Syns man inte så finns man inte.

Publicerad 2014-04-09 08:45:06 i Allmänt

Syns man inte så finns man inte...
 
Kanske är så och för tillfället väljer jag att endast synas i.r.l och här på min blogg. FB är bortvalt just nu och det är lite konstigt, för hur ska jag nu bli bekräftad? Hur ska jag veta att jag finns? Tänk så tokigt det kan bli i vår värld. Vårt bekräftelsebehov är stort och idag ska vi uppdatera oss hela tiden. Med hjälp av FB (och andra sociala medier) går det lätt. Vi behöver bara skriva att vi stigit upp och att vi har en skitdag så har vi en massa likes. 
 
Jag brukar försöka att inte ge råd. Visst gör jag det, men jag har en stark tro på att det sällan hjälper. Ibland har man tur och befinner sig på samma våglängd som den man ger råd till och då kan det fungera. Frågor är bättre. Sen förstår ni ju av mina frågor att jag tycker fysisk aktivitet är viktigt för en god hälsa. Men det är de flesta rätt överens om.
 
Dagens frågor för att främja din fysiska, psykiska och själsliga hälsa.
 
Vad ska du göra för fysisk aktivitet och när?
Vad ska du äta, hur mycket och vid vilka tillfällen?
Vem ska du krama idag?
Är du på G för ett skratt?
Vem ska du se i ögonen?
 
Jag har många fler frågor till dig och till mig själv. Vi börjar här. När jag undervisar tänker jag; vad ska vi göra, varför och hur? Tänk om vi försökte göra samma sak i livet. 
 
Idag har jag en dag som jag kan forma som jag vill. Vi kanske redan har fyllt den med aktiviteter. Då gäller det att se värdet i de aktiviteterna. Varför gör jag det jag gör och för vem?
 
Sen ett råd...i alla fall. Om du väljer att äta en massproducerad vetekaka eller en bulle bakad utan kärlek i ett jättebageri hundra mil hemifrån...se till att du har en god anledning. 
 
Ät sånt som är lagat med omtanke. Det smakar bättre, både i kropp och knopp.
 
Ha en bra dag.
 
VVS
// Anna :)
 
 
 

FB-paus

Publicerad 2014-04-08 21:24:45 i Allmänt

Har loggat ut från Facebook. Känner att jag inte har något behov av det forumet just nu, av olika anledningar.  Ring mig gärna. 
 
:)
 
// Anna

This is my space.

Publicerad 2014-03-31 14:41:15 i Allmänt

På lördag fick jag svaret på något jag undrat över rätt länge. Hur min man stått ut med mig i alla dessa år. Jag brukar fråga då och då om jag går honom på nerverna. Han bara ler och säger; näe. Jag har tänkt att han säger så bara för att vara snäll, men nu har jag förstått hur det ligger till. Så här gick det till när jag kom till insikt om denna sak:
 
Vi var i köket (som vanligt). Jag pratade och funderade (som vanligt). Patrik fixade och lagade någonting (som vanligt). Jag tror vi (jag) pratade om semester och jag frågade vad han tyckte. Det var tyst en stund och jag frågade igen. Då svarade han: "Jag tänker." Jag: "Men varför säger du ingenting?" Patrik: "I min värld är man tyst när man tänker."     !!!!!
 
Jag fattade!!!  "I min värld är man tyst när man tänker." Det är nämligen så att i min värld pratar man hela tiden när man tänker. För då kan andra höra vad man tänker och då kan man få feedback. Men i Patriks värld är man tyst när man tänker. 
 
Helt otroligt. Fattar ni. Jag och min man lever i två parallella universum!!! Vi lever inte i samma värld. Inte konstigt att vi kommer så bra överens. 
 
Vi lever i parallella universum. Tänker på Dirty Dancing. "This is your space, this is my space." 
 
Tänk att vi faktiskt får lov att ha vår egen värld där vi gör saker på vårt eget sätt. Den världen är viktig. Den ska vi vara rädda om. Men precis som i dans så ger den lilla distansen en spänning som gör att det blir energi. När vi tillåter oss själva och varandra att vara den vi vill vara så skapas energi. Min danspartner har förväntningar på dansen men är även förlåtande när jag trampar honom på tårna. 
 
VVS 
:)
 
 
 
 
 
 

Oändligt är vårt stora äventyr.

Publicerad 2014-03-10 18:32:00 i Allmänt

Det är nåt visst med Karin Boye. Yngsta dottern läser högt ur sin läsebok i svenska:
 
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
 
 
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
 
 
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
 
 
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
 
Dikten heter I rörelse och jag är ofta i rörelse. Både i tanke och i handling. Både med min kropp i fysisk rörelse och i livet. Ständigt på väg mot nya äventyr. Stannar inte gärna så länge på varje ställe. Efter en stund känner jag hur förändringens vind lockar mig att bryta upp och lockar mig mot nya mål och nya vägar att vandra på.
Kanske är det tryggheten i moderjorden som gör att jag vågar förändra och vågar bryta upp. Mina rötter är djupa och jag känner mig fast förankrad i verkligheten. Eller är jag en drake som flyger hit och dit med endast en tunn lina som håller mig fast i verkligheten? Vem vet? Inte jag. Men det spelar ingen roll. Idag sa en person till mig: Vad du är modig! Är du inte rädd? Rädd? Jag är en ängslig liten skit. Men när man är så rädd som jag såmåste man våga en massa saker. Och då blir man modig. :)

Jag vill ha roligt i livet. Jag vill göra saker jag väljer själv. Jag blir inte mätt på livet. Det finns så mycket att upptäcka, lära sig och så många människor att möta. Livet är skört och varje dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Livet är ett stort och oändligt äventyr, med betoning på oändligt. Så vill jag tro att det är. En oändlig vandring på livets väg. Ibland gropig och smal, ibland bred och plan. Rastplatser med lägereldar och spännande utmaningar.

Karin Boye, tack.

VVS

:)

DA

Publicerad 2014-02-02 15:39:00 i Allmänt

Jag har fått en ny vana, eller ovana, vet inte riktigt. Tror man kan kalla det vana än så länge eftersom det inte styr mitt liv eller påverkar det negativt på något sätt. Tvärtom skulle jag säga.
 
Jag ser TV! Eller rättare sagt, jag ser DVD-film på TV;n. Och för att vara ännu mer specifik så är jag numera beroende av Downton Abbey.
 
I kväll ska jag och mina tre äldsta döttrar påbörja säsong 3. Jag är så ivrig så jag var tvungen att sova middag för att tiden skulle gå lite fortare. Kanske inte verkar så stort eller konstigt för många, men saken är den att jag väldigt sällan ser TV. Skavlan då och då, Morden i Midsommer och ibland barnprogram med mina barn. Jag är inte intresserad av TV och av serier...trodde jag.
 
Misstanken om att DA är en serie i min smak har jag haft en tid men eftersom jag inte köper DVD-filmer själv så har jag inte kommit till skott. Som tur är har jag en klok man som vet mitt bästa och köpte säsong 1 i julklapp. Resterande säsonger ordnar nu mina döttrar som är lite mer handlingskraftiga än jag.
 
Så vad tillför nu denna nya vana?
 
Jag gör en punktlista för att det ska blir tydligt och klart.
 
1. Jag sitter mindre tid vid denna trista och meningslösa apparat som jag just nu slösar min värdefulla DA-tid vid. 2. Jag sitter/ligger i soffan en timme varje kväll!!! Det är en stor förändring i mitt liv och det är rätt skönt.
3. Jag njuter av mitt kvällste mer än förut.
4. Det är en fin avrundning på min dag då jag slutar tänka själv och låter mina tankar och känslor flöda fritt och starkt med Mr Bates, Matthew, Lady Sybil och mina andra vänner.
5. Jag kan ta med miljön till min säng och mina drömmar där jag går på bal och rider jakt på min stora egendom i Norra England i början av seklet.
6. Jag ser mina döttrars hänförelse över de vackra kläderna.
7. Downton Abbey har påverkat mig som en bra bok gör. Jag färdas genom tid och rum och möter nya bekantskaper och nya värderingar. Mina drömmar väcks till liv och gör mig mer levande och mer vaken i vardagen.
 
Jag skulle kunna fortsätta. Jag älskar det brittiska. När jag var på språkresa i Hastings när jag var 15 år skickade jag ett vykort till mina föräldrar där jag skrev att jag inte skulle komma hem utan köpa en stuga i England. När mina tre veckor där var slut åkte jag förstås hem, men med sorg i hjärtat. Nu har min längtan vaknat igen. England, men även Skottland och Wales är mina drömmars resmål. York, Cambridge, Edinburgh, Cornwall låter som ljuv musik i mina öron. Min längtan har vaknat och mina drömmar växer för varje avsnitt. Nu har jag genom att sitta här vid dumburken kommit en stund närmare kvällens höjdpunkt.
 
Have a nice evening. :)

Åsikter

Publicerad 2014-01-22 11:22:00 i Allmänt

Just nu hittar jag inte riktigt tiden att sätta mig ner vid datorn för att skriva ner mina tankar. Tänker gör jag däremot. Tankar är ju såna att de finns även om de inte syns eller hörs. 
 
Mina tankar just handlar mycket om åsikter. Jag funderar på var gränsen går mellan åsikt, fördömande och dömande. Åsiker; Vem har företrädesrätt? Det är alltid någon och jag tycker det är intressant att studera vem/vilka som ges rätten att ha rätten att ha rätt åsikt. 
 
Om vi inte får ha åsikter om människors handlande, vad händer då med världen. Alla åsikter är inte av ondo, även om det är åsikter som kan verka hårda eller fördömande.
 
Människor som vågar ha åsikter är de som för vårt samhälle framåt. Jag tror på att stå upp för sina värderingar och åsikter, om man samtidigt lyssnar på andra åsikter och reflekterar över andras värderingar. 
 
Sen är det ju också så att alla tankar som finns i människors huvuden inte kommer ut till oss andra. Bra ibland, dåligt ibland. Leenden är inte alltid ett bevis på att tankarna i huvudet överensstämmer med tankarna den man ler emot har. 
 
Att vända kappan dit vindarna blåser är oftast ett enkelt sätt att färdas framåt. Men då kan vi behöva snegla över axeln och se vilka vi lämnar bakom oss. Ibland är det rätt, ibland kanske inte så rätt. När vindarna vänder ska vi våga möta de människor och åsikter vi lämnat bakom oss. 
 
Situation - reflektion - val - situation - reflektion - val... 
 
Solen skiner idag. :)
 
VVS / Anna

Var går gränsen?

Publicerad 2014-01-13 14:38:45 i Allmänt

Hur mycket av sitt privata liv ska man dela med resten av världen?
 
Naturligtvis är det upp till var och en, men idag är det så lätt att man skriver saker och publicerar direkt, utan att fundera på konsekvenserna. Det kanske känns som om man vill dela sina tankar med någon och denna någon finns inte i ens närhet. Därför skriver man i en blogg eller i något annat socialt forum och det känns bra att få ur sig sina tankar och beskriva sina känslor. Man vill kanske förklara och berätta sin syn på något man varit med om. Ibland kanske det är helt rätt och många såna blogginlägg kan vara till hjälp både för den som skriver och den som läser. Men ibland så tror jag det skulle vara klokt att vänta ett tag innan man publicerar. Att dela sina innersta tankar och känslor och lämna ut sig själv och sina anhöriga för att förklara något som egentligen ingen annan har något att göra med kanske inte alltid är det bästa sättet att hantera situationer man hamnar i. Vi har ingen skyldighet att förklara våra liv och val för hela världen. Jag tror personligen att det är viktigt att fundera på vad man vill dela med resten av världen och av vilken anledning man vill dela det. 
 
Såg Skavlan på fredag och Norges förra statsministers son var där och sa en klok sak. När hans mamma blev statsminister blev familjen över en natt intressant för hela norska befolkningen och en dag satt han på en buss och hörde hur två tanter pratade om den äldsta sonen i statsministerfamiljen som tydligen var knarkare och på behandlingshem och därför inte var med på familjefotot i tidningen. Sonen berättade hos Skavlan att han var på en säkerhetskurs för att jobba på en oljerigg när fotot togs och det var anledningen till att han inte var med på bilden. Så han satt i bussen och funderade på om han skulle ge sig tillkänna och säga sin sanning, men han konstaterade att det säkert fanns flera hundra (eller kanske tusen) såna tanter i Norge...så han sa inget.  Det gäller att välja sina strider. 
 
Vi hör ibland "det var bättre förr". Det kan man tycka olika om, det gör jag med. Datorer, internet, bloggar, twitter och allt vad det heter har många fördelar. Men jag är lite bekymrad över att många lämnar ut sig så väldigt naket (i bild och ord). Var går gränsen för vad som är mitt liv? 
 
Anna

Val

Publicerad 2014-01-06 11:56:05 i Allmänt

Val, val, val. Hela livet består av en massa val. Små val som handlar om vad man ska äta till lunch och vilket kaffe är bäst till stora val som vilken utbildning man ska välja eller hur dyr bil man ska köpa. Jag har ofta svårt att välja och ibland är det skönt när nån annan väljer, eller när det inte finns några val. Stundvis kan jag önska att det bara skulle finnas en sorts tandkräm och en modell jeans...men så fort jag tar tanken lite längre ångrar jag mig. Det vore ju förskräckligt. Att kunna välja är ju en fantastisk frihet. Vilket välfärdsproblem, att gnälla över att jag måste välja. Skäms på mig. 
 
Jag är tacksam över att jag har möjlighet att välja så många saker i livet. Jag har idag valt mellan en massa olika saker i kylskåpet när jag gjorde min frukost. Jag valde kläder när jag skulle gå ut. Jag sitter och funderar vilken semesterort vi ska välja. Ska jag åka skidor eller springa idag? Mina ständiga val är det som gör mig till den jag är. Inte främst de materiella valen, även om de märks mest för andra, utan alla val som handlar om vem jag är och vem jag vill vara. Varje gång jag möter en annan människa väljer jag hur jag ska vara och varje litet val formar mig till den individ jag vill vara. Ibland känner jag hur formen blir lite sämre än jag önskar att den var. Ibland krockar min vilja med mina val. De går emot varandra. Egentligen vill jag vara på ett visst sätt, göra på ett visst sätt men mina val i vardagen formar mig på ett annat sätt. Jag kanske inte vågar välja det jag innerst inne skulle vilja välja eller också kanske jag helt enkelt har en dålig dag. 
 
I år är det väl dessutom valår? 
 
Nu ska jag välja lunch. Det blir lätt idag - stekt palt. :)

Energi från ovan. :)

Publicerad 2014-01-03 20:54:00 i Allmänt

Jag är en passionerad person som älskar att testa nya saker och som lätt skulle kunna fylla hela min vakna tillvaro med olika fritidsaktiviteter. Just nu är skidåkning och simning det som jag ägnar mest tid åt. Två sporter som jag är rätt dålig på och det är väldigt bra eftersom jag snabbt blir bättre och bättre. Jag får aha-upplevelser hela tiden och längtar till nästa gång så fort jag lämnar Lappberget eller badhuset. När jag börjar vara relativt bra på något så kommer aha-upplevelserna mer sällan och jag tycker det blir slitigare att få utveckling. Men samtidigt blir varje märkbar aha-upplevelse eller mätbar förättring mer värdefull och ger kraft och inspiration att fortsätta jobba. 
 
 
Jag njuter när det flyter på och allt går lätt. Då är livet enkelt att leva. Men som med alla lätta lopp är vinsterna inte så förfärligt värdefulla. Det är roligt att nå framgång, men när man inte fått kämpa så mycket tar man till slut vinsten för given. Jag gillar utmaningar och slitet för att nå dit jag vill. När livet drabbar oss lite extra hårt kan det dock vara svårt att hitta lust och energi att ta sig an utmaningar. Till viss del går att påverka livet för att få ny kraft och motivation. Genom att göra vissa val blir chansen större att vi får energi än att vi gör av med energi. Viss kraft samlar jag genom att göra roliga saker och genom de små lätta vinsterna. Vila är också en förutsättning för att jag ska orka ta mig an utmaningar. Men ibland känns det som om jag klafsar i en myr utan synbart slut och utan möjlighet att påverka min tillvaro. Tror inte jag är ensam om det. Då kan det hända att kraften kommen som en skänk från ovan. Plötsligt bara finns den där, som en gåva, utan att jag gjort något för att förtjäna den. Dimman lättar och genom de regntunga molnen skickar solen sina varma strålar mot mitt ansikte. Kraften, lusten, glädjen och energin flödar runt i kroppen och bara väntar på att få användas till någon ny spännande utmaning. 
 
 
Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
 
Jag känner solens strålar värma mitt ansikte och hela mig.
 
:)

Summering

Publicerad 2013-12-31 14:27:15 i Allmänt

Sista dagen på 2013 och nu ska man visst summera året och göra bokslut har jag sett på andra bloggar. Några bra saker har väl hänt. Jag har fått vara med min familj och ingen av oss har varit sjuka. Jag har gått en yogautbildning som var väldigt bra och som jag liksom all annan kunskap jag skrapat ihop genom åren bär med mig med lätthet. I övrigt ett tungt år. Jonatans död var ett hårt slag och sorgen är med oss hela tiden, både bra och dåliga dagar. Jag har funderat mycket, men tyvärr blir jag inte så mycket klokare.
 
Jag har upplevt några andra saker också som påverkat mig ganska mycket. Tyvärr mest negativt. Jag har tappat lite av min tro på att de flesta människor är omtänksamma. Lite för många knivar i ryggen detta år. 
 
Nu sitter jag här sista dagen 2013 med en utdragen tand, värk i hela kroppen och feber (av tanden). Humöret är inte det bästa men ikväll är vi bjudna på middag hos min fina syster Lina. En Ipren och lite mascara så blir det nog bra. På nåt sätt är det så året varit. En ständig molande värk som gjort mig lite gråare än vanligt men som jag regelbundet motat bort med lite uppåttjack i form av träning, av att vara med min familj och genom trevliga möten med fina människor. 
 
 
2013 har inte varit något toppår. Jag hade en del mål för året och för 2014. Några har jag nått och några mål som jag satte upp har bleknat och blivit ointressanta. Jag kände runners high på Dundret och jag hade några riktigt fina löppass under sensommaren. Jag kommer att göra vissa omprioriteringar och jag kommer att ändra vissa mål och sätta upp nya. Mål som är mina. Satta av mig för att jag själv vill nå dit och för att jag kommer att växa i mig själv på vägen. Jag läser just nu Zlatans bok och mitt huvudmål inför 2014 är att ännu lite tydligare vara min egen Zlatan. Kanske det stör någon...eller kanske många. Men eftersom jag stör en del genom att anpassa mig också så är det kanske bättre att inte göra det. Jag är ju faktiskt den som inte drar mig för några jabbar med vänstern innan jag hookar med högern. Men jag ger alltid mitsar till motståndaren och säger till om att hålla guarden uppe. ;) Jag gillar rent spel helt enkelt. 
 
Inte så mycket positivitet och inspirerande ord här idag. Livet går vidare och jag är tacksam för varje dag och stund jag får här på jorden. Jag lär mig lite nytt varje dag och kanske jag en dag förstår lite mer. 
 
Med förhoppning om ett fint 2014 säger jag Gott Slut och Gott Nytt År.
 
Anna :)