Tre dagar kvar.

Tre dagar kvar till vårens första springmål - Vårruset. Gänget och jag har satt upp våra mål och om inget speciellt inträffar borde vi kunna nå målen - kanske t.o.m. pressa tiden lite. Igår klarade en av oss sitt mål. Helt ensam. Det gjorde mig väldigt glad och stolt. Det är ju inte min prestation, men jag känner mig lite inblandad eftersom vi tränat tillsammans hela vintern och jag vet vilken kämpe det är. En tuff brud i lyxförpackning. En av mina idoler helt enkelt. :)

Idag klarade jag min tid. Lite motvind och inte riktigt uppvärmd. Så jag hoppas det var 5 km jag sprang och att jag är pigg och fräsch på fredag. Vårruset är i första hand en trevlig utflykt med goda vänner, men en tävlingsmänniska som jag vill ändå ha ett mål att jobba mot.

Efter mina 6 km blev det ett pumppass med Tessan. Superkul att träna med andra. Det har blivit mycket  styrketräning på egen hand på sista tiden. Ibland är det skönt men jag får sån härlig energi av att träna med träningskompisar. Våra löppass är superroliga. Jag är lika glad varje gång vi har sprungit tillsammans.

Jag längtar till vi får dra på oss våra snygga tröjor och ställa oss på startlinjen. Texten på våra ryggar är nog rätt passande. Hela laget har en massa goda egenskaper och rätt många är inte direkt traditionellt kvinnliga. Men trots det är det ett gäng pangbrudar. :) Det betyder kanske att traditionellt manliga egenskaper har blivit kvinnliga också. Jag känner dessutom flera härliga män (manliga män) som har traditionellt kvinnliga egenskaper. Kanske män och kvinnor alltid har haft dessa egenskaper men det är så underbart när man vågar visa öppet vem man är.

Underbart är också att jag får börja varje dag med en promenad genom skogen för att komma till bilen. Nu sjunker vattnet så om några dagar får jag börja använda den vanliga vägen igen. Frågan är om jag vill. :)


Allmänt | | Kommentera |

Nu är vi på G.

Full av energi avslutar jag söndagen. Jag och mina löparkompisar har avverkat 8 km i ett rasande tempo. För första gången i mitt liv har jag sprungit med pulsklocka och det var riktigt roligt. Nu hoppas jag att min make köper en ny till sig själv så jag kan behålla hans gamla. Dessutom hoppas jag att han läser det här blogginlägget... Till vår stora glädje upptäckte vi att vägen upp till Brännaberget har tinat så nästa vecka kan vi springa hela vägen upp. :) Hittills har vi ju varit tvungna att vika av efter en liten bit.

Jag har lekt Rocky hela helgen och kört med riktigt fysiskt arbete som träning. Uthållighetsträning kan man lugnt kalla det. Nu är hela gården räfsad och jag har strukit det från vår lista på saker som vi vill göra. Nästa projekt blir nog staket runt ridbanan.

Vår väg är översvämmad så livet är ett enda stort äventyr just nu. Strandsatta på en öde ö (nästan i alla fall). När jag cyklade hem genom vattnet råkade jag växla till den tyngsta växeln precis där det var som djupast så då fick jag trampa tungt. Tur att man varit på nåt spinningpass då och då under vintern. Annars hade jag nog blivit blöt. :)

Tillbaka till löpningen. Vårt rasande tempo som jag beskrev i början är rasande om man jämför med tempot vi hade för några veckor sedan, inte jämfört med sverigeeliten - än. ;)

Allmänt | | Kommentera |

Laddad till tusen

Igår läste jag en bok samtidigt som jag tittade på Rocky (5?). Jag läste när det var handling och såg på TV när Rocky tränade. Och jag blev laddad till tusen! Kanske man skulle börja träna på riktigt. Rockyfilmerna är såå töntiga emellanåt, men jag blir riktigt träningsinspirerad. Dra lite timmerstockar och lyfta stenar. Hugga ved och dra hästkärror utan häst. Det är riktig träning. Som tur är dämpas målsättningen att bli lika vältränad som Rocky efter några timmar, men inspirationen är kvar. Jag inleder min "Rockyträningsperiod" med att räfsa gården. Och förhoppningsvis blir det ett långpass i kväll.

Efter ett besök hos min fantastiska massör känns det mycket bättre med domningarna i handen. En anledning till domningarna är nog min lite underliga sovställning. Jag vaknade i morse och låg med båda händerna bakom huvudet och fötterna i kors...

Just nu är jag mest bekymrad över infuensan som har dragit in över vårt löpargäng. En efter en drabbas av halsont och förkylning. Inte bra...

Dags att fatta räfsan igen och fortsätta träningen...Eye of the tiger... :)
Allmänt | | Kommentera |
Upp