Just go with the flow.
Hur mycket bestämmer vi själva egentligen? Ibland kan jag få känslan av att den kontrollen jag trott mig ha är i händerna på helt andra krafter än mina. Visst, valen är mina och konsekvenserna får jag ta. Men jag förundras över hur jag ofta hamnar i nya och helt oväntade situationer. Situationer som ofta innebär möten och som kommer till mig som en gåva från himlen (eller tyvärr ibland som en otäck present från helv...). Ett telefonsamtal här, någon som knackar på dörren hemma, en dröm som ger en stor insikt, en inbjudan på e-posten. Är det bara slumpen?
Eller styrs våra steg av någon som vet var vi behövs och vad vi behöver? Jag vet inte men jag tycker det är spännande. Kanske det är så att jag omedvetet styr mina steg åt ett annat håll än jag tror mig gå. Kanske jag visar öppenhet mot saker och personer utan att vara medveten om det. Kanske jag stänger om mig i situationer där jag inte vill vara, omedvetet eller medvetet. Kanske mina drömmar är lösningar på saker jag bearbetat och jobbat med under lång tid och som i sömnen lägger sig till rätta.
Eller kanske viskningen i mitt hjärta på natten och telefonsamtalet från ett oväntat håll är svar på det jag viskat och önskat och bett om när min längtan har brunnit i bröstet på mig.
Kan det vara så att om vi med öppna hjärtan och en brinnande längtan vandrar vår väg så kommer livet oss till mötes på det mest oväntade sätt?
Just go with the flow (om och när det dyker upp)
Jag går med livet och ser var jag hamnar.
Pojje :)