Livets dans.
Jag kommer från 80-talet. Jag är uppvuxen med disco. Jag har dansat mig genom halva 80-talet och en bit in på 90-talet. Nu för tiden dansar jag endast i köket. Jag kan sakna dansen. Blinkande lampor och musik som dunkar genom kroppen. Så var det då. Vet inte hur det är nu för tiden. Som sagt, jag dansar inte så ofta nu.
Men om någon skulle bjuda upp till dans så skulle jag tacka ja. Ett sånt tillfälle skulle jag inte missa. Dock misstänker jag att chansen att det ska hända är rätt så liten eftersom jag aldrig befinner mig på platser där man bjuder upp till dans.
Å andra sidan ser jag nu för tiden stora delar av livet som en fest. En fest där möjligheten att bli uppbjuden till livets dans är ganska stor. Det gäller bara att se ut som att man vill bli uppbjuden. Och när möjligheten ges gäller det att våga tacka ja. Jag har blivit bättre på att våga tacka ja när livet bjuder upp till dans. Även när det är nya dansgolv och nya danser. Jag vågar helt enkelt tacka ja om jag får chansen att nöta livets dansskor på nya dansgolv. Nya rytmer och ny musik. Även om man är lite osäker på stegen i en ny dans kan det bli rätt så bra om man lyssnar in musiken och låter hjärtat styra. I bland har man tur och får någon som för riktigt bra i dansen. Då är det bara att följa och njuta av musiken. Och råkar man trampa någon på tårna kan man alltid be om ursäkt. Om man är riktigt inne i sin dans kanske man inte ens märker att man trampar fel. Shit happends...
Dans är konst. Dans är sport. Dans är ett sätt att uttrycka känslor. Man kan dansa enligt konstens alla regler i olika danser men man kan också låta musiken flöda genom kroppen och låta rytmen styra rörelsen. Det kan vara vackert men det kan också få vara fult. Fuldans kan vara frigörande och underbart.
Livet är ofta som en styrdans med bestämda steg. Steg som alla känner igen och som är accepterade. Fy för foxtrott. Det gillar jag inte. Vet inte ens hur man gör. Livsfoxtrott. Trist!!! Tänk om vi skulle låta livet vara lite mer som modern dans. Överraskande och nyskapande. Lite mer livssalsa behövs också. Fast en vacker svepande wienervals är förstås också en vacker livsdans. Att svepa fram i livet och följa varandra. Och rumba...livsrumba. Eller livsbalett. Kraftfullt, mjukt, vackert och starkt.
Men det jag tror många av oss behöver mest är en hel massa fuldans i livet. Våga leva lite utanför ramarna. Livets fuldans borde få mer plats.
Våga dansa fult. Både i köket och i livets dans.
Anna