urpojjesperspektiv

 

I ett ögonmöte kan nästan vad som helst hända. Att möta en annan människas blick kan vara en möjlighet att skapa magi.

 

Det kan vara utmanande att möta varandra med ord. Men i en ordduell hittar vi ofta sätt att parera. Vi kan höja rösten, byta perspektiv och komma med fler argument. Men när vi möts i en ögonduell är vi mer sårbara. Våra ögon avslöjar ofta vad vi innerst inne känner. Våra ögon är bra på att dela glädje, sorg och rädsla. Vi kan också skicka iväg ilska, irritation, uppgivenhet med våra ögon. Rösten och blicken sänder inte alltid samma budskap.

 

Klart att vi ibland vill ha mörka solglasögon eller vända ner blicken i golvet. Kanske för att vi vet att vi i den andras ögon kommer att möta oss själva. I våra ögon finns källan till vårt inre. Att möta en annan människas blick kan vara tryggt och skönt. Det är en skön känsla att landa i en annan människas kärleksfulla ögon. Men det kan också vara ganska läskigt, utmanande. Man vet inte vad som kommer att hända när blickar möts. Vad kommer jag att känna? Är jag beredd? Uttryck som att "drunkna i någons blick" eller ge någon en iskall blick kan vi nog alla förstå.

 

Som vanligt när jag försöker tänka dyker det upp en sångtext. Andras ord letar sig ut från mina vindlande hjärnskrymslen, där jag inte tror att det finns annat än damm och gammalt ältande. Men såklart att jag har Carola i tryggt förvar i mitt hjärnkontor.

 

 

Våga möta min blick så ska jag försöka våga möta din. Jag tror att våra hjärtan öppnas genom våra ögon och våra ögon öppnas genom våra hjärtan.