Efter
Min första tanke när jag landade på gården var; nu är jag redo för att börja springa längre sträckor igen. :)
Under januari har jag sprungit mellan 5 och 10 km. Nu känns kroppen redo för mer. Hur vet jag det? Jo, när jag springer utan att tänka på att jag springer, då är det dax att öka på. Idag var det så. I början var kroppen lite trött. Gårdagens marklyft kändes och det gick lite halvsegt. Men efter två kilometer lossnade det och jag blev lättare och fick bättre driv i steget.
Mina tankar efteråt: Magen klarade sig! Jag orkade och hade orkat mycket mer. Jag är nöjd och det var en bra start på dagen. Jag tänker att jag misstänkte att löpturen skulle göra mig gott eftersom det brukar bli så men att jag oftast (kanske alltid) tvivlar på det innan jag sticker ut. Och det trots att jag sprungit många, många mil och har en vana att springa, flera gånger i veckan. Förstår att det kan vara svårt att motivera sig om man inte har fått in vanan. Gäller väl allt.
Mina känslor: Jag känner mig glad. Jag känner mig pigg. Jag är lugnare än innan.
Idag gick jag på autopilot och det var helt underbart. Det gick inte fort, men jag matade på framåt.
Ha en bra dag. :)
// Anna