Hur har vi hamnat här?

Jag lyssnade på radion i bilen. Barnombudsmannen har en åtgärdsplan. Fint! En lärare uttrycker sin förtvivlan över att det blivit normalt att acceptera att ungdomar uttrycker suicidala tankar i skolan. Jag minns inte hennes ord exakt men ungefär så här: Det skär rakt genom samhällets moraliska, etiska och principiella regler. 
 
Hur har vi hamnat här? Där vi inte ser livet hos varje barn som det värdefullaste som finns. Vi hör de sista överlevande från andra världskriget vittna om en repris. Vi läser om barn som tar sitt liv. Vi ser barn som skadar sig själv och barn som tar på, i te bara en mask, utan en hel rustning för att orka gå till skolan, för att möta sina klassmedlemmar. Vi ser inte en del barn. För de kommer aldrig till skolan. De orkar inte. 
 
Vi och de. Våra barn och deras barn.
 
De som har annan kulturell bakgrund. De som är psykiskt sjuka. De som har ADHD. De som har oansvariga föräldrar. De som har föräldrar som inte orkar. 
 
Vi och de. Men ibland är ju vi faktiskt de. Ibland är vi de som inte orkar. Ibland är det vi som har missbruksproblem eller annan kulturell bakgrund. 
 
Ett barn är alltid det värdefullaste som finns. 
 
Vad kan vi göra för varandra? Det är en svår tid. Jorden kan vi inte göra om. Men en annan människa väl, det kan vi göra. 
 
Vi ska aldrig acceptera suicidala tankar hos barn (eller vuxna) som något normalt. Vi får aldrig avskärma oss så mycket att vi inte reagerar och agerar. 
 
Vi kan göra skillnad. <3
Allmänt | | Kommentera |

Till en vän idag.

Ord kommer till mig. Ikväll kom orden "formar den starke med svärdet sin väg..."
 
Här kommer resten. Till en vän, idag. Men även till er alla. 
 

Väl formar den starke med svärdet sin värld, 
Väl flyga som örnar hans rykten; 
Men någon gång brytes det vandrande svärd 
Och örnarna fällas i flykten. 
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, 
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd 
Lugn står hon med strålande pannan. 
Hon leder igenom den nattliga värld 
Och pekar alltjämt till en annan. 
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord 
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut 
Från jorden dess trampade lilja. 
Erövrar det onda all världen till slut, 
Så kan du det rätta dock vilja. 
Förföljs det utom dig med list och våld, 
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst, 
Tar mandom, lik Gud, och blir handling. 
Det rätta får armar, det sanna får röst, 
Och folken stå upp till förvandling. 
De offer du bragte, de faror du lopp, 
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft, 
Som färgade bågen i skyar. 
Det sköna, du bildar, är mera än stoft, 
Och åldern dess anlet förnyar. 
Det sköna är evigt: Med fiken håg 
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt, 
Och bilda det sköna med glädje! 
De tre dö ej ut bland människors ätt, 
Och till dem från tiden vi vädje. 
Vad tiden dig gav må du ge igen, 
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

 

<3

Anna

Allmänt | | Kommentera |

Världen är så hård.

Tänker att relationer är svårt. Kommunikation är svårt. Men det är att vara människa, att vara vän. Att våga fråga varandra hur vi mår, att våga visa varandra våra sår. Det är att vara människa, att bry sig om. Det känns som om världen hårdnar och försöker vända oss mot varandra. Öst mot väst och stad mot land. Det är så svårt att vara människa, att vara vän. Men varje litet försök är det enda som spelar någon roll.

Margareta Melin skriver bra om att mötas.

UPPRIKTIGHET

Visa mig
vad du tänker och vill
så att jag bättre kan förstå.
Ge mig utan omsvep
dina raka reaktioner.

Det är din uppriktighet
som ger mig trygghet
och in rimlig chans att välja:
om jag ska komma dig nära
hejda mig och vänta
eller ta ett steg tillbaka.

Inte vill jag stövla in
på dina marker
och ta någonting för givet
som du faktiskt inte ger mig.
Önska vill jag – inte kräva.
Ta emot en gåva – inte stjäla.

Upp