urpojjesperspektiv

En av mina favoritdikter är Stig Dagermans dikt "En broder mer".  Varför tycker jag så mycket om den? Är det för att jag verkligen tror att det är så eller är det för att jag djupt i min förtvivlade själ önskar att det är så? Önskar att det är tillräckligt, det lilla man kan göra för en annan människa. För det känns alltid för lite. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra mer. Igår såg jag en kort film där Magda Gad berättar lite om vad hon hört och sett i Kongo och Irak. Det skär rakt genom kroppen. Är vi människor eller vad är vi? Vem kan bli så ond? Vem som helst? Var som helst? Hur är det möjligt?

Under den här veckan har jag hört tre olika personer prata om meningen med livet. Alla tre med samma sammanfattning av livet och alla tre med samma fråga. Vi föds, vi går skola, vi arbetar, vi får familj, vi blir gamla och vi dör. Vad är meningen med livet?

Jag har ingen aning om vad meningen är med att vi människor finns här på jorden. Men jag är då tvärsäker på att det inte är meningen att vi ska plåga och skada varandra på det sätt som vi människor gör och har gjort i alla tider. Jag vet så klart inte svaret på den stora frågan. Jag tycker det är svårt att vara människa eftersom vi har förmågan att välja och förstå konsekvenserna av vårt handlande. Ibland är intentionen god, men resultatet blir något helt annat. Vi säger till varandra att det är tillräckligt det du gör. Men jag undrar. Är det tillräckligt? Jag lyssnar på Magda Gad. Hon talar till mitt hjärta. Hon skär upp det och låter det blöda. Hon gör det för att hon måste. Jag lyssnar för att jag måste. Vad är att göra en annan människa väl? Magda Gad berättar för mig och jag lyssnar. Och detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. De ler därför att de ser att i all smärta och sorg finns det någon som ger de utsatta människorna en röst. Magda Gads röst till mig. Och det finns fler som hon. Människor som ger utan att fråga, änglar som väcker livslustens låga.

Jag älskar Stig Dagermans dikt. I stunder när jag önskar att jag kunde göra mer, att jag visste hur jag ska göra för att göra mer, då är den en tröst. Den är en andningspaus, en oas att landa i, en källa att dricka ur. Jag är övertygad om vi alltid kan göra lite mer. Jag vet inte vad meningen med livet är. Men jag är övertygad om att jag har viktiga uppgifter här på jorden. Och inte bara jag, utan alla människor. 

Jorden kan du inte göra om. 

Stilla din häftiga själ. 

Endast en sak kan du göra, en annan människa väl. 

Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler. 

En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

Stig Dagerman