45 år and still lost!
Jag har många vänner. En del kanske skulle säga att jag är social, men det stämmer inte. Jag är extremt asocial men jag tror jag besitter en viss social kompetens. Dessutom älskar jag människor. Varje dag somnar jag utmattad av alla intryck. Tresekundersregeln känner ni väl till förmodar jag. Om inte så kan jag berätta att det betyder att om något ramlar på golvet men man hinner ta upp det inom tre sekunder så får man äta det. Superbra regel... Den regeln gäller även mitt insomnande. Jag somnar alltid inom tre sekunder efter att jag lagt huvudet på kudden. Men ingen regel utan undantag. Om jag väntar på att få ryggen kliad av min käre make så kan jag med möda hålla mig vaken ett par minuter. Men säg inget till honom eftersom jag säger att han måste klia min rygg för att jag ska kunna somna. Nåväl, tillbaka till mina intryck och mitt sociala liv. Eller rättare sagt osociala liv.
Jag älskar när människor kommer och hälsar på. När som helst och hur som helst. Men en sak ska ni veta och det är att min hemmauniform består av Janusunderställ, både långkalsong och långkalsongtröja. Men man kan ju vara fula tillsammans så välkommen du också i underställ eller annan mysko klädsel (som t.ex. din jättefula stallmössa eller din mans för stora t-shirt). Alltid trevligt att umgås oavsett hur man ser ut. När jag lämnar huset brukar jag likt Fantomen ikläda mig kläder enligt de sociala oskrivna regler som vi har i vårt samhälle. För mig betyder det jeans utanpå Janus.
När jag lämnar huset för att utöva min sociala förmåga är jag helt övertygad om att jag kommer att möta rätt person för rätt ändamål. Alltså den person som kommer att hjälpa mig att utvecklas som person. Händer varje dag, flera gånger om dagen.
Jag ska ge ett exempel. I lördags besökte jag två kloka pojkar (de skulle nog själv säga unga män...) som jag hade ett intressant samtal med. En sak var att jag sa att jag var rätt så dum när jag var ung. Eftersom vi mest pratade engelska sa jag nog stupid. Då sa en av pojkarna; Anna, you were never stupid. You were lost.
WOW!!! Tack för den. Inte stupid, men lite lost. Hur visste han det? Vi träffades för några månader sedan...Det var ett fint samtal om förvirring, livet, framtiden, ilska och häxor.
Jag lär mig om mig själv när jag pratar med andra.
Vad jag svarade? Så här:
- Ja, du har rätt. Jag var lost. Och på tisdag fyller jag 45 och är still lost.
Dra på dig din bästa gåbortklädsel och kom över på en kaffe. IRL. Men, tänker du kanske nu. Hon säger ju att hon är asocial. Ja, jag är en asocial person men med ett stort människointresse. Det asociala ligger i att jag har lite svårt för samtal om väder och vind. Vi skippar småpratet och går direkt på de stora frågorna som vilken choklad som är minst orätt att köpa, hur man bäst brygger sitt te och när kaffet är som smarrigast. Sen tar vi världsfreden och den globala uppvärmningen. Man tänker bra i Janusunderställ.
VVS
Kram
Anna, lost in space. Men säker på att vi lyssnar bäst om vi öppnar hjärtat först. <3