Åsikter

Just nu hittar jag inte riktigt tiden att sätta mig ner vid datorn för att skriva ner mina tankar. Tänker gör jag däremot. Tankar är ju såna att de finns även om de inte syns eller hörs. 
 
Mina tankar just handlar mycket om åsikter. Jag funderar på var gränsen går mellan åsikt, fördömande och dömande. Åsiker; Vem har företrädesrätt? Det är alltid någon och jag tycker det är intressant att studera vem/vilka som ges rätten att ha rätten att ha rätt åsikt. 
 
Om vi inte får ha åsikter om människors handlande, vad händer då med världen. Alla åsikter är inte av ondo, även om det är åsikter som kan verka hårda eller fördömande.
 
Människor som vågar ha åsikter är de som för vårt samhälle framåt. Jag tror på att stå upp för sina värderingar och åsikter, om man samtidigt lyssnar på andra åsikter och reflekterar över andras värderingar. 
 
Sen är det ju också så att alla tankar som finns i människors huvuden inte kommer ut till oss andra. Bra ibland, dåligt ibland. Leenden är inte alltid ett bevis på att tankarna i huvudet överensstämmer med tankarna den man ler emot har. 
 
Att vända kappan dit vindarna blåser är oftast ett enkelt sätt att färdas framåt. Men då kan vi behöva snegla över axeln och se vilka vi lämnar bakom oss. Ibland är det rätt, ibland kanske inte så rätt. När vindarna vänder ska vi våga möta de människor och åsikter vi lämnat bakom oss. 
 
Situation - reflektion - val - situation - reflektion - val... 
 
Solen skiner idag. :)
 
VVS / Anna
Allmänt | | Kommentera |

Var går gränsen?

Hur mycket av sitt privata liv ska man dela med resten av världen?
 
Naturligtvis är det upp till var och en, men idag är det så lätt att man skriver saker och publicerar direkt, utan att fundera på konsekvenserna. Det kanske känns som om man vill dela sina tankar med någon och denna någon finns inte i ens närhet. Därför skriver man i en blogg eller i något annat socialt forum och det känns bra att få ur sig sina tankar och beskriva sina känslor. Man vill kanske förklara och berätta sin syn på något man varit med om. Ibland kanske det är helt rätt och många såna blogginlägg kan vara till hjälp både för den som skriver och den som läser. Men ibland så tror jag det skulle vara klokt att vänta ett tag innan man publicerar. Att dela sina innersta tankar och känslor och lämna ut sig själv och sina anhöriga för att förklara något som egentligen ingen annan har något att göra med kanske inte alltid är det bästa sättet att hantera situationer man hamnar i. Vi har ingen skyldighet att förklara våra liv och val för hela världen. Jag tror personligen att det är viktigt att fundera på vad man vill dela med resten av världen och av vilken anledning man vill dela det. 
 
Såg Skavlan på fredag och Norges förra statsministers son var där och sa en klok sak. När hans mamma blev statsminister blev familjen över en natt intressant för hela norska befolkningen och en dag satt han på en buss och hörde hur två tanter pratade om den äldsta sonen i statsministerfamiljen som tydligen var knarkare och på behandlingshem och därför inte var med på familjefotot i tidningen. Sonen berättade hos Skavlan att han var på en säkerhetskurs för att jobba på en oljerigg när fotot togs och det var anledningen till att han inte var med på bilden. Så han satt i bussen och funderade på om han skulle ge sig tillkänna och säga sin sanning, men han konstaterade att det säkert fanns flera hundra (eller kanske tusen) såna tanter i Norge...så han sa inget.  Det gäller att välja sina strider. 
 
Vi hör ibland "det var bättre förr". Det kan man tycka olika om, det gör jag med. Datorer, internet, bloggar, twitter och allt vad det heter har många fördelar. Men jag är lite bekymrad över att många lämnar ut sig så väldigt naket (i bild och ord). Var går gränsen för vad som är mitt liv? 
 
Anna
Allmänt | | 2 kommentarer |

Val

Val, val, val. Hela livet består av en massa val. Små val som handlar om vad man ska äta till lunch och vilket kaffe är bäst till stora val som vilken utbildning man ska välja eller hur dyr bil man ska köpa. Jag har ofta svårt att välja och ibland är det skönt när nån annan väljer, eller när det inte finns några val. Stundvis kan jag önska att det bara skulle finnas en sorts tandkräm och en modell jeans...men så fort jag tar tanken lite längre ångrar jag mig. Det vore ju förskräckligt. Att kunna välja är ju en fantastisk frihet. Vilket välfärdsproblem, att gnälla över att jag måste välja. Skäms på mig. 
 
Jag är tacksam över att jag har möjlighet att välja så många saker i livet. Jag har idag valt mellan en massa olika saker i kylskåpet när jag gjorde min frukost. Jag valde kläder när jag skulle gå ut. Jag sitter och funderar vilken semesterort vi ska välja. Ska jag åka skidor eller springa idag? Mina ständiga val är det som gör mig till den jag är. Inte främst de materiella valen, även om de märks mest för andra, utan alla val som handlar om vem jag är och vem jag vill vara. Varje gång jag möter en annan människa väljer jag hur jag ska vara och varje litet val formar mig till den individ jag vill vara. Ibland känner jag hur formen blir lite sämre än jag önskar att den var. Ibland krockar min vilja med mina val. De går emot varandra. Egentligen vill jag vara på ett visst sätt, göra på ett visst sätt men mina val i vardagen formar mig på ett annat sätt. Jag kanske inte vågar välja det jag innerst inne skulle vilja välja eller också kanske jag helt enkelt har en dålig dag. 
 
I år är det väl dessutom valår? 
 
Nu ska jag välja lunch. Det blir lätt idag - stekt palt. :)
Allmänt | | En kommentar |
Upp