urpojjesperspektiv

My home is my heart - Jon Henrik Fjellgren

 

Kvällens yogapass hade temat Home, eller hem som det heter på svenska. Vi strövade runt i hembygden till tonerna av Mando diao och text av Fröding. Hembygden som inte alltid förblir vad den var men som alltid kan finnas i våra minnen och hjärtan, på ont och på gott. Att hitta hem till sig själv är inte alltid så lätt. Både vägen hem och att landa hemma i sig själv kan väcka känslor och tankar som legat i dvala och som när de väcks till liv kan vara svåra att möta och att hantera. Det kanske inte ens finns något hem inom sig att komma till och då gäller det att ta sig en ordentlig funderare över hur det ska se ut i det inre hemmet. Eller kanske hemmet behöver få en liten renovering. Men som alltid när man renoverar är det nog bäst att göra ett ordentligt underarbete innan man penslar på färg. Om man alltid bara målar över skavankerna utan att spackla och reparera så håller det inte så länge. Då är det nästan bättre att ha de trasiga tapeterna fullt synliga. Men nu spårar jag iväg och det har jag inte tid för eftersom mitt te kallnar. Det skulle bara bli ett kort inlägg med yogapassets avslutningsord men som alltid när jag börjar skriva kommer tankarna forsandes som värsta vattenfallet. Utan att korrekturläsa avslutar jag och återvänder till dagens ord som handlar om att hitta hem. Hem till den jag formats till genom åren och till den jag medvetet väljer att vara. 

 

Låt händerna komma till din panna. Dina tankar, reflekterande, medvetna och sanna för dig leder dig hem.

Låt händerna komma till din mun. Dina ord, till dig själv och till andra leder dig hem.

Låt händerna komma till ditt hjärta. Din kärlek, till dig själv och till andra leder dig hem.

 

All kärlek till dig.

 

VVS

 

Anna