urpojjesperspektiv

I min hjärna finns en karta över världsordningen. En karta över hur världen är uppbyggd och även en struktur över hur världen borde se ut. Jag förstår med mitt intellekt att den är formad av min omvärld, mina erfarenheter, min tillägnade kunskap i olika ämnen och av mina individuella förutsättningar. Vissa saker har jag tagit till mig med stor medvetenhet men största delen av min kartbild har formats med stor omedvetenhet. Jag förstår att alla människor har olika bilder av hur världen ser ut och borde se ut och att jag inte förstår andras kartbild och att det även finns en stor chans att min bild är helt felaktig och att någon annans syn på hur saker och ting borde vara är mer korrekt. Trots det blir jag fördömande och dömande. Livet består till stor del av att bedöma situationer och ofta (eg. alltid) krävs även en handling som reaktion på andra människors beteende. Ständig kommunikation. Fascinerande, men även skrämmande. För hur medveten jag än försöker vara så kommer min reaktion alltid att komma från kartan i mitt eget huvud. 

 

Senaste tiden har varit en omvälvande tid för mig. Jag har förstått saker jag visste men ändå inte greppat fullt ut. Det gör jag inte nu heller men jag har en lite större förståelse. Min mentala kartbild har ritats om. Jag har omvärderat saker och jag har stärkts i mina övertygelser. Jag har mött ögon som har skurit mitt hjärta mitt itu. I samma ögon har jag mött värme och glädje för stunden, det lilla korta ögonblicket glädjen varar denna gång. 

 

När jag försöker se min mentala karta framför mig ser jag förändring. Jag ser att vissa gränser blivit starkare samtidigt som vissa försvagats eller rent av suddats ut. 

 

Det är stort att vara människa. 

 

 

VVS

Anna