urpojjesperspektiv

Jag är en förespråkare av reflektion och jag tycker man ska ta sig tid att lyssna på sin kropp, sina känslor och tankar. Den inre rösten är en värdefull guide i livets svåra labyrint. I dagens samhälle har många svårt att ta sig tid att bara vara med sig själv. Det kan vara svårt att komma till ro i tankar även om man hittar tiden. Så det kan krävas tid och träning för att bli reflekterande. Men som med allt är det viktigt med balans. Det gäller att vara uppmärksam på när man gått över gränsen och den inre dialogen (med sig själv) har blivit en monolog där man tänker samma tankar om och om igen. Där samma frågor ställs flera gånger, utan att få svar. Det gäller att veta när man ältar och ser sig själv som ett offer som det är synd om. Visst, ibland är man ett offer. Jag tycker att man får tycka synd om sig själv. Som en tröst, ett stöd för att orka ta nästa steg. Ett steg från att vara ett offer till att vara en person som ser sin egen värdighet.

 

Min erfarenhet är att vi ofta när vi börjar älta står inför val som får rätt stora konsekvenser oavsett hur vi väljer. Kanske vi ska välja mellan att säga vår åsikt i en fråga eller inte säga vad vi tycker, tänker. Eller också kanske vi känner att det är dags att prioritera vilket ofta innebär att välja bort något roligt. Vi kanske står inför något stort och svårt i livet som vi inte vet hur vi ska klara av att ta oss igenom eller hantera. Kanske något som vi kommer att få leva med resten av livet. Våra tankar kanske handlar om att vi kommer att tvingas acceptera något.

 

Mina tankar idag handlar om att jag tror vi ska vara beredda att se olika vägar för att komma till insikt, ro eller ett beslut. Ibland kan det vara bra med egen tid i stillhet. En skogspromenad, en kaffe (te) stund i lugn och ro, ett kyrkobesök. Vi kan behöva stillhet för att bli lugna i sinnet. Men ibland blir mina tankar och mitt sinne oroligt och uppstressat av lugn och ro. Mina tankar går snabbare och snabbare ju lugnare det blir. Ibland behöver jag fysiskt arbete för att stilla tankarna, skingra oron. Att lasta av ett lass hö, mocka några boxar, skotta snö eller städa kan vara mer effektivt för tankarna som lugn och ro. Ibland kanske vi ska vända blicken utåt istället för inåt när tankarna börjar snurra för fort, när ältandet börjar. Små barn som är lite smågriniga försöker vi ofta distrahera med andra saker för att de ska bli gladare (lättare att hantera...). Kan vara värt att testa på sig själv också.

 

Ibland kanske man inte har svaren inom sig. Ibland behöver man vända sig utåt för att få nya perspektiv, nya vinklar.

 

Alltså: Jag tror vi ska vända oss inåt för att lyssna på oss själva. Man kan få veta mycket om man lyssnar på sin kropp och själ. Jag tror också vi ska vända oss ut mot världen. Det är i mötet med andra vi får näring för att växa i oss själva.

 

Och kroppen behöver jobba lika mycket som knoppen.

 

VVS - viktigt men riktigt svårt :)