urpojjesperspektiv

Jag har fått en ny vana, eller ovana, vet inte riktigt. Tror man kan kalla det vana än så länge eftersom det inte styr mitt liv eller påverkar det negativt på något sätt. Tvärtom skulle jag säga.

 

Jag ser TV! Eller rättare sagt, jag ser DVD-film på TV;n. Och för att vara ännu mer specifik så är jag numera beroende av Downton Abbey.

 

I kväll ska jag och mina tre äldsta döttrar påbörja säsong 3. Jag är så ivrig så jag var tvungen att sova middag för att tiden skulle gå lite fortare. Kanske inte verkar så stort eller konstigt för många, men saken är den att jag väldigt sällan ser TV. Skavlan då och då, Morden i Midsommer och ibland barnprogram med mina barn. Jag är inte intresserad av TV och av serier...trodde jag.

 

Misstanken om att DA är en serie i min smak har jag haft en tid men eftersom jag inte köper DVD-filmer själv så har jag inte kommit till skott. Som tur är har jag en klok man som vet mitt bästa och köpte säsong 1 i julklapp. Resterande säsonger ordnar nu mina döttrar som är lite mer handlingskraftiga än jag.

 

Så vad tillför nu denna nya vana?

 

Jag gör en punktlista för att det ska blir tydligt och klart.

 

1. Jag sitter mindre tid vid denna trista och meningslösa apparat som jag just nu slösar min värdefulla DA-tid vid. 2. Jag sitter/ligger i soffan en timme varje kväll!!! Det är en stor förändring i mitt liv och det är rätt skönt.

3. Jag njuter av mitt kvällste mer än förut.

4. Det är en fin avrundning på min dag då jag slutar tänka själv och låter mina tankar och känslor flöda fritt och starkt med Mr Bates, Matthew, Lady Sybil och mina andra vänner.

5. Jag kan ta med miljön till min säng och mina drömmar där jag går på bal och rider jakt på min stora egendom i Norra England i början av seklet.

6. Jag ser mina döttrars hänförelse över de vackra kläderna.

7. Downton Abbey har påverkat mig som en bra bok gör. Jag färdas genom tid och rum och möter nya bekantskaper och nya värderingar. Mina drömmar väcks till liv och gör mig mer levande och mer vaken i vardagen.

 

Jag skulle kunna fortsätta. Jag älskar det brittiska. När jag var på språkresa i Hastings när jag var 15 år skickade jag ett vykort till mina föräldrar där jag skrev att jag inte skulle komma hem utan köpa en stuga i England. När mina tre veckor där var slut åkte jag förstås hem, men med sorg i hjärtat. Nu har min längtan vaknat igen. England, men även Skottland och Wales är mina drömmars resmål. York, Cambridge, Edinburgh, Cornwall låter som ljuv musik i mina öron. Min längtan har vaknat och mina drömmar växer för varje avsnitt. Nu har jag genom att sitta här vid dumburken kommit en stund närmare kvällens höjdpunkt.

 

Have a nice evening. :)