Visst finns det änglar.
En ängel ringde mig idag. Ja, det är sant. Med värme i rösten och med raka puckar skickade hon kloka ord genom luren. Ord som stärkte mig och som gjorde mig glad. Ord som gav mig en skjuts i rätt riktning. Oftast är jag rätt så säker på huruvida jag går åt rätt håll eller inte. Och oftast vänder jag eller svänger vid första bästa korsning om jag känner att jag är på helt fel väg. Sällan en u-sväng tillbaka men ibland känns det som om jag cirkulerar i en rondell, runt, runt, runt och kommer tillbaka till samma plats gång på gång. Det intressanta är att jag gillar det. För varje gång jag kommer tillbaka till en plats jag varit på förut så upptäcker jag nya saker, hos mig själv och på platsen. Det kan vara fysiska platser men även situationer.
Tillbaka till min vardagsängel som jag mötte idag. Jag hörde hennes röst genom telefonen men jag såg henne inte så jag är ju egentligen inte säker på att det var på riktigt. Det kan ha varit en illusion. Men eftersom jag tror på änglar så tror jag hon var på riktigt. Jag tror på människor också. Även om jag inte alltid kan se den fysiska personen just nu så tror jag att den människan finns.
Idag blev jag extra glad åt min ängel (eller min och min, hon kanske har många att änglavakta...) eftersom min tvärsäkra väg ibland kan bli mer som en stig där endast jag ryms och dessutom en stig som kan vara rätt så snårig och nästan mer som en oupptrampad älgpassage. Och då är det skönt att få lite änglahjälp. Någon som svävar vid sidan om och ger lite stöd. Det behövs inte så mycket. Nu ringde min andra vardagsängel och frågade om jag ska med och träna så jag slutar tvärt nu. Jag som hade så mycket att skriva.
Vi hörs!
// Anna :)