Överkalix i mitt hjärta.
Jag skrev tidigare ett inlägg om Min plats på jorden. Min plats på jorden är Överkalix. Det är här jag hör hemma. Jag älskar att resa. Att se nya ställen, möta nya människor, äta ny mat och möta andra kulturer. Men jag älskar att komma hem. Hem till min plats på jorden.
Jag älskar Överkalix på sommaren när älven glittrar i solskenet, björkarna vajar i vinden och smörblommorna brer ut sig som en gul matta över ängarna. Jag älskar Överkalix en höstmorgon när nattfrosten tagit potatisblasten och lingonen lyser röda i skogen. En eld som sprakar och en kaffekopp i handen...Jag älskar Överkalix en vinterdag när norrskenet sprakar på himlen och snön knastrar under fötterna när jag går ut i stallet på morgonen. Jag ser spåren av hustomten som precis smitit runt hörnet på stallet och på avstånd hör jag ljudet av en traktor som jobbar med snön som fallit under natten. Adventsljusstakar lyser i alla fönster och en ståtlig gran står på vårt vackra torg. Sen kommer våren. Vem älskar inte våren i Överkalix? Och jag gillar inte ens att pimpla. För mig räcker det att sitta lutat mot stallväggen och känna solen värma mitt ansikte. För varje stråle sol som lyckas leta rätt mig min bleka nuna känner jag hur livet pulserar starkare i min kropp.
Jag älskar att känna doften av solvarm tallhed, blöt myrmark och sunkig sjöbotten när det är lågvatten i Djupträsk. Jag njuter av att höra tystnaden som smeker mina öron i mitt vackra Överkalix och jag irriterar mig på myggen som plågar mig på natten.
Jag älskar människorna jag möter varje dag, både gamla och nya Överkalixbor.
Jag är inte tvungen att bo här. Jag har valt att bo här. Jag bor i Överkalix för att det är min plats på jorden och för att det är en plats där min själ får ro.
"Allt är ömhet, allt är smekt av händer." (Pär Lagerkvist).
Det är Överkalix för mig.
Välkommen hit!
VVS
Anna <3
