Som en halvdöd abborre...
Vissa dagar är bra, vissa är bättre, vissa är bara bäst. Sen finns det ju de andra dagarna. När allt inte är på topp och man känner sig som en urvriden skurtrasa eller som halvdöd abborre. En halvdöd abborre såg jag nämligen igår så jag vet vad jag pratar om. Abborrens huvud hade avlägsnats från kroppen och min systerson var väldigt imponerad av att huvudet fortfarande levde...en stund i alla fall. Så den var halvdöd, fast den var utan kropp. Och såna dagar kan jag ha, och säkert du också. Det mesta känns fel, både man själv och omgivningen. Kanske kroppen säger ifrån. Den är slutkörd eller sjuk. Det värker i magen, sticker i fingrarna, hugger i ryggen och knivarna skär i höften. Huvudet bultar och febersvetten rinner. Eller kanske huvudet fått nog. Man har för många val att göra. För många människor att känna omsorg om. För många förpliktelser och för stora utgifter. Det kan också vara så att själen är utmattat eller överkörd. Sorg, förtvivlan, trötthet eller oförklarlig ångest kan drabba oss. Jag tror att såna här bottendagar är vanligare när solen lyser med sin frånvaro och regnet öser ner.Jag tror de flesta av oss känner oss lättare om hjärtat när solens strålar värmer våra norrländska nedkylda kroppar. Det känns som om solens strålar lyser upp våra tankar och tinar upp våra frusna själar. Det har varit en kall sommarmånad. Vi kan inte göra något åt vädret men vi påverkas av det. Vi behöver sol och värme. Jag hoppas det fina vädret kommer snart så vi får vända våra ansikten uppåt och känna frid. Tills dess får vi försöka vända oss mot varandra och söka värme och ljus. Vi får vända oss mot våra nära och kära, se varandra, ge varandra tid och omtanke. Sen är det ju så fint att vi är mer än vår kropp. Vi är mer än våra tankar. Vi är mer än våra känslor. Vi har vår kropp, våra tankar och våra känslor. De hör ihop och är nära sammankopplade, men om kroppen en dag är trött kan den få vila och våra känslor och tankar kan få jobba ändå. Och när tankarna blir för många och för svåra att sortera kanske kroppen och själen kan göra ett gott samarbete i en promenad eller ett träningspass.
Och ett parti Fia med knuff eller en omgång av Den försvunna diamanten är heller inte att förakta en dag som denna när termometern visar 10 grader och kalendern visar 30 juni. För jag håller mig helst inomhus. Låtsas att det är höst. Tänder några ljus och gungar i ming gungstol. Solen och värmen kommer säkert snart... :)