Slut på bekantskaper. :)

Jag skriver och raderar, skriver och raderar. Ingenting hemligt, ingenting stort och märkvärdigt, ingen ilska eller irritation. Jag försöker beskriva min glädje över att jag har så många fina vänner och bekanta. Eller egentligen vill jag bara kalla dem för vänner. Trots att vi inte känner varandra så bra alla mina vänner och jag. Vissa har jag känt länge, vissa bara några dagar. Min erfarenhet är att vi delar upp människor i ytligt bekanta, bekanta, kompisar, vänner, nära vänner...beroende på hur länge vi känt varandra, vilken relation vi har osv. Jag har funderat lite på det där. Bekant...vad är det? Vän... Kan man bara kalla någon sin vän om vi har en nära relation? Finns det någon risk att skaffa många vänner? Kan det bli betungande? Förväntar de sig något av mig? Om vi är bekanta så behöver vi inte förvänta oss inbjudningar eller annat som riskerar att kommer med vänskap...och att behöva bjuda igen.
 
Jag har funderat och för mig är det så här:
 
Jag har en hel massa vänner. Jag har jättemånga vänner och jag är glad och tacksam över dessa vänner. Jag förväntar mig ingenting av mina vänner. Jag bryr mig inte ens om ifall de ser mig som sin vän. Många har jag aldrig frågat om jag är deras vän. Varför skulle jag? Många av mina vänner kanske inte ens vet att jag tycker att de är mina vänner. En vän för mig är någon jag möter och som jag får kontakt med på ett positivt sätt. Ibland möts vi en gång och sen går jag och min vän åt olika håll. Ibland följs vi åt en längre tid. Vissa av mina vänner kommer och går och jag kommer och går från dem. Jag förväntar mig aldrig att mina vänner ska ringa eller hälsa på men blir löjligt glad när de gör det. Jag älskar när mina vänner dyker upp hemma hos mig med eller utan förannonsering. Med förannonsering är chansen större att jag har annat än te och kaffe att bjuda på. Men kaffe och te fixar jag alltid om jag är hemma. Är jag inte hemma får du fixa det själv...
 
Nä, jag har inte så många bekanta. Det är så tråkigt och vad har man en bekant till? Jag känner namnet på väldigt många människor. Vissa träffar jag då och då i olika sammanhang. Skulle kunna kalla dem bekanta men jag tror jag ska sluta använda det ordet. Det är ett ord som inte passar mig. Jag ska helt enkelt sluta ha bekanta. Jag har redan slutat med det. Men vill du vara min vän så får du gärna vara det. Jag kanske redan har dig som vän. ;)
 
Anna :)
 
 
 
 
Allmänt | | En kommentar |

Synsk

Det känns som om det är oknytt i farten. En allmänt orolig stämning i luften. Kan det vara fullmåne? Det kan också vara mina inre demoner som gör att jag tycker saker runt omkring mig känns oroliga. Ibland är det svårt att veta om det är saker utanför mig eller inom mig som påverkart mitt humör och mina känslor. Ja, känslorna lever förstås ett helt okontrollerat eget liv som jag oftast inte alls kan påverka, bara förhålla mig till. De är nämligen inte alltid sanna. Äkta, men inte alltid sanna. Så dagens oroliga känsloläge kan helt enkelt vara hormoner kombinerat med andra inre processer som ständigt pågår. Fast det är så klart mer spännande om det är så att jag kan känna av yttre omständigheter och yttre processer som pågår i min omvärld. Känna det så starkt att mitt känsloliv påverkas. Eftersom jag är en dramatisk person som gärna låter saker bli lite mer kraftfulla och intressanta än de i själva verket är så väljer jag att tro att jag påverkas av saker runt mig. Jag kanske till och med är lite synsk. ( Dessutom väldigt uppmärksam.)
 
Man kan ju alltid välja sin sanning och oftast finns det väldigt många olika sanningar av vilka några är lite mer sanna än andra. Eftersom mitt livsmotto är VVS, våga vara sann, så borde jag inte välja att tro att jag är synsk. Men om jag ser sanningen i vitögat och inser att det mest troligt inte är så att jag är synsk så kan jag ju välja att ta det som min sanning ändå...väl...För då kan jag leva i min egen sanning om att jag inbillar mig att jag är väldigt speciell med väldigt speciella förmågor och gåvor varav synskheten är en. Om jag lever i den sanningen som jag vet är osann så kanske den blir sann och då kan jag ju ändra min sanning till att veta att den är sa sann. Ja, den var lite klurig. Klurig, men helt sann. 
 
VVS
Vilka speciella gåvor har du? Välj helt fritt. Vissa saker är svåra att motbevisa, även för sig själv.
 
Anna :)
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Dags att välja jobb.

Igår fick en bekant i vår ålder sitt första barn. För dig som inte vet fyller jag snart 44 år. Jag som har ställt in mig på att börja vänta på barnbarn om några år. Nu inser jag att jag kanske får vänta i 20 år, om jag nu får några över huvud taget. Tänk så saker förändras med tiden. Jag och min man blev plötsligt, om inte 20 år, så 15 år yngre och det innebär att jag borde börja fundera på vad jag ska bli när jag blir vuxen. Tittade i utbildningskatalogerna igår men hittade inget spännande. Nästan alla utbildningar verkar leda till så tråkiga jobb. 
 
Lärare vill jag inte bli. För mycket dokumentation och tråkiga möten. 
Vården...spännande men för mycket helgjobb. 
Ingenjörsprogram ????
Psykolog - Har alldeles tillräckligt med mig själv. 
Konservator - verkar spännande men jag tror inte mitt tålamod är tillräckligt utvecklat.
Ekonom - Tja, jag gillar ju pengar...men det är ju mycket siffror.
Jurist - Jag tycker ju inte det alltid är så noga med paragrafer och sånt. 
Polis - coolt. Tyvärr är jag alldeles för rädd för det.
 
Himla svårt. Men nu när jag plötsligt blev så ung så ska jag funderar ordentligt. Har du tips på vad jag skulle passa som eller något jag inte skulle passa som får du gärna dela med dig. Jag är tacksam för allt som kan leda till en framtida karriär. Skriver en liten kravlista bara så ni har nåt att gå efter.
 
Önskar:
Roliga omväxlande dagar.
Möjlighet att klä sig lite snyggt...men också att inte göra det.
Uniform är ju inte helt fel...så länge den är snygg.
Bra lön...eller??? Inte så noga faktiskt.
Rolig utbildning där jag lär mig något nytt. (Där skulle ju ingenjör passa eftersom jag inte ens vet vad de gör.)
Bra arbetstider. (Alltså alltid ledigt på julafton, juldagen och dagen innan julafton.)
Gärna arbete med människor. Dock inte så många arbetskamrater. Kanske en eller två...
 
Det var en kort liten lista. Den kan bli längre om jag får fundera lite. 
 
Sanningen är väl den att min hjärna börjar kännas som ett tuggummi som man tuggat på för länge. Hårt, torrt och oelastiskt. Så vad jag behöver är en utmaning för hjärnan. Vända mig ut och in och upp och ner. 
 
 
Nu är jag redo. Ge förslag!!! Allt ni har. Släpp loss fantasin. Ös på. Kanske någon annan i min situation           (framtidsplanerande men en aningen utmattad medelålders person) kan ta del av tipsen. 
 
 
 
VVS
Anna
 
 
 
 
 
 
Allmänt | | 3 kommentarer |
Upp