Ett inlägg från tisdag.
10 km känns långt på löpband, men det går. Jag vet för jag sprang det idag. Det är andra gången i mitt liv som jag springer så långt inomhus. Helt klart roligare ute, fast när termometern visar -21 föredrar jag tristheten på bandet. Första tre gick sakta, både i realitet och i huvudet. Sen började jag leka med fart och lutning och då rann kilometrarna undan rätt fort. Jag noterade att rätt så många tränar väldigt kort, och väldigt ineffektivt. Flera hann både komma och gå medans jag sprang. Och de flesta verkade varken trötta eller svettiga. Att tillbringa många tillfällen på gymmet innebär inte nödvändigtvis att man tränar bra. Förstår inte riktigt varför man gör så. Är man ute efter det sociala eller vad är syftet?
Det här skrev jag på tisdag men glömde posta det så det kommer i efterhand. Mycket har hänt sen dess men det kommer i ett annat inlägg.
// Anna :)
Tänk om det vore så lätt, att bara man gick in genom dörren på gymet så skulle det ge resultat ;) Och jag tycker det är märkligt, att folk som tränar på gym och är SÅ stora och muskliga, inte orkar skotta sin lilla gård. Jättekonstigt tycker jag. Gratis motion och styrketräning i vardagen kan ju inte bli bättre. Idag är jag glad. För jag tränade så svetten droppade i mitt eget gym. Med min egen vikt :) Keep up the good work!