Rädsla och mod
Utan dina andetag. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinligt grå blir jag utan dina andetag. Vad vore jag utan dina andetag. (Kent, Joakim Berg)
Kärlek är stort, kanske allt. Kärlek till mina barn, till min man. Kärlek till min stora familj, till himmel och till jord. Förmågan att känna kärlek är en gåva som är värd att vårda. Även förmågan att ta emot kärlek. Det är inte alltid så lätt.
Jag har många ord som vill bli skrivna men det finns något som hindrar, som begränsar. Kanske helt enkelt rädsla. En rädsla att jag genom att uttala ord högt gör orden verkligare och därmed öppnar kanaler som inte är redo att öppnas. Kärlek är stort. Ju mer man älskar desto större blir hjärtat. Ju mer man älskar desto sårbarare blir hjärtat. Det är modigt att våga älska. Och när jag talar om kärlek och att älska så menar jag all slags kärlek. Det är underbart att ha djur. Men det är också svårt. Det svåra med att älska ett djur är att vi måste älska det så mycket att vi vet när vi måste ta farväl. Människor måste vi också lämna. För kort tid, för lång tid och för alltid. Även platser kan vi välja eller tvingar att lämna.
Ju mer vi älskar någon, desto svårare blir det att ta farväl. Även när vi skiljs och säger; vi ses. Det är modigt att öppna sitt hjärta. När vi gör det öppnar vi även för farväl.
Just nu skriker min kropp att jag ska sluta skriva. Orden är nära. Orden som smärtar. Orden om att lämna, och att lämnas. Orden om saknad och om längtan. Orden om svek och om ensamhet.
Jag väljer att sluta. Jag vågar inte skriva mer. Det kan bära, men också brista. Men jag väljer även idag att vara modig. Att våga öppna hjärtat och att älska.
Kärlek är så många saker. Det är stort och fantastiskt. Kärlek är att få vara nära någon som visar sin sårbarhet, sin skörhet och sin sorg men också att få ta del av glädje, lycka och framgång.
Kärlek är att ge och att ta emot. Det kanske inte alltid är rätt att ta ut en mening från ett sammanhang men i det här fallet tar jag risken. I Johannesbrevet står det; Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
Att leva i kärlek kan aldrig vara fel. Det kan bli fel, men aldrig vara fel.
Vad vore jag utan dina andetag.
<3