Dörrar
Reflekterar över livet och känner en stor tacksamhet mot alla människor som öppnat dörrar för mig. Dörrar som jag sneglat nyfiket på, dörrar som jag stängt en gång och aldrig planerat att öppna igen och dörrar jag inte ens lagt märke till förrän de slagits upp framför näsan på mig. Jag är tacksam mot dessa människor eftersom de lägger sin tillit på mig och på min förmåga att klara de uppgifter jag får. Varje dag utmanas jag att våga möta verkligheten som den är precis just nu. En verklighet som består av möten med människor som utmanar mina förutfattade meningar, fördomar och min förmåga att tänka utanför boxen. Min box är många gånger väldigt liten och trång. En trygg komfortzon helt enkelt. Vissa dagar är boxen lättare att kliva ur än andra dagar.
Att kliva in genom en dörr som leder till en plats man inte känner till kan vara spännande men även otäckt läskig. Nu kanske det låter som om jag har fått i uppgift att rädda Nemo, Menige Ryan eller en hel mänsklighet från en invasion av aliens. Så är det dock inte. Mina dörrar leder inte till Ovala rummet i Vita huset. Nej, mina dörrar leder ut till vanligt folks vardagsliv. Dötrist och långtråkigt? Nej, alldeles, alldeles underbart!!!
Dags för en löprunda för att rensa en överhettad hjärna.
Ha en bra kväll.
Anna <3