Hur har jag blivit så här??

Hur har jag blivit den jag är? Det undrar jag ofta över. Gener spelar förstås stor roll, det går inte att komma ifrån. När jag var yngre hoppades (och trodde) jag att jag var en bortbyting. Att jag var ett mycket speciellt barn som inte hade något gemensamt med min hemska familj. Den fantasin fungerade inte så länge, eftersom vi hade speglar i vårt hus...Så jag fick acceptera mina gener och efterhand även mina syskon, vilket tog några år. Nu vid drygt 40 års ålder har jag fullt ut accepterat mina gener och faktiskt även börjat förstå lite av mig själv och vad som har format mig mer än. Jag tror inte det finns någon helt säker forskning på hur mycket som är gener och vad som är miljö men med en helt amatörmässig gissning säger jag hälften av varje. För tänk så många i vår omgivning som påverkar oss genom livet. Och inte bara i livet. Våra föräldrar och far- och morföräldrar påverkades i sin miljö. Och deras föräldrar och far- och morföräldrar. Vårt sociala arv. Sen har vi alla haft andra vuxna i vår omgivning som påverkat vårt sätt att tänka och tycka. Vi har gått i skolan och haft en massa lärare som påverkat oss, någon mer, någon mindre. Vi har mött människor vid enstaka tillfällen som format vårt sätt att tänka. Vi har läst böcker och sett filmer som påverkat oss. Och tänk alla skolkamrater, kompisar och vänner som vi mött och umgåtts med genom åren. De har påverkat oss och vi dem. Jag har även några av mina kompisars föräldrar som gjort stort intryck på mig, flest mammor faktiskt. Kanske berodde på att många av papporna var rätt frånvarande (=jobbade). En av de som påverkat mig mest, förutom min familj, är en kompis jag hade. Hon lärde mig att tänka utanför boxen, utanför ramarna. Helt enkelt eftersom hon inte hade några. Av henne lärde jag mig nästan alla dumheter jag kan. Några av dem fick åka i sophinken efter ett tag, ibland direkt. Andra har hjälpt mig på många sätt i livet. Jag skulle säga att hennes sätt att möta livet har gjort mig modigare och mer fantasifull än jag varit om jag inte mött henne. Fast det vet jag ju förstås inte. Hon lever inte idag. Livet svepte med henne lite för ovarsamt och jag tror inte hon hade förankrat sig tillräckligt för att klara livets storm. Jag är tacksam för mina gener (det är lika bra). Livet bjuder på nya saker hela tiden och förutom generna och människorna i vår omgivning så händer hela tiden saker som påverkar oss. Ibland kan man kanske tycka att allt är som en mindre god, eller rent av vidrig soppa och hur vi än försöker krydda så blir den inte godare. Ibland är livet som en smarrig efterrätt som man inte kan få för mycket av (tror man innan man råkar äta en portion för mkt.) Ibland är livet som min hälsodryck som jag nyss drack. En grön sörja med nässlor och nypon. Men med en pressad apelsin i blev den faktiskt rätt god - och dessutom nyttig. // Pojje :)
Allmänt | | Kommentera |

Att tala samma språk.

Jag har många tankar om det här med gemenskap och utanförskap, om känslan av att vara rätt och känslan av att vara fel.
 
Att göra rätt eller fel är något vi ställs inför hela tiden. Alla dessa små och stora val som påverkar våra liv, och andras liv med för den delen. Dessa val att göra rätt eller fel hör ihop med att vara rätt eller fel, men det finns mycket annat som spelar in där än våra medvetna val för om vi ska bjuda in till gemenskap eller stänga dörrarna och skapa utanförskap.
 
Jag tror alla då och då känner sig lite fel. Det tror jag man kan klara. På samma sätt som man klarar av en magsjuka eller ett migränanfall. Men vissa känner sig fel mest hela tiden. Tragiskt och något som inte borde få finnas. Alla borde ha rätt att känna sig rätt. Men tyvärr är det inte så i världen. Att på något sätt avvika från det som anses (medvetet eller omedvetet) som normen är vanligt och inte så lätt. Jag tror inte att vi någonsin kommer att kunna förstå varandra fullt ut och det kanske inte är nödvändigt heller. På samma sätt som det finns olika språk i världen som försvårar kommunikation finns det språkförbistringar även där vi delar talspråk.
 
Vi delar inte samma värderingar. Vi bär med oss olika mängder kunskap och sorters kunskap. Vi har olika erfarenheter. Vi har olika syn på vad som är viktigt i livet. Vi har olika syn på ekonomi och arbete. Många av dessa saker gör att vi talar förbi varandra och missförstår varandra. Ibland tror vi att vi förstår eftersom vi har en stark åsikt. Det är inte samma sak som att förstå. Vi kan ju ha fel!!! Tänk om vi missat att lära oss något och om vi visste lite mer skulle det göra att vi ändrade uppfattning!!! Att förstå att man inte förstår allt är en stor kunskap som en del besitter. Att förstå vad man förstår och förstå att det finns mer att förstå...
 
Kanske är det så att vi alltid kommer att förstå och missförstå varandra. Det kommer att skapa gemenskap och utanförskap. När vi inte talar samma språk så försöker vi antingen lära oss det andra språket för att kunna kommunicera eller också talar vi med kroppsspråk och förstår då att vi kommer att ha samtal som är starkt begränsade. Eller också skriker vi till varandra och konstaterar att den andra är en idiot som inte förstår, fast vi ropar högre och högre. Fast oftast försöker vi förstå varandra. Vi ler lite mer för att visa att vi är välvilligt inställda till varandra. Vi nickar och har ett positivt kroppsspråk. Kanske vi borde tänka lite mer på det när vi känner att vi inte förstår varandra även när vi talar samma språk. Istället för att argumentera mer, gå på med fler åsikter och anklaganden så kanske vi ska backa till dit vi känner att vi når varandra och förstår varandra. Då kanske samtalet blir lite torftigare, lite mer avskalat. Vi behöver inte dela åsikt, men vi kanske förstår vad den andra säger i alla fall. Jag tror många konflikter kommer av missförstånd. Vi förstår inte hur den andra tänker. Dvs., vi har inte samma bakgrundsinförmation, kunskap.
 
Sen kommer alltid en intressant sak när vi inte delar åsikt. Vem har tolkningsrätt? Vem har beslutanderätt? Ofta finns det en person i en position som är starkare, med rätt att besluta. Jag anser att den personen har ett större ansvar att försöka förstå. Att vara beredd att lära sig mer. Med makt kommer ansvar. Ansvar förpliktar.
 
Att vara i en starkare position kräver mycket av oss. Vi är alla i den positionen då och då. Både barn och vuxna. Vuxen mot barn, eslutsfattande, ekonomiskt ansvarig, ledare. Ibland är rollen tydlig och formell, ibland otydlig och informell. Att vara ensam mot flera är jobbigt och det är svårt att vara flera tillsammans i en maktposition (t.ex. kompisgäng) eftersom grupptryck kan göra att vi stärker varandra i en åsikt som vi delar, men som kanske inte är helt rätt...
 
Kommunikation är inte lätt. Att vara andra människors medmänniska är inte lätt. Mina tankar ovan är inga lösningar på några problem. Det är saker jag har sett och som jag funderar över här i min gungstol baki Tallvik.
 
Nu skiner solen och när jag vänder mitt ansikte mot solen känner jag mig rätt. Solens strålar når längre in än bara till mitt ansikte. Den fyller mig med värme även när det är en kall vintersol, eftersom strålarna är äkta och varma när de lämnar solen. Så känner jag även när jag möter en människa med ett varmt hjärta.
 
/ Pojje
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Lyssna inåt, men också utåt.

Jag är en förespråkare av reflektion och jag tycker man ska ta sig tid att lyssna på sin kropp, sina känslor och tankar. Den inre rösten är en värdefull guide i livets svåra labyrint. I dagens samhälle har många svårt att ta sig tid att bara vara med sig själv. Det kan vara svårt att komma till ro i tankar även om man hittar tiden. Så det kan krävas tid och träning för att bli reflekterande. Men som med allt är det viktigt med balans. Det gäller att vara uppmärksam på när man gått över gränsen och den inre dialogen (med sig själv) har blivit en monolog där man tänker samma tankar om och om igen. Där samma frågor ställs flera gånger, utan att få svar. Det gäller att veta när man ältar och ser sig själv som ett offer som det är synd om. Visst, ibland är man ett offer. Jag tycker att man får tycka synd om sig själv. Som en tröst, ett stöd för att orka ta nästa steg. Ett steg från att vara ett offer till att vara en person som ser sin egen värdighet.
 
Min erfarenhet är att vi ofta när vi börjar älta står inför val som får rätt stora konsekvenser oavsett hur vi väljer. Kanske vi ska välja mellan att säga vår åsikt i en fråga eller inte säga vad vi tycker, tänker. Eller också kanske vi känner att det är dags att prioritera vilket ofta innebär att välja bort något roligt. Vi kanske står inför något stort och svårt i livet som vi inte vet hur vi ska klara av att ta oss igenom eller hantera. Kanske något som vi kommer att få leva med resten av livet. Våra tankar kanske handlar om att vi kommer att tvingas acceptera något.
 
Mina tankar idag handlar om att jag tror vi ska vara beredda att se olika vägar för att komma till insikt, ro eller ett beslut. Ibland kan det vara bra med egen tid i stillhet. En skogspromenad, en kaffe (te) stund i lugn och ro, ett kyrkobesök. Vi kan behöva stillhet för att bli lugna i sinnet. Men ibland blir mina tankar och mitt sinne oroligt och uppstressat av lugn och ro. Mina tankar går snabbare och snabbare ju lugnare det blir. Ibland behöver jag fysiskt arbete för att stilla tankarna, skingra oron. Att lasta av ett lass hö, mocka några boxar, skotta snö eller städa kan vara mer effektivt för tankarna som lugn och ro. Ibland kanske vi ska vända blicken utåt istället för inåt när tankarna börjar snurra för fort, när ältandet börjar. Små barn som är lite smågriniga försöker vi ofta distrahera med andra saker för att de ska bli gladare (lättare att hantera...). Kan vara värt att testa på sig själv också.
 
Ibland kanske man inte har svaren inom sig. Ibland behöver man vända sig utåt för att få nya perspektiv, nya vinklar.
 
Alltså: Jag tror vi ska vända oss inåt för att lyssna på oss själva. Man kan få veta mycket om man lyssnar på sin kropp och själ. Jag tror också vi ska vända oss ut mot världen. Det är i mötet med andra vi får näring för att växa i oss själva.
 
Och kroppen behöver jobba lika mycket som knoppen.
 
VVS - viktigt men riktigt svårt :)
 
Upp