Pussel
Jag har själv använt mig av ordet livspussel många gånger. Skrivit om att få ihop livspusslet i meningen att få livet att gå ihop just nu. Mat, studier, hem, småbarn, större barn, arbete, träningstider, ja allt som hör livet till. Jag har också skrivit om hela långa livet, med livsuppgifter och val, och liknat det vid ett pussel där våra val och handlingar är pusselbitar som läggs i ett pussel där vi inte vet vad slutbilden blir. Och det mina vänner är svårt. Att lägga ett pussel utan att veta vad det ska föreställa när det är klart.
När jag nu efter ett antal år på denna jord tittar på vad mina pusselbitar har bildat så är det ett väldigt abstrakt pussel. Det är många olika färger, från ljusaste ljust till mörkaste mörk. Det är väldigt svårt att se någon logik i mina livsval, handlingar. Pusselbitarna borde inte passa ihop, men konstigt nog gör de det i alla fall. Men mönstret, bilden är inte alls symetriskt eller logiskt. Vid första anblicken är det ett ganska fult pussel. Sen tänker jag på vad jag brukar säga till mina ungdomar som jag coachar. Vad du är hård mot dig själv. Ser du något annat? Ser du något fint, något bra?
Och eftersom jag har nått en bit på livets väg så har jag kommit till det stadiet då jag behöver glasögon för att läsa en meny på restaurang. Så när jag tar på mig mina läsglasögon och granskar mitt livspussel så ser jag att det inte alls är ett pussel utan ett konstverk. Abstrakt - ja. Fult - kanske lite. Men samtidigt väldigt vackert. Många färger, många lager av färg. Mitt konstverk har djup, det har längtan, en del smärta och sorg men också väldigt mycket glädje. Skuld och rädslor trängs med mod och förlåtelse. Mitt konstverk är mitt och även om det är målat av en amatör är värdet omätbart. Och framförallt är det inte färdigt.
Ett pussel har bitar som måste passa ihop för att bli helt. Att bygga ett pussel gör mig låst och styrd. Att måla en livstavla ger mig frihet, ger mig möjlighet att måla över, göra om. Där finns en förlåtelse och en kreativitet.
Jag tar av mig glasögonen och fortsätter med mitt livsverk. För man ska inte granska allt så himla noga. Huvudsaken att vi försöker måla med kärlek, till varandra och till oss själva.
<3