urpojjesperspektiv

Min dotter kom hem igår och berättade att M hade frågat var jag höll hus när jag inte var och tränade. Dottern hade svarat att jag hade träningsfria dagar och hade haft det i 4 dagar. Sen hade hon berättat att jag även hade haft facebookfria dagar i  4 dagar.  "Jag sa till M att  man kan säga att du är på en slags rehab..."

 

Så nu vet ni. Jag är på rehab. Det har jag varit i 5 dagar nu och det känns riktigt bra. Utan träning och utan facebook i 5 dagar nu... Fast jag var på yoga igår, men det räknas nog inte som träning. Varför har jag då skrivit in mig på rehab? Jo, därför att jag behövde en time-out. Kroppen behövde vila och återhämta sig för att orka och vilja träna så hårt som jag vill. Tanken och själen behövde en paus från att ständigt vara uppkopplad  och anträffbar. Jag behöver lite tid för att fundera över mina prioriteringar och mina livsval.

 

Vad har jag då gjort istället för att träna och facebooka? Hur har jag använt min värdefulla tid? Jag har gjort massor av vardagliga värdefulla saker. Jag har varit i stallet. Det är jag ju varje dag men nu har jag varit där med både kropp och själ. Jag har varit där på riktigt. Känt doften av stall och hästar. Jag har ridit i skogen och tittat på trädtopparna. Jag har även varit på massage och på biblioteket. Jag har promenerat och funderat. Jag har svarat i telefonen...när jag har haft lust. Jag har varit lugn och harmonisk eftersom jag inte har behövt vara närvarande för allt och alla hela tiden. Jag har även varit nära nervsammanbrott av överskottsenergi eftersom min kropp är van att vara betydligt mer aktiv än den varit senaste dagarna. Detta har jag gjort på min fritid i fem dagar. Ingen lång tid kan tyckas men när man använder tiden väl så hinner man mycket. Och jag har hunnit massor. Det gäller att vara uppmärksam på vad livet ger. Ibland får man svar från de mest oväntade håll. Jag har under min rehabperiod fått väldigt överraskande svar på några av mina livsfrågor. Tänk jag blev så överraskad att jag nästan svimmade när jag kom underfund med en sak jag grubblat på en längre tid. Så enkelt det var. Plötsligt fanns svaret bara där. Svaret kanske skulle ha kommit även utan min rehab. Under ett spinningpass eller under en facebooksession. Men jag tror jag hade fått vänta ett tag. Och jag tror att det hade funnits risk att jag hade missat svaret. Det var på något sätt så uppenbart. Ni vet det där med skogen och träden...

 

Nåväl. Det här med att vara utan träning och facebook är rätt skönt. Men det börjar suga i träningstarmen så i morgon eller på fredag drar jag igång igen om kroppen är med på noterna. Vad gäller facebook så tror jag att jag väntar ett tag till. Det är rätt skönt att vara lite off. Jag dyker väl upp nån dag när jag har lust. Jag har några bloggar som jag följer och som ger mig glädje, gråt och distans till livet.

 

Det gäller att lyssna på själens fågel som bor inom oss. Den talar inte alltid så högt. Ibland är det bara små, tysta viskningar. Och då kan man inte vara upptagen med en massa oviktiga saker. Mitt liv är viktigt, det är på riktigt och det pågår just nu. :)