This is my space.

På lördag fick jag svaret på något jag undrat över rätt länge. Hur min man stått ut med mig i alla dessa år. Jag brukar fråga då och då om jag går honom på nerverna. Han bara ler och säger; näe. Jag har tänkt att han säger så bara för att vara snäll, men nu har jag förstått hur det ligger till. Så här gick det till när jag kom till insikt om denna sak:
 
Vi var i köket (som vanligt). Jag pratade och funderade (som vanligt). Patrik fixade och lagade någonting (som vanligt). Jag tror vi (jag) pratade om semester och jag frågade vad han tyckte. Det var tyst en stund och jag frågade igen. Då svarade han: "Jag tänker." Jag: "Men varför säger du ingenting?" Patrik: "I min värld är man tyst när man tänker."     !!!!!
 
Jag fattade!!!  "I min värld är man tyst när man tänker." Det är nämligen så att i min värld pratar man hela tiden när man tänker. För då kan andra höra vad man tänker och då kan man få feedback. Men i Patriks värld är man tyst när man tänker. 
 
Helt otroligt. Fattar ni. Jag och min man lever i två parallella universum!!! Vi lever inte i samma värld. Inte konstigt att vi kommer så bra överens. 
 
Vi lever i parallella universum. Tänker på Dirty Dancing. "This is your space, this is my space." 
 
Tänk att vi faktiskt får lov att ha vår egen värld där vi gör saker på vårt eget sätt. Den världen är viktig. Den ska vi vara rädda om. Men precis som i dans så ger den lilla distansen en spänning som gör att det blir energi. När vi tillåter oss själva och varandra att vara den vi vill vara så skapas energi. Min danspartner har förväntningar på dansen men är även förlåtande när jag trampar honom på tårna. 
 
VVS 
:)
 
 
 
 
 
 
Allmänt | | 2 kommentarer |

Oändligt är vårt stora äventyr.

Det är nåt visst med Karin Boye. Yngsta dottern läser högt ur sin läsebok i svenska:
 
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
 
 
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
 
 
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
 
 
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
 
Dikten heter I rörelse och jag är ofta i rörelse. Både i tanke och i handling. Både med min kropp i fysisk rörelse och i livet. Ständigt på väg mot nya äventyr. Stannar inte gärna så länge på varje ställe. Efter en stund känner jag hur förändringens vind lockar mig att bryta upp och lockar mig mot nya mål och nya vägar att vandra på.
Kanske är det tryggheten i moderjorden som gör att jag vågar förändra och vågar bryta upp. Mina rötter är djupa och jag känner mig fast förankrad i verkligheten. Eller är jag en drake som flyger hit och dit med endast en tunn lina som håller mig fast i verkligheten? Vem vet? Inte jag. Men det spelar ingen roll. Idag sa en person till mig: Vad du är modig! Är du inte rädd? Rädd? Jag är en ängslig liten skit. Men när man är så rädd som jag såmåste man våga en massa saker. Och då blir man modig. :)

Jag vill ha roligt i livet. Jag vill göra saker jag väljer själv. Jag blir inte mätt på livet. Det finns så mycket att upptäcka, lära sig och så många människor att möta. Livet är skört och varje dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Livet är ett stort och oändligt äventyr, med betoning på oändligt. Så vill jag tro att det är. En oändlig vandring på livets väg. Ibland gropig och smal, ibland bred och plan. Rastplatser med lägereldar och spännande utmaningar.

Karin Boye, tack.

VVS

:)

Allmänt | | En kommentar |
Upp