urpojjesperspektiv

Val, val, val. Hela livet består av en massa val. Små val som handlar om vad man ska äta till lunch och vilket kaffe är bäst till stora val som vilken utbildning man ska välja eller hur dyr bil man ska köpa. Jag har ofta svårt att välja och ibland är det skönt när nån annan väljer, eller när det inte finns några val. Stundvis kan jag önska att det bara skulle finnas en sorts tandkräm och en modell jeans...men så fort jag tar tanken lite längre ångrar jag mig. Det vore ju förskräckligt. Att kunna välja är ju en fantastisk frihet. Vilket välfärdsproblem, att gnälla över att jag måste välja. Skäms på mig. 

 

Jag är tacksam över att jag har möjlighet att välja så många saker i livet. Jag har idag valt mellan en massa olika saker i kylskåpet när jag gjorde min frukost. Jag valde kläder när jag skulle gå ut. Jag sitter och funderar vilken semesterort vi ska välja. Ska jag åka skidor eller springa idag? Mina ständiga val är det som gör mig till den jag är. Inte främst de materiella valen, även om de märks mest för andra, utan alla val som handlar om vem jag är och vem jag vill vara. Varje gång jag möter en annan människa väljer jag hur jag ska vara och varje litet val formar mig till den individ jag vill vara. Ibland känner jag hur formen blir lite sämre än jag önskar att den var. Ibland krockar min vilja med mina val. De går emot varandra. Egentligen vill jag vara på ett visst sätt, göra på ett visst sätt men mina val i vardagen formar mig på ett annat sätt. Jag kanske inte vågar välja det jag innerst inne skulle vilja välja eller också kanske jag helt enkelt har en dålig dag. 

 

I år är det väl dessutom valår? 

 

Nu ska jag välja lunch. Det blir lätt idag - stekt palt. :)