Utvald
Mitt i advent. Det gick snabbt i år. Julen närmar sig med stormsteg och julstressen borde infinna sig. Jag känner efter...näe, den är inte här. Jag reflekterar över varför. Är julen inte så viktig längre? Jo, det är den. Har jag allting klart? Ha, ha, ha!!! Nej, verkligen inte. Hur kommer det sig då att jag precis just nu känner en stor adventsfrid inom mig? Mitt svar på det idag är ett ord. Utvald. Eller rättare sagt; jag är utvald.
Så här i juletid så passar det väl att titta lite närmare på just det ordet. Maria blev utvald att bära himlen i sin famn. Vi blir alla utvald till olika saker. Självklart blir vi även bortvalda, men det tar vi en annan dag.
Jag känner en stor tacksamhet för att vara utvald. Utvald att i vardagen få väcka mina barn på morgonen. Att få tvätta deras kläder och laga deras mat. Jag är utvald till en av de som får följa barn och ungdomar på livets väg i skolan. Jag känner varje dag den stora kärleken från den som valde mig för 30 år sedan. Och jag valde honom. Att vara utvald är att vara speciell. Men att vara utvald innebär också ett ansvar. Blev Maria rädd när hon blev utvald? Antagligen. Josef då...Att bli bonuspappa kan vara rätt så tufft. Bonuspappa till Messias!!! Han måste ha blivit livrädd. Han blev ju också utvald. Att bli utvald är stort och mäktigt. Men kan också vara lite läskigt. Det är mäktigt att bli utvald att bli mamma, men lite läskigt. Jag känner sig stark när jag blir erbjuden ett jobb, för att i nästa sekund drabbas av stor skräck. Why me? Jag blir varm i hjärtat när någon adopterar mig som bonusmamma, samtidigt som det gör mig osäker och lite ängslig. Varför jag? Varför blev jag utvald? Kommer jag att hålla måttet? Vad händer när jag misslyckas (för det gör vi ju, gång på gång på gång).
Jag älskar Carolas sång I denna natt blir världen ny. Den handlar om när Jesus föddes i Betlehem. Men den är så mycket mer. Murar byggs runt hjärtan som hårdnar när hoppet försvinner. En värld som står i brand. Trots det, eller kanske på grund av det ser människor varandra. Stängda hjärtan öppnas och mörkret flyr när vi tar himlen i vår famn. Dörrar öppnas och hjärtats murar rivs ner när Kristus föds i var och en.
Murar som byggs runt en stad och ett land
dörrar som sprängs när en värld står i brand
hjärtan som hårdnar där hoppet försvann
de hindrar ej mänskor att se.
I denna natt blir världen ny
det händer i en avstängd by
och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig
I denna natt blir världen ny
det händer i en avstängd by
och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig
Från berg till berg
sprids sången i natt
från by till by
skall världen bli ny
dörrar sprängs upp
och murar rivs ner
när Kristus, vår vän
föds i var och en.
För vi är alla utvalda. Utvalda att se varandra. Utvalda att se de som inte vill bli sedda. Vi är utvalda att välja varandra. Sen är det upp till mig att tacka ja, eller tacka nej.
Jag kanske borde känna lite julstress eftersom mina listor på vad jag inte har gjort är väldigt långa. Men jag gör inte det. Jag har gläntat på julens dörr och där bakom ser jag ett stort ljus. Men jag ser också ett enkelt stall och en trött mamma. I det fina, kärleksfulla och varma finns det plats för trötthet och gråt. Det är livet. Jag är utvald till det här livet. Jag försöker tacka ja när mitt hjärta känner att det är rätt. Även om det innebär ansvar och jobb.
Till dig som någon gång har valt mig som vän, mamma, medarbetare, träningskompis, coach.
Tack!
Det är stort att vara utvald.