Ursäkta men min man har inte hunnit städa.
Vi satt i köket och pratade jag och några andra. Vi pratade om allt möjligt och kom in på min roll som husmor. Jag sa nånting i stil med att jag inte är så intresserad av hushållsarbete. Lite skämtsamt sa en annan person då: Nej, det kan man faktiskt se. Jag svarade skrattande att ja, det kan man. För den personen sa inte det av elakhet utan av vad som syns med ögonen...och med våra värderingar och invanda tankar. När man kommer in i vårt hus så slås nog många av tanken att här bor det människor som inte prioriterar städning och inredning. Kanske en och annan också, lite omedvetet tänker att här bor det en mamma som inte prioriterar städning och inredning. Vi tittar lite nämre på saken.
Vårt hus är litet, omodernt, fullt av saker, människor och aktiviteter. Vi har böcker överallt eftersom alla läser minst 5 böcker var...samtidigt. Vi har träningskläder, stallkläder, tavlor, resväskor och instrument i hela huset. Vi har skor för alla väder och tillfällen. Eftersom huset inte har så många garderober (eller annan förvaring) så ligger många saker helt enkelt framme, redo att användas. Vi har en toalett nere som är två kvadratmeter och som fungerar som toalett, vattenhämtningsställe för djuren (ja, sant) och tvättstuga så den är också rätt så full med saker. Det är oftast någon som äter eller bakar något. Så när man kommer in hit så ser man kaos. Så är det. Det är kaos. Det kan också ligga spån på golvet och hö i handfatet. Kanske man då tänker att ingen städar här. Köket är också intressant...
Här bor alltså en familj som inte prioriterar städning och inredning. Kanske de inte vet hur man gör. Eller är det så att här bor en mamma som inte prioriterar städning och inredning. Som inte är så intresserad av hushållsarbete.
Eller är det kanske så att här bor en familj som städar och tvättar utav bara tusan, hela tiden. Men att det aldrig märks eftersom det även är en familj som lever utav bara tusan, hela tiden. Vem vet?
Men det jag vet är att de flesta av oss är jämställda och moderna människor som delar på hushållsarbete och annat arbete. Men jag vet också att djupt inne i mig bor Duktiga Anna, som av samhället är fostrad att bli en god husmor, en dubbelarbetande sådan. Jag tror också att några av er riskerar att undermedvetet tänka tanken att det är bor mamma som inte prioriterar hushållsarbete i vårt hus. Och innan du säger emot...reflektera...
Här skulle jag kunna fortsätta fundera runt prioriteringar, normer och invanda tankemönster. Men jag stannar här idag. Jag är en modern mamma, med egna intressen och många bollar i luften. Men jag är också fast i skuld och skam. En mamma som inte har ett hus som ser ut som i en inredningstidning är en dålig mamma, en dålig husmor. Jag tror inte på det, jag lever inte efter det, men ändå så finns hon där. Duktiga Anna. Som tror att hon måste bevisa för omvärlden att hon kan både, städa, laga mat, klippa gräset, tvätta, baka och göra karriär. Nu kan jag ju allt det där. Plus att jag har bra biceps. Jag gillar det mesta av det och vi delar på hushållsarbetet, så vad är problemet? Jo. Att vi när det kommer någon hit vet med största säkerhet att det (undermedvetet och utan dömande) kommer att vara mamman i huset som inte har städat före gästerna kom. Fast det faktiskt var pappan som inte har städat, för han är på skogsbrand så han hann inte. Men mamman hann inte heller för hon solade i bikini... ;)
Vårt hus är alltid öppet, bokstavligen. De flesta vet var nyckeln är. Här är alla välkomna, alltid.
Jag tror inte så många av våra vänner är så kritiska, men faktum kvarstår. Duktiga Anna lever - 2018.
Så när du kommer hem till min underbara stora och märkliga familj. Känn dig som hemma. Släng av dig skorna, sätt upp fötterna i kökssoffan och njut av livet. För det gör vi. När vi inte städar.
Btw. så har jag bakat jordgubbstårta till efterrätt idag. Kokat egen vaniljsås och bakat en egen tårtbotten. Välkommen att smaka.
// Duktiga Anna :)