Sagan om paret som separerade.

Det var en gång ett par, A och B, som levde ihop, och hade gjort det vääldigt länge. Så länge att de nästan inte visste vem som var vem och vad den ena eller den andra tyckte. Men de hade trots det börjat glida isär. Egentligen hade det pågått väldigt länge. Det skedde många saker i omvärlden som påverkade förhållandet. De var inte osams men bestämde sig ändå för att separera. Separationen gick smärtfritt och några av de gemensamma barnen märkte aldrig av separationen. På många sätt fortsatte allt som förut och livet flöt på. A hade bra relationer med B och de träffades ofta vid olika tillfällen. Det var ett givande och ett tagande. När det gått några år märkte A att allt kanske ändå inte var riktigt bra. Det kändes som om den andra (B) tog för givet att B och alla barnen skulle kunna fortsätta med de traditionerna som familjen haft före separationen, men att man skulle ta bort några av de saker som inte passade in i den nya familjen. B hade nämligen skaffat, inte bara en ny partner utan flera och hade barn med allihopa. Och nu var man ju tvungen att anpassa sig efter alla nya familjemedlemmarna och deras önskningar. Men några av de gemensamma barnen ville hålla på traditionerna och ville att alla skulle samlas hemma hos  A, dock utan de pinsamma och känslosamma inslagen som kunde inverka negativt på de nya familjemedlemmarna. A blev lite ledsen och även lite arg.  Varför ville de komma hem till  A med alla om de inte kunde respektera dennes värderingar. A pratade med några av de nya familjemedlemmarna (som A hade väldigt goda relationer med) och ingen av dessa hade bekymmer med att fira högtiden med de gamla tratitionerna. A sa till B att ni är välkomna hem till mig, men då gör vi på det sätt vi alltid gjort hos mig. "Nej det går inte", sa B. "Då får ni inte komma", sa A. "VA!", sa B. "Så kan du väl inte göra. Du med ditt fina hus. Inglasad veranda, pool och stor gräsmatta. Var ska vi då fira högtiden?" "Inte mitt problem", sa A och fick medhåll från några av de gemensamma barnen. Några av barnen tyckte det var bra att A äntligen sa ifrån och började hoppas på att A skulle kunna återfå sitt självförtroende och stärka självkänslan genom att stå upp för sig och sina barn. Men icke. Så lätt skulle det inte gå. Några andra av de gemensamma barnen var sluga som bara den. De kände sin förälder och gick dit och berättade hur ledsna de var och hur snäll A skulle vara om de fick komma hem till det stora huset som de alltid gjort (och hur dum och elak A skulle vara om de inte fick komma dit). A som avskydde konflikter och som ville vara omtyckt av alla gjorde som vanligt. Gick med på B;s villkor. Högtiden skulle firas hemma hos A, utan A; s delaktighet och traditioner. Ja, man kunde ta smörgåstårtan, den fick A göra. Men sen behövdes A inte mer. B skulle klara sig alldeles utmärkt i A;s hus. Tillsammans med de gemensamma barnen och den nya familjen. A kände hur tårarna brände i ögonen. A som så gärna ville att alla skulle komma till det fina huset med pool och altan. Men A ville gärna vara med och bjuda på några av alla saker som A älskade att dela med sig av. Saker som A ärvt i släktled och gärna ville ge till den som ville ta emot det. Och de som inte ville ha fick gärna njuta av den fina altanen och gräsmattan ändå.
 
Dagen för högtiden kom. A hade pyntat huset och förberett för gästernas ankomst. B tågade upp för infarten med hela stora familjen. Alla var finklädda och A hälsade familjen välkommen hem. Hos A är alla välkomna och alla får känna sig som hemma. A var stolt och glad över att så många kommit men det var med tårar i ögonen och sorg i hjärtat dörren stängdes och festen började. A vände sig om och vandrade ensam ut genom grinden. Dagen hade kommit då A förstod att livet med B alltid varit så här. A hade ljugit för sig själv. Det hade inte varit ett givande och tagande. A hade curlat och servat hela tiden. Och nu hade A bjudit in till fest, utan att själv vara bjuden. B var däremot nöjd. Inget hade förändrats. Allt var som förut.
 
Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
 
VVS
Anna ;)
Allmänt | |
#1 - - Maria Maudsdotter:

Jättebra Anna. Mycket bra vinkling
;-) Himla bra "saga" Du är jätteduktig.

Svar: Tack. Kanske du kan läsa den på morgonandakten i morgon...;)
Anna Pohjanen Tegelid

#2 - - Emma:

Jag hoppas du sitter och filar på fler "sagor"!! :)

Svar: Finns många sagor som väntar på att bli berättade. :)
Anna Pohjanen Tegelid

Upp