urpojjesperspektiv

Min inre röst har sagt till mig att lämna hösten öppen eftersom det rätta inte dykt upp. Det kan vara lite svårt att ha is i magen att vänta när räkningarna kommer. Jag har väntat och idag öppnades en dörr. Eller rättare sagt jag öppnade dörren och gick in, i ett annat ärende, och väl där inne så fick jag en fråga. Skulle du kunna tänka dig...? Ja, svarade jag. Utan att fundera en sekund. Va?! Säger du ja? Vad jag blir glad. 

 

Det gäller bara att vara öppen och att vara tillgänglig vid rätt tillfälle. En spännande utmaning.

 

Nya människor. Nya möten. En ny möjlighet att lära mig något.

 

Ett ja senare och plötsligt ser schemat helt annorlunda ut. 

 

Anna :)