Jag reser mycket på sommaren.

Jag reser mycket på sommaren. Mellanlandar ibland hemma i köket för lite vardagssysslor, men mycket tid spenderas på resande fot. Hela familjen är resenärer, men ofta reser vi till olika platser och vid olika tidpunkter. Med jämna mellanrum besöker vi Adlibris eller biblioteket för att kunna resa till nya platser och till andra tider. För vi reser mest i fantasin, i böckernas värld. Vi är en läsande familj. Igår var maken i Washington medan jag tillbringade kvällen i 1300-talets Visby. Varje bok är ett möte, precis som när man möter människor och platser i verkliga livet. Vissa böcker är så dåligt skrivna att jag inte ens kan läsa färdigt dem och en del böcker blir som en del av mig själv. Jag har böcker jag läser om och om igen, med samma känsla varje gång. De är som gamla trygga vänner. Man vet var man har dem, men plötsligt överraskar de med något nytt. Mitt läsande går hand i hand med mitt verkliga liv. I perioder av "livstorka", när allt är lite ökenaktigt och när jag inte ser nästa oas läser jag väldigt lite. Jag har svårt att få kontakt med böckerna. De talar inte till mig. I sökande perioder slukar jag böcker. Det är inte ett kvalitativt läsande utan ett kvantitativt läsande. Dessutom ett ytligt läsande. Jag lånar hem högvis med böcker som jag snabbt ögnar igenom för att se om det finns användbart material för mitt liv.  Oftast finns det inte det utan jag får gå till mina "gamla" böcker och till beprövade klassiker för att hitta bränsle för att gå framåt i livet. I kreativa faser av livet ägnar jag mig åt kvalitativt läsande. Jag hittar rätt böcker, böcker som talar till mig. Låna mig! Läs mig! Jag läser böcker som jag läst förut och som jag vet ger mig rätt känsla och rätt energi. Frågan är då om mina faser styr mina val av böcker eller om böckerna styr in mig i olika faser i livet. Kanske det är en kombination. Det jag vet är jag måste läsa för att må bra och för att gå framåt, oavsett om det är i en cirkel eller en linjär resa framåt. Egentligen spelar det inte så stor roll. Bara jag känner att jag rör på mig då och då i livet. Emellanåt behöver jag ändå vila och jag tycker det är rätt skönt när vardagen är lite stillastående och torr. Lite ökentorka är inte helt fel. Där trivs jag bra. Men vardagen förändras hela tiden och mitt i vardagen dyker det upp en livgivande oas med grönska och vatten.
 
Jag är glad att mina barn tycker om att läsa. Eftersom min man spenderar mycket tid i bilen har han kommit på ett sätt att få resa i böckernas värld samtidigt som han kör efter de norrbottniska vägarna. Han lyssnar på ljudböcker. Berättandet har nog funnits lika länge som människan kunnat prata. Idag har vi inte så ofta möjlighet att lyssna till någon som berättar för oss. Att lyssna på en ljudbok är ett härligt sätt att ta till sig en berättelse, en bok. Min son har alltid en ljudbok och en vanlig bok vid sängen.
 
Nästa vecka ska vi resa. Det blir en verklig resa till böckernas värld. Vi åker till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Jag längtar... :)
 
 
Allmänt | | 2 kommentarer |

Tänk vad jag är rik.

Klockan är halv sju. Jag har gjort stallet och sitter i köket med min frukost. Morgonkaffet ska avnjutas ute i morgonsolen. Det är högsommar och det sjuder av liv ute på gården. Resten av familjen ligger fortfarande och sover skönhetssömn i sina sängar. Morgonen är min. I min stora familj är tystnad och en stund för mig själv något värdefullt som jag verkligen uppskattar när de stunderna ges. Det är inte ofta och inga långa stunder så det gäller att ta vara på varje sekund. Jag lyssnar till köksklockans tickande och ser ut över den glittrande älven. Jag är här och jag är närvarande... Nu hör jag hur någon tassar på övervåningen. En dörr öppnas och stängs. Det spolar i en vattenkran. Steg nedför trappan, genom hallen, in i köket. Nåja, åtta minuter är inte helt fel. Plus en halvtimme i stallet (med ett gäng kattungar som trängdes vid matskålen). Tur att inte hästar kan prata. :)
 
En ny dag är igång. Två döttrar vakna. Nu ska jag ta min kaffekopp och sätta mig i solen. Kanske jag kan ta ett par minuter till innan någon behöver sin mamma. Ibland är jag trött. Trött i öronen, trött i huvudet, trött, trött, trött på att alltid känna mig behövd av någon. Då behöver jag några minuter för mig själv, med mig själv. Sen kan jag ge och ta emot igen. Mest ta emot faktiskt. När man har många barn får man så vansinnigt mycket hela tiden. Gåvor som inte kan köpas för pengar. Att få dela livet med någon. Gårdagen avslutades med att yngsta dottern läste en hemsk saga som hon skrivit själv. Dagen idag startade med att äldsta dottern berättade om sina planer för dagen. Tänk att de vill dela det med mig. :)
 
Jag och min man är inte miljonärer men om någon gjorde en lista på Överkalix rikaste skulle vi ligga högt uppe på listan. :)
Allmänt | | Kommentera |

Hittade en blogg, och jag blev SUPERTAGGAD!!!

Idag hittade min man, av en slump, en blogg som jag nu har läst lite från. Resultatet; JAG ÄR SUPERTAGGAD!!! Ibland behöver man läsa om människor som har gjort saker som är svåra, nära på omöjliga. När denna människa är någon jag har inspirerats av i flera år och som var med när jag började träna kring 1997 så blir det extra roligt. Kvinna, närmar sig 40, mamma... Jag känner hennes energi genom datorn, genom bilderna, genom texterna. Hon sätter ständigt upp nya mål, och kämpar för att nå dem. Vi behöver alla någon att inspireras av, någon som förstärker vår motivation. Jag har en handfull som inspirerar mig att vilja lära mig mer, att orka mer, att vila när det behövs, att sätta upp höga mål, att le och att leva.
 
De gemensamma nämnarna hos dessa inspiratörer är följande: Alla är kvinnor (mellan 35 - 43 år). Alla är vältränade. Alla är från Norrbotten. Alla har glimten i ögat och ett underbart leende. Alla är målmedvetna. Alla har stora familjer (syskon, kusiner.....) som de gärna pratar om och umgås med. Ingen är speciellt lång... Alla har mött mig och sett mig och berört min själ. Alla gillar att sova i tält!!!
 
Men de är också olika. Härliga individer som gått sina egna vägar och nått sina egna mål. Ett par har många barn, någon ett par stycken och någon inga barn alls (än i alla fall). De har olika utbildningar och olika arbeten, men alla är engagerade till tusen i allt de gör.
 
Nu är jag ännu mer sugen på att träna mer och att sätta upp höga mål. I morgon blir det ett träningspass med ett härligt gäng. Fast jag tränar ju nästan alltid med en massa härliga människor.... :)
 
Här kommer några ord som låter underbart i mina öron: styrka, kondition, koordination, smidighet, balans. Fatta vilken härlig kompott man får när man sätter ihop allt det. :)
 
Här är några andra ord som jag gillar: kropp, själ, ande, tanke, omtanke, eftertanke, insikt, möten, en väg, ett liv, en doft, en smak, perception, närvaro, skönhet, kärlek. Gör en blandning av det... :)
 
Tänk att kunna sätta ihop alla de orden och använda allt i verkligheten. Går det? Jag tror det, och jag tror jag vet hur. Genom en sak som jag är väldigt sugen på. En lååååång vandring. En vandring för kropp och för själ. Jag behöver andas fritt och låta mina tankar landa i nuet för att ladda batterierna för framtiden. Jag behöver tid. Tid för tystnad, tid för samtal, tid för tanke och eftertanke.
 
Sen finns en massa andra vackra ord. Jag älskar ord - innebörden, bakgrunden, tolkningen, stavningen, ljudet av ord som talas, tystnaden av de tysta orden som inte behöver sägas.
 
Från början skrev jag det här inlägget på min jättefula träningsblogg som fungerar som en träningsdagbok. Efter en stund blev det mer än en träningsrapport och det hamnade här istället. Just nu har jag kommit in i ett underbart flow i min träning. Jag träffar härliga människor, jag längtar till nästa pass, jag känner mig pigg och utvilad och min kropp är redo att utmanas. Livet är skört och saker ändras snabbt. Livet är här och nu. Jag har många utmaningar framför mig. Några som jag väljer själv, några som jag kommer att utsättas för. Här kommer ett  citat från bloggen jag läste idag; Chanser får man inte, de tar man! Och jag ska verkligen försöka ta chanser, skapa möjligheter, för mig själv och för andra.
 
Just nu möter jag så många människor, vissa är såna jag inte träffat på många år, och det ger mig energi. Dessa möten gör mig levande och glad. Jag har just nu möjlighet att ta ställning för saker jag tror på och chans att våga vara den jag vill vara.
Upp