Konsekvens

Min erfarenhet är att man märker på sina barn när något inte är som det ska. Ibland får man veta på en gång vad som felar och ibland får man vänta lite tills det kommer ut. Vissa saker får man dra fram och vissa saker kommer av sig själv till slut, ofta i samband med nattning. Gång på gång brukar vi påminna våra barn om att "sanningen" kommer fram förr eller senare i alla fall. Och mina barn har många gånger blivit högst förvånade när sanningen kommit fram, ofta från oväntat håll. Det brukar inte gälla så farliga saker, men ändå saker där man borde ha tagit konsekvensen av sitt handlande direkt.
 
Jag tycker barn ska ta konsekvensen av sitt handlande.  Det kan vara hårt och svårt att ringa och be om ursäkt till någon eller att berätta om något man gjort för en vuxen, men när det är gjort har man förhoppningsvis lärt sig något och kan gå vidare i livet. Igår kom min son hem och hade det där uttrycket "jag mår inte riktigt bra i själen" i ansiktet. Efter ett par timmar kröp det fram. Han hade skjutit med en innebandyboll inomhus och skjutit rakt på en klocka. Visste han att man inte får skjuta med boll inomhus? Ja, det visste han. Men han valde att göra det ändå. Och eftersom han har blivit riktigt bra på att skjuta hårda höjdare (det berättade han stolt för oss förra veckan) så vill han naturligtvis träna och visa detta för alla så ofta som möjligt (även inomhus i skolan...). Nu är det så att min son har en väldigt bra lärare som tydligt gjorde klart för honom att man ersätter saker man sätter sönder. - Vilken tur att du fick så mycket  pengar när du fyllde år, sa min man och bad sonen hämta summan med pengar från sin börs. Jag tror inte min son kommer att skjuta med boll inomhus närmaste tiden i alla fall. Hade han inte fått betala från sina egna pengar tror jag inte att det svidit lika mycket.
 
Men visst är det skönt när det handlar om bollar och klockor och det när det finns en tydligt skyldig. Då får man ta konsekvensen av sitt handlande (vilket är bra). Men hur gör vi när vi inte vet vem som är skyldig, när alla skyller på varandra? Min erfarenhet är att alla går "fria". Hur gör vi när det inte är något som  gått sönder utan någon? Hur ersätter vi det? När det trasiga inte syns, när ingen ser och ingen hör hur någon gråter inombords. När skadegörelsen på skolan inte gäller klockor och bänkar utan klasskompisar och lärare. Det låter hemskt, eller hur. Men varje dag blir det små sprickor och hål i barns inre. Sprickor och hål som klass"kamrater" orsakat. En spricka på en klocka kan man laga, men det är svårt att laga sprickor i barns inre.
 
Tack A för att du hjälpte min son att  se att han hade gjort fel och att han fick ta konsekvensen av sitt handlande. Vi måste hjälpas åt att hjälpa varandra att bli goda medmänniskor. Att inte sätta sönder vare sig saker eller andra människor.
 
Vi gör alla fel och att se någon i ögonen och säga förlåt, jag gjorde fel är modigt. Ibland behandlar vi även oss själva på ett dåligt sätt. Det är dumt och då borde vi också säga förlåt...och sen göra på ett annat sätt. :)
 
VVS
Anna:)
 
 
 
 
Allmänt | | 5 kommentarer |
Upp