Lidingö
Jag är anmäld till Lidingöloppet. Inget konstigt med det. Jag har sprungit det tre gånger förut och det är jättekul. I år hade jag accepterat att träningsmängden inte varit som föregående år och att det förmodligen kommer att gå långsammare. Just for fun. Vad jag inte hade räknat med var en rackarns förkylning som nu har antastat mig i en vecka och som vägrar släppa greppet. Skit! Kommer den att släppa? Kommer jag att vara frisk på lördag? Ingen som vet. Vad jag däremot vet är att jag på lördag kommer att ha vilat väldigt länge. Tiden blir ännu sämre. Nu tänker kanske en del; det kommer gå bra, hon har ju tränat så mycket genom åren. Jag önskar det skulle räcka men tyvärr är ju träning färskvara och resultatet beror på träningsmängden och träningens kvalité. Sen blir man ju bra på det man tränar på. Springer man blir man bra på att springa och styrketränar man blir man stark. Genom att kombinera olika träningsformer kan man så klart få önskat resultat. På detta ska man sen äta rätt, sova, ladda mentalt för att fomtoppa. Mina förutsättningar för en (för mig) bra tid är alltså rätt så dåliga.
Trots det vill jag springa på lördag om jag är frisk. Jag vill springa för mig själv. För att jag kan springa. För att Lidingöloppet är en löparfest. För att det brukar vara en fin helg tillsammans med min bästa vän. Dessutom är det jubileumsår. Jag firar 10 är som träningsälskare. Jag har alltid tränat, mer och mindre. Men i 10 år har jag tränat många pass varje vecka. För 10 är sen drog Maxpuls igång och jag med. Spinning och pumping blev favoriter och ligger mig fortfarande varmt om hjärtat trots att jag nuförtiden inte går på pass så ofta. Jag älskar träning, i alla former. Därför vill jag springa på lördag.
Jag hoppas att jag är frisk. Om jag kan springa vill jag göra mitt bästa och jag vill njuta av loppet.
I år firar jag 10 är som träningsberoende. Jag tränar för att jag vill inte för att jag måste. Vad gör du för att du vill?
VVS
Anna :)
<3