Bak-och-fram-kalender

Advent är här. Vi tänder ljus och myser. Stjärnorna sprider varmt sina ljus och de sjuarmade ljusstakarnas små glödlampor lyser som små prickar i alla fönster. 
 
Adventstid. Juletid. Advent - ankomst. Eller som prästen Mats sa i söndags, tillkomst. :) Vi har alla rätt att fira jul. Av vilken anledning vi vill. Kristendom, hedendom, kommersialism, glöggmingel och Staffan i en enda röra. Jag älskar röror. Men jag vill gärna se vad jag rör ihop före jag rör ihop det. Då vet jag vad röran innehåller. 
 
Min jul är en julröra. Det är Jesusbarn, pepparkaksgubbar, vättar, ho-ho-tomtar, julklappar, glögg och kärlek i ett enda stort organiserat hopkok. I love it!!! 
 
I år får mina barn en hemgjord chokladkalender. Jag har även små paket med saker som vi tillsammans kan glädjas åt under adventstiden. Men den finaste kalendern är en alldeles ny kalender. Jag fick idén från Umeå församling igår och har utvecklat den under dagen. Ikväll förverkligade jag min idé. Jag har gjort en bak-och-fram-kalender. Den består av ett kuvert som varje dag har nytt innehåll. Varje dag får mina barn möjligheten att göra något för en annan människa. 
 
I morgon är första dagen på min bak-och-fram-kalender. Jag hoppas de tycker om den. Jag tror det.
 
För det är härligare att ge än att få. 
 
God advent och god natt
 
Anna <3
Allmänt | | Kommentera |

Motvind

Ge aldrig upp! Kämpa på! Det går bara man vill! Så länge det finns liv finns det hopp. 
 
Så länge ljuset finns är vandringen lätt skriver poeten Dom Helder Camara. Sen har han en fin fortsättning om att vi kan vara våra egna facklor i mörkret.
 
Ibland är det lätt att vara positiv och att tänka att allt är möjligt. Inte alltid. Jag brukar kunna vara positiv och kunna peppa och ge kraft och energi till min omgivning. Idag är inte en sån dag. Inte igår heller. Just nu är mitt svar på "det går bara man vill": i helvete heller!!!
 
Det finns en sång med texten "Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar." Inte idag. Idag är det en rejäl motvind. Idag är jag rätt så stark, men jag mår inte så bra. 
 
Såna här dagar...veckor...månader...år kommer i våra liv. Jag vet och jag accepterar det. Men det är inte lätt. Livet är en gåva. Underbart på många sätt. Idag har jag mått bra i hjärta och själ otaliga gånger. Jag älskar mitt liv och jag är tacksam för allt jag får uppleva. Men...vissa saker är lite motiga.
 
Jag tror man ska kämpa på. Man ska visa kärlek och man ska tro på sig själv och på varandra. Det är svårt att se när någon ger upp. När någon säger; Man vill inte ge upp...men gör det ändå.
 
Jag kan inte förändra andra. Jag kan förändra mitt sätt att se på andra. Hur jag ser på andra, men även hur jag ser på mig själv och på min situation. Jag kan välja hur jag ska hantera motvinden.
 
Som tur är har jag erfarenhet av snålblåst och motvind. Jag har en vän som brukar trösta mig.
 
Han hette Isak Syriern (jag tror jag har nämnt honom förut)
 
När det inträffar att mörkret faller över oss, i synnerhet om vi inte själva är orsak därtill, låt oss då inte ängslas. Det händer att vår själ drunknar och liksom uppslukas av vågorna. Mörkret blir djupare. Man tror inte att någon förändring kan komma och att man någonskin skall finna frid. För min del har jag ettt råd till dig: Om du inte förmår samla dig och falla ned på ditt ansikte i bön, så svep manteln om dig och sov till dess denna mörkrets timme drar bort från dig.
 
Så länge tänker jag inte sova. Men en filt över huvudet kommer att kännas bra. 
Jag har gjort valet att leva nära mina känslor. Det är nödvändigt för mig för att vara sann. Ibland lite tungt.
 
Allt går inte att förändra. Ibland är det som det är. Jag måste ändå alltid förhålla mig till hur det är. Där finns ett val. Låter klyschigt, men så är det. 
 
VVS
Anna <3
Allmänt | | Kommentera |

Att se leende ögon slockna.

För några dagar skrev jag hur fantastiskt det är att få se någon ta sig ut i livet på starka vingar. Jag skrev om hur magiskt det är att få vara med när en människa växer och utvecklas.
 
Att få se sorgsna ögon få liv och hopp. Att få följa en annan människa en bit på vägen. Det är det största. Starka vingar som bär mot livet och friheten. Det är vad jag önskar alla.
 
Tänk om det alltid slutade som i sagor. Och sen levde de lyckliga i alla sina dar...
 
Tänk om det var så att vi levde i en tid då människovärdet var högt. Tänk om vår värld var till för alla. Tänk om mitt land som jag en gång var så stolt över såg alla människor som lika mycket värda. Tänk om alla föräldrar fick ge sina barn det som alla föräldrar vill ge sina barn - trygghet och en framtid.
 
Det är stort att se någon ta sig ut i livet på starka vingar.
 
Att inte kunna göra något när vingarna klipps av...
Se någon störta mot marken utan fallskärm...
Att se leende ögon slockna...
 
Det är lätt att gömma sig bakom regler och lagar. Det är lätt, men är det rätt?
 
Leende ögon slocknar.
En stark tro på kärleken och mänskligheten blir växande tvivel.
Hoppet dör.
 
Livet är väl svårt nog för alla människor utan att vi ska lägga på extra börda.. 
 
Idag är en tung dag.
 
Hoppets låga fladdrar, men den är svag. Jag vill tro att jag kan få den att lysa starkare. Med kärlek.
 
<3
 
 
 
Upp