Au revoir.
Eftersom min frustration för tillfället är större och tar mer plats än min förmåga att lösa problem och att möta problem tar jag en bloggpaus. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Jag vet faktiskt inte just nu. Jag är helt enkelt inte redo för den nya världen. Jag är inte redo att spela det sociala spelet. Jag förstår reglerna (de flesta) men är inte beredd att följa dem. Så, jag tar en paus och funderar över hur jag ska förhålla mig till olika, vad ska jag kalla det, samhällsfenomen kanske.
Det är så lätt att säga till andra att livet blir precis så vackert som vi väljer att se det. Tyvärr är jag inte så godhjärtad och vidsynt att jag kan se allt på det sättet. Jag ser mycket vackert i mitt liv och njuter av det. Sen finns det saker som jag blir ledsen av och tyvärr har jag svårt att se det vackra i det. Jag har senaste tiden upplevt att positivt tänkande kan gå hand i hand med strutsbeteende. Om vi väljer att låtsas som om allt är bra och om vi endast umgås med de som inte kritiserar så blir det mesta rosaskimrande. Om vi dessutom blir av med alla som inte tänker likadant så blir allt ännu vackrare. I den bästa av världar finns bara en åsikt... (???)
Som sagt. Mina tankar är inte så rosaskimrande och min frustration är rätt stor.
Så för att inte förmörka andras tankar så säger jag "au revoir".
Vi ses.
VVS Anna :)
Åh, det där känner jag då igen; strutsbeteendet=).
Man (man i detta sammanhang är alltså någon=)) låtsas som om allting är bra och så omger man sig bara med likasinnade som håller med. De som tycker annorlunda gör man sig av med. Slicka uppåt och sparka nedåt är inget för mig. Huja!
Ha' det bra, vi hörs och syns!