Årets sista dag.

Dags att summera 2015. Ett fint år på många sätt. Många nya möten och många gamla vänskaper som fått ny glöd. Jag har jobbat rätt mycket under hela året. Olika arbetsgivare men samma arbete - möten. Fem olika "firmor" har betalat ut lön till mig. Fem organisationer med en önskan om att ge människor verktyg att användas för att utvecklas i livet, som människor och som produktiva skattebetalare. Jag har blivit väl behandlad och väl bemött under året. Det är jag glad och tacksam för. Min förhoppning är att jag vågar möta 2016 och allt som kommer med det nya året med nyfikenhet, öppenhet och mod. Vad som helst kan hända när som helst, både bra och dåliga saker. Vi kan aldrig helt förbereda oss på att klara det vi får möta på livets väg.
 
 
Nyfikenhet, öppenhet och mod. Tre ord som jag tar med mig in i 2016. Tre ord som får vara mina ledstjärnor i steget in i det nya året. Kanske jag kommer på fler under färden. Ord som kan hjälpa mig att vara den jag vill vara och gå de vägar jag vill gå. VVS!
 
Vilka är dina ledord för 2016?
 
Jag önskar dig ett fint slut på 2015 och ett riktigt Gott Nytt År.
 
Anna
 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr. (Karin Boye)
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Ny tågvagn.

Ett samtal. Ett erbjudande. Ett ja. En ny utmaning. Då kör vi! Samma spår men en annan tågvagn. 
 
Plötsligt är min novembermånad full, proppfull. Ska bli spännande att se hur det går. Det är ett tag sen jag hade så fullspäckat schema. Mina energidepåer har varit på topp i över en vecka. Jag går inte på högvarv utan på normalvarv efter att ha gått på tomgång ett tag. Jag har väntat på nåt, på detta. För några veckor sen skrev jag i min dagbok att jag väntar på en ny uppgift. Jag fick ett annat erbjudande men det kändes inte helt rätt så jag väntade lite till, på rätt uppgift. Antar att den kommit nu. Hoppas det i alla fall. Om inte får jag väl kliva av på nästa hållplats. Jag provar och ser hur det går. 
 
För några dagar sen läste jag en artikel om att hitta sin egen livsrytm och leva efter den. Det är så lätt att plötsligt hamna i nån annans rytm och tempo och det brukar inte bli så bra. Jag tyckte det var en intressant tanke att alla har en medfödd rytm i kroppen som man bör följa för att må bra. I min familj har vi olika tempon och rytmer och det kan vara svårt att respektera ibland. Mitt tempo är snabbt och rytmen jämn ganska länge för att plötsligt höjas och sen sänkas igen. Sen mitt i allt så går jag ner på nolltempo och måste ta igen mig. Min mans tempo är medelhögt och rytmen är jämn, likaså humöret. Mitt humör är lite mer svängigt....och svajigt...
 
Med min ganska snabba livsrytm följer också en passionerad personlighet som går all in, alltid. Risken med att vara så är att det är lätt att börja brinna i båda ändorna...och brinna upp. Man kan också råka få upp så högt tempo att man springer rakt in i en vägg. Det gör väldigt ont. Men det fina med att springa fort in i väggen är att det känns så mycket så man måste pausa. Människor som har ett jämnt och långsamt tempo kanske råkar värre ut. Att långsamt pressa sig genom väggen eller till och med försöka skjuta väggen framför sig kanske inte gör lika ont. Men det kanske kan ge en känsla av att ständigt misslyckas. Detta vet jag inte säkert eftersom jag inte har sånt tålamod. Men jag tycker mig se det hos människor i min omgivning. Människor med tålamod, arbetsmoral, mål, engagemang kombinerat med en jämn livsrytm och en lugn personlighet. Du som är sån. Var rädd om dig. Ta en paus. Det verkar vara rätt utmattande att leva på det sättet. 
 
Jag tror alla som lever efter sin livsrytm mår bra i grunden. Men risken att köra på för hårt finns där ändå. Mitt i känslan av att man känner sig levande och duktig smyger sig faran på. Det gäller att lyssna på varningsklockorna när de plingar tyst så man inte väntar tills det låter ding-dång i hela huvudet. 
 
Det här blogginlägget är en hälsning till mig själv.
Anna, du är som bäst när du jobbar som mest. Din naturliga livsrytm är snabb och passionerad. Energierna blir höga och du absorberar allt samtidigt som du ger. Men tutta inte på ljuset i båda ändorna. En veke räcker gott och väl. Mina råd till mig själv är: Kom ihåg att ta en paus - ofta. Ladda batterierna på ditt sätt.Kom ihåg vad som är viktigt (se prioriteringslistan). Var öppen! Begränsa dig inte, men avgränsa dig. Ha tillit. Andas. Ha kul!
 
Vilket är ditt livstempo, din livsrytm? Lever du efter dinrytm eller efter nån annans rytm? Vilka råd vill du ge dig själv? Just nu, där du är. 
 
 
VVS
 
Anna :)
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Slut på bekantskaper. :)

Jag skriver och raderar, skriver och raderar. Ingenting hemligt, ingenting stort och märkvärdigt, ingen ilska eller irritation. Jag försöker beskriva min glädje över att jag har så många fina vänner och bekanta. Eller egentligen vill jag bara kalla dem för vänner. Trots att vi inte känner varandra så bra alla mina vänner och jag. Vissa har jag känt länge, vissa bara några dagar. Min erfarenhet är att vi delar upp människor i ytligt bekanta, bekanta, kompisar, vänner, nära vänner...beroende på hur länge vi känt varandra, vilken relation vi har osv. Jag har funderat lite på det där. Bekant...vad är det? Vän... Kan man bara kalla någon sin vän om vi har en nära relation? Finns det någon risk att skaffa många vänner? Kan det bli betungande? Förväntar de sig något av mig? Om vi är bekanta så behöver vi inte förvänta oss inbjudningar eller annat som riskerar att kommer med vänskap...och att behöva bjuda igen.
 
Jag har funderat och för mig är det så här:
 
Jag har en hel massa vänner. Jag har jättemånga vänner och jag är glad och tacksam över dessa vänner. Jag förväntar mig ingenting av mina vänner. Jag bryr mig inte ens om ifall de ser mig som sin vän. Många har jag aldrig frågat om jag är deras vän. Varför skulle jag? Många av mina vänner kanske inte ens vet att jag tycker att de är mina vänner. En vän för mig är någon jag möter och som jag får kontakt med på ett positivt sätt. Ibland möts vi en gång och sen går jag och min vän åt olika håll. Ibland följs vi åt en längre tid. Vissa av mina vänner kommer och går och jag kommer och går från dem. Jag förväntar mig aldrig att mina vänner ska ringa eller hälsa på men blir löjligt glad när de gör det. Jag älskar när mina vänner dyker upp hemma hos mig med eller utan förannonsering. Med förannonsering är chansen större att jag har annat än te och kaffe att bjuda på. Men kaffe och te fixar jag alltid om jag är hemma. Är jag inte hemma får du fixa det själv...
 
Nä, jag har inte så många bekanta. Det är så tråkigt och vad har man en bekant till? Jag känner namnet på väldigt många människor. Vissa träffar jag då och då i olika sammanhang. Skulle kunna kalla dem bekanta men jag tror jag ska sluta använda det ordet. Det är ett ord som inte passar mig. Jag ska helt enkelt sluta ha bekanta. Jag har redan slutat med det. Men vill du vara min vän så får du gärna vara det. Jag kanske redan har dig som vän. ;)
 
Anna :)
 
 
 
 
Upp