Böcker och berättelser.
Jag är likt många andra en periodare vad gäller läsning. Under en period kan jag sluka mängder av böcker för att sen inte läsa en bok på ett par månader. Eller jag har förstås några böcker på min sängpall och konsumerar väl några rader här och där men utan någon större iver och ofta utan att förstå vad jag läser. Ibland är det trötthet som hindrar mig från att läsa och ofta är det helt enkelt så att jag inte hittar rätt bok. Det är ju väldigt konstigt med tanke på hur många böcker som ges ut varje dag i världen. Men böcker är för mig likadant som mat. Jag vet vad jag är sugen på, och det äter (läser) jag. Något som jag aldrig är sugen på är soppa, trots att jag vet att soppa är det bästa jag vet när jag väl äter det. Konstigt... Då frågar jag mig vilka som är mina soppböcker. Böckerna jag aldrig är sugen på att läsa men slukar med pärm och allt när jag väl öppnar dem. Kanske böcker som utspelar sig i Sverige. Av någon anledning är jag ganska kritisk till svensk litteratur, överlag. Förutom då Astrid Lindgren, Maria Gripe, ja många barnboksförfattare. Vuxenböcker...nja, där har jag nog inte så många favoriter. Det finns några, men inte så många. Så är det. Mina soppböcker är svensk litteratur skriven för vuxna. Jag får nog till och med erkänna att jag ser hela Sverige lite som soppa. Tråkigt, lite blaskigt när man tittar på ytan, vardagsgrått. Men under ytan gömmer sig fina råvaror hopkokade till en fyllig smak som fått en extra piff av någon spännande exotisk krydda från öst. Alltså helt underbart. Sverige är kanske inte så trist ändå.
Böcker är underbara, det tycker jag, men...jag tycker många böcker idag är platta och dåligt skrivna. De saknar djup och bredd, trots att de ibland är flera hundra sidor. Sen finns det guldkorn så klart, som dyker upp helt utan förvarning. Pang, 50 sidor känslor och tankar rakt in i hjärtat. En sån läste jag här om dagen. Skriven av en ickeförfattare (enligt sig själv). Men berättelser finns inte bara i böcker, de finns överallt. Ibland kommer berättelsen som en dokumentär på TV. Igår stötte jag på en otroligt bra sådan. Sen finns de oskrivna berättelserna, livesändningarna som pågår dygnet runt, jorden runt. Våra liv. Varje människa är inte bara en berättelse, utan många. Varje möte är en novell och varje förskola en sagobok. De mest fantastiska berättelserna kanske inte ens är nedtecknade. De går live, varje dag. Ibland utan repris, ibland tyvärr i repris, gång på gång. Allt är inte feel-good-romaner.
Vi läser varandra rakt av, direkt. Men vi kan också läsa mellan raderna, försöka förstå det dolda och göra vårt bästa för att se samband mellan berättelse och omvärld. Vi har alla en berättelse och en berättelse bakom berättelsen. Kanske ser ut som en tråkig soppa, men under ytan...
Hela världen är ett enda stort bibliotek. :) Och man behöver inte ens lånekort.