I det stora och i det lilla.
Vi har haft val. Jag röstade trots att jag får lov att erkänna att jag egentligen inte var tillräckligt insatt för att göra ett korrekt ställningstagande för något av partierna. Däremot var jag tillräckligt insatt för att göra ett ställningstagande för att aktivt motverka det jag inte tror på. Jag har tur som bor i ett land med demokratiskt styre. Som medborgare i ett land med demokrati har jag många rättigheter (även om det naturligvis brister i vissa fall) men jag har också skyldigheter.
En skyldighet är att använda min röst i olika sammanhang. Min röst är lika mycket värd som Reinfeldts. Min röst påverkar demokratin när jag använder den. Men den påverkar även demokratin när den är tyst.
Det är lätt att luta sig tillbaka och se på det som händer i omgivningen (den stora och den lilla) och säga att man inte använder sin röst därför att man inte är så insatt. Det är lätt att säga att man inte tar ställning därför att man inte orkar. Eller för att det inte har med mig att göra. Men det mesta har ju faktiskt med mig att göra. När tillräckligt många röster tystnar så vacklar demokratin. Då hörs endast rösterna från de som orkar och de som tycker sig vara insatta. Tänk om jag då vaknar upp och lyssnar. Tänk om de rösterna står för något som inte stämmer med min syn på hur ett demokratiskt samhälle ser ut. Trots att jag inte ens är insatt...
Tänk om min tysta röst ger kraft åt de röster som inte vill ha en demokrati med mänskliga fri- och rättigheter för alla människor. Tänk om de rösterna är många.
Vi tystnar alla ibland. Alla kan behöva en stund för reflektion och eftertanke. En tid att samla kraft. Bara vi inte blir för bekväma i reflektionsfåtöljen. Reflektion ger insikt och insikt ger oss möjlighet att göra val, att välja.
I en demokrati är varje röst lika. Det är vår skyldighet att använda den. Låt den ljuda.
VVS
Anna :)