Adventus Domini

Adventstiden närmar sig med allt vad det innebär. Advent och jul har olika innebörd för olika människor. För mig är det en tid för eftertanke och en tid för gemenskap. Det är tid för stillhet och ro samtidigt som det är mycket som händer och bitvis kan det vara lite småstressigt. Den kombinationen gillar jag. Vi har mycket att göra. Julklappar, många kalas, bakning, städning, julfester och Luciatåg. Jag älskar det. Vi umgås och gör saker tillsammans. Pepparkaksbak och mjukkaksbak. Och mitt i all aktivitet drar vi ner på tempot. Vi kokar glögg och myser i soffan med en julfilm. I vår familj bakar vi mycket och jag älskar att storstäda före jul. Men det är inget tvång. Vi gör det vi vill och det vi hinner. Resten får vara. Ribban ligger högt, men om vi känner att vi inte når upp och över så sänker vi ribban och känner oss nöjda och glada ändå. 
 
Jag är en riktig juloman och jag älskar det mesta med julen, även det kommersiella och det stressiga. Julen är viktig för mig. Jag har jobbat många år inom församlingen och julvandringarna var årets absoluta höjdpunkt. Vår kyrka förvandlades i tid och rum och vi fick möta Josef och Maria på deras mödosamma vandring mot Betlehem. Vi fick höra herdarna berätta om mötet med änglarna och vi fick föja deras väg till stallet. De tre visemännen i sina vackra kläder och sin rökelse knäböjde inför Jesusbarnet och stjärnan lyste över den lilla familjen. Vi fick vara med. En magisk tid. Ett under skedde. 
 
Advent betyder ankomst. För mig betyder det: Adventus Domini - Herrens ankomst. Vad betyder det för dig?
 
Jag väntar och vi tänder adventsljusen, ett efter ett. Jag vill använda adventstiden till något värdefullt. De flesta av oss julfastar inte längre, men något av fastetidens klokskap kanske jag ska försöka mig på. Mindre tid vid datorn, mer med mina barn. Mindre målinriktad träning och mer rörelseglädje. Jag ska försöka andas långsammare och jag ska äta med fler sinnen. På söndag tänder vi ett särskilt ljus här hos oss. Ett ljus för någon som inte är med oss längre och som vi saknar varje dag. 
 
Advent - en tid för eftertanke och gemenskap. En tid för kärlek.
 
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.
 
 
Det första ska lysa i mig djup härinne, bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.
 
Det andra ska lysa för alla jag känner, att alla får plats och kan leva som vänner.
 
Det tredje ska lysa för alla som lider, som kämpar och drömmer om lyckliga tider.
 
Det fjärde ska lysa för marken och skogen, för luft och för hav och vår framtid på jorden.
 
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.
 
Margareta Melin
Allmänt | | 2 kommentarer |

Hästtjejer och andra nördar.

Det finns många fantastiska människor i vår värld. Människor som har ett brinnande engagemang och som gör vår värld lite bättre att leva i. Många av dessa jobbar ideellt och gör alltså saker utan att förvänta sig något tillbaka. Jag hör ofta motsatsen. Att få vill engagera sig ideellt och att människor inte har tid och vilja att bry sig. Att det ideella engagemanget håller på att dö ut. Visst finns det såna. Som inte vill eller orkar lägga tid och energi på ideellt arbete. Var och en väljer själv. Det jag skulle vilja säga är att de människorna missar något värdefullt. För engagemang och delaktighet ger tillbaka, ofta mer än insatsen.
 
Under helgen har jag haft en ungdomsledarkurs för Ridsportförbundet. Tretton tjejer mellan 16 och 23 år har valt att gå en kurs under helger för att utbilda sig till ungdomsledare för att sedan verka ideellt i sina klubbar. Helt fantastiskt tycker jag. Bara att göra valet att vilja bli en ledare, att våga göra valet är beundransvärt. När jag sedan hör dem berätta om sina liv, sina drömmar, framtidsplaner och sitt engagemang, inte bara i stallet utan inom andra idrotter och i skolan så blir jag varm inombords. År efter år lyckas Norrbottens ridsportförbund och ridklubbarna i Norrbotten med att få unga tjejer att utbilda sig till ideella ledare. Ledare som enligt forskning sedan går ut i arbetslivet, näringslivet och tar plats på chefsstolar och som ledare inom olika organisationer. Varje år blir jag lika glad över att möta dessa drivna ungdomar som lägger massor av tid varje vecka på sitt intresse för att utveckla sig själv och andra.
 
Dessa ungdomar finns även i andra sporter. I Överkalix har vi ett gäng ungdomar som är baskettränare och som har valt att lägga många timmar varje vecka på att lära yngre barn och ungdomar att spela basket.
 
Bra barn- och ungdomsidrott fostrar demokratiska medborgare och stärker självkänsla och självförtroende hos våra barn och ungdomar.
Det är roligt att jobba ideellt och varje liten sak vi bidrar med höjer vår fina föreningsverksamhet som vi har i Sverige. Det finns en plats för alla som vill vara med. I ett av mina barns lag har vi en underbar "lagmamma" som är en stor supporter och som ofta överraskar ungdomarna med något. Hon bjuder på en klubba, lite fika eller bara på sin positiva inställning.
 
Det är lätt att klaga på saker som inte fungerar inom idrotten eller andra föreningar. Gör din röst hörd, på ett positivt sätt. Kom med kreativa förslag på förbättring - och berätta hur du kan bidra. Och vi som är aktiva kanske ska tänka på att öppna dörrarna och höja taket. Det finns andra sätt att tänka än på det sätt vi alltid tänkt och det finns andra sätt att göra saker än på det sätt saker alltid gjorts. Öppna gemenskapen. I svensk idrott får alla vara med.
 
Så alla som på något sätt jobbar ideellt - ett jättetack från mig. Och ni som inte gör det. Ta chansen att få vara med. :)
Allmänt | | 2 kommentarer |

Med rätt att operera.

Läste att publicistklubben ska ha möte i Luleå. De ska samtala om författarskap. Idag kan alla ge ut sin egen bok. Är man författare då? Intressant tycker jag. För att få lärarlegitimation krävs utbildning...trodde jag. Det finns undantag...Man kan söka dispens om man jobbat länge med vissa årsgrupper, hörde jag.
 
Hoppas jag inte får en läkare med dispens om jag ska operera hjärnan i framtiden.
 
I dagens samhälle krävs det mycket. Jag har rätt till...Visst, viktigt. Men våra skyldigheter då?
 
Jag har rätt att få ut min lärarlegitimation när jag studerat så mycket att jag uppfyller kraven. Så borde det vara.
 
När jag bevisar att jag har tillräckligt med kunskaper för att köra bil och vistas bland medtrafikanter så får jag mitt körkort.
 
Jag skriver blogg - men jag är inte författare.
 
Jag har vikarierat många timmar på skolan och har läst en hel del högskolepoäng i ämnen som passar för en lärare - men jag får inte lärarlegitimation.
 
Jag har läst några poäng medicin - men vet inte ens hur medicin stavas...Jag har inte rätt att operera folk.
 
Men visst vore det häftigt om jag fick ett lärarleg. där det stod: Lärarvikarie - med rätt att operera, vid behov. :)
 
Idag skriver jag under med:
 
AA (Argsinta Anna) ;)
Upp