urpojjesperspektiv

Den nya Akademibokhandeln i Uppsala är som himmelriket för en bokälskare. När jag gick in dit förra veckan så blev jag alldeles matt i hela kroppen samtidigt som jag vibrerade av spänning. Jag älskar böcker. Men ack så svårt att välja vilka böcker som skulle få följa med mig hem. Jag gick omkring och lyssnade på böckernas lockrop. Vilken bok lockade på mig? Det tog så lång stund så jag började tvivla på att det var någon av böckerna som ville ha mig, men så plötsligt hörde jag en liten röst som sa;

- Jag är en ganska liten och oansenlig bok men jag är precis vad du behöver.

Rösten kom från en liten blå pocketbok. Jag läste på baksidan och insåg att boken hade rätt. Den var för mig. Dessutom hade den två syskon som också fick följa med hem. På väg till kassan tvärstannade jag förskräckt när en bok nästan skrek

- Är du dum eller? Tänker du bara gå förbi mig?

Såklart inte. Den fick också följa med och i dess sällskap har jag senaste dagarna njutit av en vistelse i Skottland.

 

Men tillbaka till mina nya vänner, tre syskonen pocketbok. Tre böcker, tre dagar. Jag tänker inte ens berätta vad böckerna heter eller vad författaren heter. Gå in i bokhandeln och lyssna vilken bok som lockar på dig.

 

Däremot ska jag dela med mig av sista raderna i första boken.

 

 

När jag läste orden första gången vällde gråten över mig som en våg av både smärta och kärlek. Så otroligt starka ord. Att sträcka ut handen till en annan människa är inte så svårt. Det svåra är om den andra personen inte vill ta handen. Det svåra är att våga stå kvar med handen utsträckt. Att säga, jag finns kvar om du väljer att ta min hand. Ett ögonblick av kärlek. Bara det att vi sträcker ut handen till varandra är, när vi gör det i kärlek,  tillräckligt för att en annan människa ska sova lite bättre, vakna lite lättare, orka med vardagen. Även om vi inte ens når varandras händer så är det ett ögonblick av kärlek som påverkar en annan människas liv. Denna insikt vill jag dela med dig som varje dag sträcker ut din hand, inte som en gest, utan i ett ögonblick av kärlek. Fortsätt. Det betyder mer än vi kan förstå.

 

Tänk om jag inte hade hört den ödmjuka viskningen från en liten bok på Akademibokhandeln i Uppsala. Tack, min fina lilla bok. Tack för att du sträckte ut din hand till mig och sa, jag finns här för dig Anna.

 

<3