Jag önskar att mina tankar slutar hoppa omkring.
Min fysiska kropp är till största delen på topp. Dock är den belägrad av en förkylning som verkar vara svårslagen. I morse sa jag: "Kanske jag äter en burk Voltaren och ser om det hjälper." Julia: "För att ta livet av dig?" Jag: "Jag tänkte ta livet av förkylningen." Julia: "Hittills verkar ju förkylningen vara den starkare. Men du kan ju försöka..."
Min desperation ligger i att jag har tänkt springa Lidingöloppet om två dagar och just nu känns det inte riktigt som om det kommer att ske. Men jag hoppas det vänder.
Det var min fysiska kropp. Som sagt, på topp, men belägrad.
Min icke fysiska kropp. Eller förresten hör ju hjärnan till den fysiska kroppen...Men inte tankarna...Musklerna hör också till den fysiska kroppen, men inte energin och rörelsen som får kroppen att röra sig. Eller hör det till fysik? Ja, det gör det ju. Nu blev det för svårt för en enkel varelse som jag.
Jag börjar om. Jag är i bra kondition. Jag har en relativt god hälsa (i det stora hela). Min förkylning gör att jag är lite halvdeppad tidvis. Men min förkylning har också medfört att jag senaste veckan ägnat rätt mycket tid åt att läsa. Läsning är ju också motion och jag får lov att erkänna att min kondition och fysiska förmåga att läsa och förstå vad jag läser är lite otränad. Träning ger dock färdighet och sakta men säkert har min hjärna börjat ta upp viss information som jag hoppas kunna omvandla till kunskap. Kunskap som jag senare hoppas kunna reflektera över och förhoppningsvis kunna använda i livet på ett eller annat sätt. Inlärd kunskap i kombination med erfarenhet, reflektion och samtal med andra människor är värdefullt och ger en ny kunskap som kan stötas och blötas och användas.
Just nu snurrar följande ord runt i mitt huvud (utan att jag förstår något): frihet, rättvisa, rättigheter, skyldigheter, keps, ansvar, makt, motpoler, moral... Finns fler också, men de kommer och går, bara förvirringen består.
Jag fattar nästen ingenting av vad jag läser. Ibland glimtar det till. AHA!!! Sen mörknar det igen. Men jag tror det är som fysisk träning. Det är bara att mala på. Plötsligt lossnar det. Runners high är ett faktum. Tänk om jag mitt i allt befinner mig i ett fantastiskt tankeflyt där jag kan ta lösa trådar och väva en tankarnas matta i vackra färger.
Tro, hopp och kärlek. Hopp om att förkylningen försvinner och att min hjärna vaknar till liv.
// Pojje :)