Isak Syriern
Jag känner en kille som heter Isak Syriern. Eller känner och känner. Han levde på 700-talet i Syrien och Irak. Hans modersmål var arabiska men han skrev på syriska. Först var han biskop och sen eremit. Jag tror han var en cool kille. Det är ju ett tag sen han var i farten men jag tycker ändå att jag känner honom. Eller kanske jag känner att han känner mig. Eller jag känner mig själv när jag läser hans hans texter som finns i en utsliten liten bok som jag alltid bär med mig. Jag skulle kunna gå så långt att jag säger att han är min idol.
Han skriver om vägar till stillhet och han lär mig om andlig träning. Min vän och idol Isak Syriern förstår det själsliga och andliga mörker vi alla kan hamna i och ger mig kraft att tro att det blir bättre när livet känns tungt. Jag känner förtröstan och tillit när jag läser min lilla bok. Med humor ger han en rak höger gällande ödmjukhet. Rodnande läser jag hans ord och blir full i skratt samtidigt som jag förhoppningsvis tänker mig för i morgon. Isaks ord om bön går rakt in i hjärtat och han är varmhjärtad men lindar inte in sina ord i bomull när han beskriver hur han tycker vi ska leva. Vi är väl inte helt överens om allt min vän Isak och jag, men han är gammal och vis så jag lyssnar på honom och sållar.
Jag älskar hans ord om vägen till himmelen. Jag vågar mig inte på att citera fritt och boken finns längre bort än en armlängds avstånd. I morgon ska ni få några fina ord. Men jag skickar med några ord som du kan känna in när du lägger dig...eller på väg till jobbat om du läser i morgon.
Boken heter: Landet där tankarna funnit ro.
Helt underbart!!! Tänk vilket land! Där skulle man bo. ;) Nästan lika häftigt land som Jordgubbsland.
Och en av mina favorittexter börjar så här:
Lugna dig och frid skall komma till dig.
Kram och god natt
Anna <3