Städa - träna - motivation - aggression - adrenalin.

Det här handlar om städning. Och om träning. Och om motivation.
 
Jag hatar att städa. Varje gång jag ska städa blir jag genomarg och rent av lite elak mot min omgivning. Jag städar snabbt, effektivt och aggressivt, men jag städar, trots att jag hatar det. Varför? Jo, därför att jag vill ha rent. Vi har ofta kaos och grejer överallt, men faktum är att vi har relativt rent. Min familj är väldigt bra på att städa och barnen städar så klart sina egna rum. Trots det får alla en rejäl utskällning när jag städar, helt utan att de förtjänat det. Det har resulterat i att när jag kastar ut första mattan försvinner alla (utom min stackars make som är min vapendragare i alla väder) puts väck. Den stackare som av misstag råkar passera mig får genast ett städuppdrag som ska utföras nu genast. Detta sker inte på pedagogiskt vis utan i form av ordergivning med min arga mammaröst. Dessutom meddelar jag alla som möjligtvis kan höra vilket stackars offer jag är som måste utföra alla dessa svettframkallande sysslorna såsom att krypa under trappen och torka upp slabbigt spån eller krångla mig in bakom toalettstolen för att rengöra ytor som ingen någonsin ser men som av någon anledning alltid är snuskigt äckliga trots att jag kröp omkring där för några dagar sedan. Misstänker att det finns sabotörer i form av småtomtar som kletar ut smuts i smala springor som är designade av någon helt städinkompetent idiot.
 
Nu är det ju så att eftersom jag som sagt är effektiv så är min aggressionssession av städning relativt kortvarig och sedan kan jag i lugn och ro dricka mitt eftermiddagskaffe. Familjen däremot behöver lite mer terapitid för att komma tillbaka till normaltillstånd. Jag tror det kallas adrenalinkick det jag får. Samma som när jag sätter mig på spinningcykeln eller tar på boxningshandskarna. Skillnaden är att jag älskar att träna. Fattar ni? Det går att vända på steken, ägget, pannkakan. Du som avskyr att träna men som anser att du skulle vilja vara i bättre form. Just do it! Jag skulle aldrig låta skiten gro igen fullständigt trots att jag hatar att städa. Jag skulle heller aldrig tvinga andra att göra hela städjobbet. Jag gör vad som krävs. Med ilska, med aggression. Men effektivt och när det behövs.
 
Så den dagen du är tillräckligt uppretad på att du inte tog tag i träningen idag heller. Släng dig ner på golvet och gör så många armhävningar du kan (ja, kanske bara en halv), gör några situps och andra övningar som du har sett på sociala medier (eller gjort en gång i tiden). Spring fram och tillbaka till brevlådan tills det sprutar svett. Svär gärna samtidigt och skäll till den som är i närheten. De kan alltid gå därifrån (och reta upp dig ännu mer). Pumpa igång adrenalinet i kroppen. När du är nöjd tar du en kopp kaffe och ber omgivningen om ursäkt. Men jag tror att du kommer att känna dig nöjd.
 
Lycka till!
Allmänt | | Kommentera |

Är det dags?

Tredje dagen på det nya året och nya planer börjar ta form i mitt huvud. Som en del av er har märkt så är jag en person som ständigt lever i en känslomässig berg- och dalbana. Nyårsafton firades med familjen och några nära och kära vänner. En underbar kväll som fått en särskild plats i mitt minne. Dagen efter var si så där men igår kom en rejäl emotionell baksmälla. Det var mörkt både ute och i mitt hjärta och mina tankar. Tårarna var nära och tankarna destruktiva. Trots det så lyfte jag 100 kg i marklyft. Ibland kanske de mörka stunderna är den tid då jag samlar energi och laddar för de bra dagarna.
 
Natten var inte bra. Vaknade flera gånger med bultande hjärta och dåliga tankar. Till sist somnade jag och sov gott till klockan 9. Idag är en ljusare dag, både i sinnet och utomhus. Solen vågar nästan upp över trädtopparna. Lite så känner jag mig också. Jag ser ljuset idag men jag orkar inte riktigt stråla helt. Dock tillåter jag nya tankar att ta plats i mitt huvud. Det kanske är dags nu.
 
Jag är en person som inte har så stor tillit till andra människor. Jag har inte så många förebilder och jag lyssnar mest på mitt hjärta när jag ska göra livsval. I ganska många år har jag följt min inre kompass och det har gett mig många fantastiska möten och erfarenheter. Jag vet när jag är på rätt plats och när jag gör rätt saker. Så är det nu och jag älskar det jag gör. Men jag känner att förändringens vind blåser och har känt det en tid. Den viskar; Det är dags.
 
För ganska många år sedan pratade jag med en person om mina drömmar och om mina rädslor inför livet och livets utmaningar. Hen svarade bara (fritt ur minnet); Anna, det brukar inte gå att komma undan.
 
Kanske det är så. På något sätt så vet vi när det är dags. Dags att tacka ja, dags att tacka nej. Dags bryta upp och dags att bjuda in.
 
 
2018
 
Vad hör du i ditt inre? Vem ska du bjuda in? När ska du tacka ja?
 
Lyssna till den lilla fågeln som viskar i ditt hjärta. Vad säger den? Var ska du förändra världen, och för vem?
 
 
Be the change you wish to see in the world.
 
Anna
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Utvald

Mitt i advent. Det gick snabbt i år. Julen närmar sig med stormsteg och julstressen borde infinna sig. Jag känner efter...näe, den är inte här. Jag reflekterar över varför. Är julen inte så viktig längre? Jo, det är den. Har jag allting klart? Ha, ha, ha!!! Nej, verkligen inte. Hur kommer det sig då att jag precis just nu känner en stor adventsfrid inom mig? Mitt svar på det idag är ett ord. Utvald. Eller rättare sagt; jag är utvald.
 
Så här i juletid så passar det väl att titta lite närmare på just det ordet. Maria blev utvald att bära himlen i sin famn. Vi blir alla utvald till olika saker. Självklart blir vi även bortvalda, men det tar vi en annan dag.
 
Jag känner en stor tacksamhet för att vara utvald. Utvald att i vardagen få väcka mina barn på morgonen. Att få tvätta deras kläder och laga deras mat. Jag är utvald till en av de som får följa barn och ungdomar på livets väg i skolan. Jag känner varje dag den stora kärleken från den som valde mig för 30 år sedan. Och jag valde honom. Att vara utvald är att vara speciell. Men att vara utvald innebär också ett ansvar. Blev Maria rädd när hon blev utvald? Antagligen. Josef då...Att bli bonuspappa kan vara rätt så tufft. Bonuspappa till Messias!!! Han måste ha blivit livrädd. Han blev ju också utvald. Att bli utvald är stort och mäktigt. Men kan också vara lite läskigt. Det är mäktigt att bli utvald att bli mamma, men lite läskigt. Jag känner sig stark när jag blir erbjuden ett jobb, för att i nästa sekund drabbas av stor skräck. Why me? Jag blir varm i hjärtat när någon adopterar mig som bonusmamma, samtidigt som det gör mig osäker och lite ängslig. Varför jag? Varför blev jag utvald? Kommer jag att hålla måttet? Vad händer när jag misslyckas (för det gör vi ju, gång på gång på gång).
 
Jag älskar Carolas sång I denna natt blir världen ny. Den handlar om när Jesus föddes i Betlehem. Men den är så mycket mer. Murar byggs runt hjärtan som hårdnar när hoppet försvinner. En värld som står i brand. Trots det, eller kanske på grund av det ser människor varandra. Stängda hjärtan öppnas och mörkret flyr när vi tar himlen i vår famn. Dörrar öppnas och hjärtats murar rivs ner när Kristus föds i var och en.

Murar som byggs runt en stad och ett land
dörrar som sprängs när en värld står i brand
hjärtan som hårdnar där hoppet försvann
de hindrar ej mänskor att se.

I denna natt blir världen ny
det händer i en avstängd by
och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig

I denna natt blir världen ny
det händer i en avstängd by
och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig 
 
Från berg till berg
sprids sången i natt
från by till by
skall världen bli ny
dörrar sprängs upp
och murar rivs ner
när Kristus, vår vän
föds i var och en.

För vi är alla utvalda. Utvalda att se varandra. Utvalda att se de som inte vill bli sedda. Vi är utvalda att välja varandra. Sen är det upp till mig att tacka ja, eller tacka nej.
 
Jag kanske borde känna lite julstress eftersom mina listor på vad jag inte har gjort är väldigt långa. Men jag gör inte det. Jag har gläntat på julens dörr och där bakom ser jag ett stort ljus. Men jag ser också ett enkelt stall och en trött mamma. I det fina, kärleksfulla och varma finns det plats för trötthet och gråt. Det är livet. Jag är utvald till det här livet. Jag försöker tacka ja när mitt hjärta känner att det är rätt. Även om det innebär ansvar och jobb.
 
Till dig som någon gång har valt mig som vän, mamma, medarbetare, träningskompis, coach.
 
Tack!
 
Det är stort att vara utvald.
Allmänt | | Kommentera |
Upp