urpojjesperspektiv

Den gröna färgen börjar sakta övergå till en gulare. Jag gillar alla årstider, men kanske hösten mest av allt. Den är lite som jag. Sprakar av olika färger, värmande men också blåsig och stormig. Hösten har högt i tak med klar och kylig luft. Allt huller om buller, utan logik och struktur. Hösten kan nog vara lite arrogant och tar rätt mycket plats, under en ganska kort tid. Den förbereder oss för tuffare tider. Ger oss möjlighet att hitta balans. Härliga dagar i skogen i höstsolen och mysiga dagar i fåtöljen med en kopp te under regniga och stormiga dagar. Den utmanar och den ger energi. 

 

Många säger att de gillar hösten, men när regnet piskar och träden står nästan vågrätta i skogen så kan det kännas lite kymigt och jobbigt. Den utmanar oss och frågar; kan du hitta lugnet i stormen? Kan du göra som den lilla fågeln som hittar en lugn plats i ett litet skrymsle i berget när stormen viner eller flyger du hit och dit i vinden och följer den åt alla håll? Under hösten kan vi njuta av soliga vackra klara fina dagar. Vi kan samla kraft och energi. Men vi få också tillfälle att dra oss tillbaka för att reflektera och fundera. Eller kanske rent av ställa oss mitt i stormen och se hur stadigt vi står. Att våga stå emot när det blåser. Ofta känns det värre än det är när man väl vågar möta vindarna. Ibland kanske man till och med kan gå framåt i stark motvind. Det gäller att slå på den inre kompassen för att göra "rätt" val. 

 

Valvindarna blåser...

 

VVS 

 

Anna