan jag svarar; Nä, inte just nu. Jaha, du har väl inte tid med så många barn och så. Oftast säger jag bara mm och ler lite. Men det är faktiskt inte sant. Jag har tid. Och egentligen är ridning den enda idrott/sport som jag tycker är riktigt roligt. Jag ägnar säkert 8-10 timmar/vecka åt annan träning. Jag spinner,yogar, styrketränar, springer, boxas, ja allt som jag kan. För det är så roligt. Men inte lika roligt som att rida.

 

Varför rider jag då inte istället för att träna?  Eller varför istället? Jag skulle ju kunna byta ut 4 timmar fysträning mot 4 timmar ridning  (i stallet är jag ändå så den tiden det tar att borsta är jag redan i stallet).

 

Jag har funderat mycket på det. Jag skulle vilja rida mer. Vad hindrar mig? Jag har hästar i stallet och ridbana på gården. Det är ju bara att häva sig upp. Jag galopperar ju på ponnysar när jag får chansen och på söndag red jag ut på en väninnas islandshäst. Det var härligt i skogen och jag njöt varje sekund. Jag har svaret.

 

Jag springer...hellre än bra. Jag sjunger...hellre än bra. Jag är ingen mästerkock men lagar enkel mat...hellre än bra. Jag är lite halvstark och styrketränar...hellre än bra. Listan på hellre än bra i mitt liv skulle kunna göras hur lång som helst. Varför då inte ridning hellre än bra? Jo, därför att ridning är inte bara en idrott/sport (ja, det är en idrott i vissa former enligt mig), utan även en konstform och en form av dans där du kan uppnå en harmoni och ett samspel som är svårt att beskriva med ord. Att bli ett med hästen. Detta vet jag och har vid ett par tillfällen i livet upplevt ett kort, kort ögonblick av den känslan. Jag har fått en liten insikt om ridningens innersta väsen. Jag förstår att jag inget (nåja, väldigt lite i alla fall) förstår och att jag inte har tid att nå dit jag vill nå. Jag började träna för att kontrollera min egen kropp, för att kunna uppnå någon form av samspel med en häst. Styrka, balans, smidighet, koordination och en viss kondition. Allt det, plus kunskap om ridteknik, hästens exteriör, rörelsemekanik och hästens beteende krävs för att bli en bra ryttare. Och med det menar jag inte att vinna ett VM-guld eller en världscupseger. Att uppnå harmoni och känna balans på hästryggen skulle räcka långt för mig. Det är så svårt  och kräver så mycket så jag backar redan vid start.

 

Det finns ett par saker som jag inte vill göra hellre än bra utan hellre bra än dåligt. Saker som jag kan så mycket om att jag förstår att jag inte förstår. Hur var det en av mina förebilder inom ridkonsten sa: Lyckliga äro det ovetande...Så sant, så sant. Det gäller inom många områden och jag är lyckligt ovetande om många saker i livet. Jag tror att det är lätt att löpträna, eftersom jag vägrar läsa böcker om löpteknink. Jag tror det är lätt att konditionsträna, eftersom jag vägrar läsa böcker om intervaller och träning med pulsklocka.

 

Så till alla är som är lyckligt ovetande och okunniga säger jag: Lycklig du som inte kan, vet och förstår. Stanna gärna kvar i den gropen (eller mysiga grytet). Jag har klivit ur några gropar och påbörjat klättringen uppför kunskapens och insiktens berg. Ju högre upp jag kommer desto bättre utsikt får jag. En storslagen vy över all kunskap, vishet och små och stora gropar fulla av mysiga och enkelt härliga individuella åsikter som blivit till sanningar. 

 

Mitt mål är nu att gräva mig en grop med lite enkla sanningar om hur man blir en lycklig ryttare, klättra ner dit och sen försöka hålla mig kvar där nere. På samma sätt som jag strängt förnekar att löpteknikträning eller pulsklocka skulle kunna förbättra mina tider på Halljärv.

 

Fast hur fasen ska jag nu avsluta mitt blogginlägg. Jag kan ju inte gärna skriva VVS (våga vara sann)...

Eller jag gör det i alla fall. Jag vågar se sanningen i vitögat. Jag är en feg stackare som inte vågar utmana mig själv i att lära miga rida...på riktigt. Så kanske jag struntar i att gräva och putsar upp ridstövlarna istället. För feg vill jag ju inte vara.

 

Ha en bra dag! Och...VVS ;)