D´Artagnan och de tre musketörerna. :)

För mig är det viktigt att ha förebilder. Människor som gör saker som jag tycker är beundransvärt på något sätt. Människor som bejakar egenskaper så vi andra får möjlighet att ta del av dem. Jag har massor av förebilder. Många av dem finns i min närhet. Det är inga supermänniskor som är perfekta på alla sätt. Det är vanliga människor som på något sätt får mig att känna mig levande. Någon gör mig glad, någon får mig att våga känna mina känslor, någon ger mig trygghet, någon utmanar mig...Antagligen har de flesta av dessa människor ingen aning om att de är mina förebilder och min inspirationskälla. En del av dem känner jag inte ens. Kan verka konstigt men så är det. Ibland ger man till en annan människa utan att veta om det. Ett flöde av energi och glädje som verkar mellan människor. Jag har ofta hört uttrycket energitjuvar. Ett uttryck som jag funderat en del på. Jag är ju en form av energitjuv eftersom jag tar/får energi av någon som kanske inte är medveten om det. Kanske vi alla är energitjuvar, eller energisvampar, som suger åt oss energi när vi känner att den är i närheten. Och är det fel? Hm...tål att tänkas på. Kanske det är vad vi gör med energin när vi fått den som är själva kärnan i frågan. Om man har en själ som för dagen (eller för somliga alla dagar) inte mår så bra. Om man är full av negativa tankar så kanskeenergin man stjäl bara förstärker det negativa...som en dementor...håller det negativa vid liv. Om man har viljan att tänka positiva och kärleksfulla tankar så kanske energin kan bygga upp något positivt som i sin tur kan bli till energi för en annan människa. Ett flöde mellan människor. Ett flöde av positiv energi. En människa som inte reagerar på positiv energi kanske behöver jobba med sina tankar innan energin kan användas till att bygga upp. Så då är frågan om det är slöseri med energi när vi ger den till en energitjuv med negativa tankar/känslor. Tja...det måste vi nog själva välja. Går den till att bygga det negativa eller kan vår positiva energi faktiskt hjälpa en annan människa? Finns inga svar på det. Bara vår egen tro och tillit till vår tro. Vi får tro vad vi vill. Vi väljer själva.
 
Jag har träffat tre förebilder idag. Tre personer som jag blir glad av. Som inspirerar mig. Som ger mig positiv energi. Vet inte om de vet om det kändes, om de dränerades på energi, om de fick något tillbaka av mig och av varandra. Men jag erkänner. Jag har stulit energi idag:). Och jag känner mig nöjd och glad. Idag kände jag mig som D´Artagnan. Inspirerad av mina förebilder. Jag tackar De tre musketörerna för dagens energi. (Fast de har ingen aning om att jag stal energi eller att de är De tre musketörerna) :)
Allmänt | | Kommentera |

Mitt eget konstverk

Livet är en resa, ett svårbyggt pussel, ett ständigt nu som förändras varje sekund. Tiden kommer till oss varje sekund och vårt uppdrag är att förvalta den på bästa sätt. Att förvalta tiden genom att använda den på ett sätt som känns värdefullt och meningsfullt. En omöjlig uppgift kan det tyckas. Ibland känner jag att tiden rusar iväg och jag hinner inte med. Jag hinner inte med att känna, tänka, värdera vad som är viktigt och göra det som förväntas av mig. Det är då vi måste stanna upp. Tiden rusar ingenstans. Det är vi som rusar iväg. Det är vi som skapar måsten och förväntningar som gör oss stressade och olyckliga. Tänk om jag varje morgon skulle se dagen som ett papper som jag har möjlighet att fylla med färg och liv, tänk om jag skulle se mitt liv som ett vackert konstverk. Tänk om jag istället för att rita, värdera, sudda, rita på nytt, se vad de andra ritar, skulle ta min färgpalett full med färger, leta reda på några olika penslar och måla mitt eget konstverk från hjärtat och utan att stanna upp för att värdera och kritisera mig själv. Pauserna som jag skulle ta skulle vara fulla av känslor och närvaro. Jag skulle betrakta min livstavla och mina penselsträck med nyfikenhet, värme och öppenhet. Jag skulle inte sudda och kritisera. Jag skulle måla starka färger, mina färger. Jag skulle vara den jag vill vara, göra det jag vill göra. Mina pauser skulle ge mig kraft. Kraft att ge, att ta emot, att göra det lilla och utföra stordåd.
 
Vilken bra idé! Jag börjar idag. :)
 
General-paus
 
På en mån-karta
såg jag namnet som väckte min längtan
STILLHETENS HAV.
Jag tänkte lösa enkelbiljett.
 
Nu vet jag att tre-stegsraketer inte behövs.
Stillhetens öar och hav
är närmare än du tror.
Men de finns inte med på kartan,
det är hemligheten.
 
Ögonblick av mättnad och fullbordan
där ändå allt finns kvar.
Där dimman lyfter över holmarna.
 
Höstens sista kantarell i en frost-skimrande skog.
Sekunden innan det första skriket i förlossningssalen.
Ett kärleksmöte som lever upp till sitt namn.
 
Då kommer våra sinnen tillbaka.
Den inre källan blir en spegel.
 
Pausen i Stillhetens hav
ger oss nyfödda öron.
Falska toner dör.
 
Är Händel ensam om sin upptäckt?
Ett verkligt Halleluja
måste föregås av en general-paus.
 
Lisette Johansson
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Jag är på rehab...

Min dotter kom hem igår och berättade att M hade frågat var jag höll hus när jag inte var och tränade. Dottern hade svarat att jag hade träningsfria dagar och hade haft det i 4 dagar. Sen hade hon berättat att jag även hade haft facebookfria dagar i  4 dagar.  "Jag sa till M att  man kan säga att du är på en slags rehab..."
 
Så nu vet ni. Jag är på rehab. Det har jag varit i 5 dagar nu och det känns riktigt bra. Utan träning och utan facebook i 5 dagar nu... Fast jag var på yoga igår, men det räknas nog inte som träning. Varför har jag då skrivit in mig på rehab? Jo, därför att jag behövde en time-out. Kroppen behövde vila och återhämta sig för att orka och vilja träna så hårt som jag vill. Tanken och själen behövde en paus från att ständigt vara uppkopplad  och anträffbar. Jag behöver lite tid för att fundera över mina prioriteringar och mina livsval.
 
Vad har jag då gjort istället för att träna och facebooka? Hur har jag använt min värdefulla tid? Jag har gjort massor av vardagliga värdefulla saker. Jag har varit i stallet. Det är jag ju varje dag men nu har jag varit där med både kropp och själ. Jag har varit där på riktigt. Känt doften av stall och hästar. Jag har ridit i skogen och tittat på trädtopparna. Jag har även varit på massage och på biblioteket. Jag har promenerat och funderat. Jag har svarat i telefonen...när jag har haft lust. Jag har varit lugn och harmonisk eftersom jag inte har behövt vara närvarande för allt och alla hela tiden. Jag har även varit nära nervsammanbrott av överskottsenergi eftersom min kropp är van att vara betydligt mer aktiv än den varit senaste dagarna. Detta har jag gjort på min fritid i fem dagar. Ingen lång tid kan tyckas men när man använder tiden väl så hinner man mycket. Och jag har hunnit massor. Det gäller att vara uppmärksam på vad livet ger. Ibland får man svar från de mest oväntade håll. Jag har under min rehabperiod fått väldigt överraskande svar på några av mina livsfrågor. Tänk jag blev så överraskad att jag nästan svimmade när jag kom underfund med en sak jag grubblat på en längre tid. Så enkelt det var. Plötsligt fanns svaret bara där. Svaret kanske skulle ha kommit även utan min rehab. Under ett spinningpass eller under en facebooksession. Men jag tror jag hade fått vänta ett tag. Och jag tror att det hade funnits risk att jag hade missat svaret. Det var på något sätt så uppenbart. Ni vet det där med skogen och träden...
 
Nåväl. Det här med att vara utan träning och facebook är rätt skönt. Men det börjar suga i träningstarmen så i morgon eller på fredag drar jag igång igen om kroppen är med på noterna. Vad gäller facebook så tror jag att jag väntar ett tag till. Det är rätt skönt att vara lite off. Jag dyker väl upp nån dag när jag har lust. Jag har några bloggar som jag följer och som ger mig glädje, gråt och distans till livet.
 
Det gäller att lyssna på själens fågel som bor inom oss. Den talar inte alltid så högt. Ibland är det bara små, tysta viskningar. Och då kan man inte vara upptagen med en massa oviktiga saker. Mitt liv är viktigt, det är på riktigt och det pågår just nu. :)
Upp