SLÄCK!!!

Idag skriver vi 17 november och det är nästan två veckor till första advent. Ändå står tända granar på var och varannan gård och i fönster lyser stjärnor för fullt. Detta gör mig upprörd. Var och en gör naturligtvis som man vill, men tänk på att det drabbar andra!!!!! Jag kan blunda om jag promenerar...Men när jag kör bil är det väldigt svårt, och dessutom farligt. Jag får allergiska reaktioner i form av utslag, klåda och håravfall när jag ser detta hån mot de oskrivna, men självklara adventsbelysningsreglerna.
 
Jag startar ett upprop, på fullaste allvar. 
 
SLÄCK ADVENTS- OCH JULBELYSNINGARNA!!!
 
Nu är det ju tyvärr (eller kanske lyckligtvis) inte så många som läser detta arga brev. Men jag har i alla fall gjort min röst hörd, i cyberspace. Mest troligt går det rakt ut i rymden utan reaktion. Kanske en marsmänniska snappar upp min svaga röst.
 
Jag är en stor julälskare, som tar detta med advents- och julbelysningar på största allvar.
 
Med arga och upprörda hälsningar
 
Pojje

Just go with the flow.

Hur mycket bestämmer vi själva egentligen? Ibland kan jag få känslan av att den kontrollen jag trott mig ha är i händerna på helt andra krafter än mina. Visst, valen är mina och konsekvenserna får jag ta. Men jag förundras över hur jag ofta hamnar i nya och helt oväntade situationer. Situationer som ofta innebär möten och som kommer till mig som en gåva från himlen (eller tyvärr ibland som en otäck present från helv...). Ett telefonsamtal här, någon som knackar på dörren hemma, en dröm som ger en stor insikt, en inbjudan på e-posten. Är det bara slumpen?
 
Eller styrs våra steg av någon som vet var vi behövs och vad vi behöver? Jag vet inte men jag tycker det är spännande. Kanske det är så att jag omedvetet styr mina steg åt ett annat håll än jag tror mig gå. Kanske jag visar öppenhet mot saker och personer utan att vara medveten om det. Kanske jag stänger om mig i situationer där jag inte vill vara, omedvetet eller medvetet. Kanske mina drömmar är lösningar på saker jag bearbetat och jobbat med under lång tid och som i sömnen lägger sig till rätta.
 
Eller kanske viskningen i mitt hjärta på natten och telefonsamtalet från ett oväntat håll är svar på det jag viskat och önskat och bett om när min längtan har brunnit i bröstet på mig.
 
Kan det vara så att om vi med öppna hjärtan och en brinnande längtan vandrar vår väg så kommer livet oss till mötes på det mest oväntade sätt?
 
Just go with the flow (om och när det dyker upp)
 
Jag går med livet och ser var jag hamnar.
 
Pojje :)

Vad längtar du efter?

Vad längtar du efter? Jag fick frågan idag och efter ett par sekunder kom svaret - ingenting. Ingenting??? Jag funderade lite och sa; Det skulle vara äppelpaj i så fall... 
 
Att vara nöjd. Det låter tråkigt och blir säkert det i längden också. Jag tycker ändå det är skönt att vara nöjd med det som är just nu, de stunder jag känner så. Ibland korta stunder, ibland längre perioder. Sen skulle jag så klart kunna fundera ut saker jag längtar efter eller drömmer om. Det kan vara lättare än att se det stora i det lilla. Att känna att guldkanten i tillvaron är det som vi ofta kallar grå vardag - det är stort och det är en nådegåva som i alla fall jag tar emot med stor glädje. 
 
// Pojje
 
 

Liknande inlägg