Leva min dröm?
Elin köpte en en jultidning, Lantliv. Den satte genast igång både kreativitet och drömmar. I flera dagar har jag nu aktivt gått omkring och drömt om ett liv på landet. En röd stuga, småfåglar utanför fönstret, doften av nybakt bröd, tjocksockar, höns, romantiska promenader i nysnön. Jag har fantiserat om hur jag kryper upp i soffan med en yllefilt runt fötterna och en rykande kopp te i mina frusna händer medan mina rosiga kinder värms upp av värmen från kaminen som sprakar så härligt i hörnet av det ombonade vardagsrummet. Mina fantasier och drömmar ger mig ett dumt leende på läpparna samtidigt som jag får en lite större bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Ett leende därför att det är härligt att känna den lugna, energigivande känslan av frihet, stillhet, aktivitet, glädje och trygghet drömmarna ger. Bekymmersrynkan får jag eftersom jag blir så starkt medveten om att jag drömmer om det liv jag har men att det är något som gör att jag inte fullt ut kan njuta av min drömtillvaro i mitt röda hus på landet med den dagliga doften av nybakt bröd och småfåglarnas aktivitet utanför köksfönstret. I mina tankar gläds jag åt varje nyvärpt ägg och jag blir nästan tårögd av lycka när jag snosar in i Marres mjuka päls. Jag ger mig själv tid att njuta av en god kopp te i soffan på kvällen och jag försöker att se årstidernas växling i naturen runt mig. Men ändå...Något hindrar. Det finns någonting som bergränsar mig att fullt ut leva min dröm. Kanske är det kaminen som saknas. Kanske bristen på ork. Kanske verkligheten är för verklig. Kanske verkligheten inte kan vara som drömmen. Eller kanske den inte får vara som drömmen.
Det kommer några ord till mig. Karin Boye talar genom tid och rum.
Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.
Vad är det som hindrar, inte bara mig utan många, att leva det liv vi drömmer om. Med några små justeringar så har
jag exakt det liv jag vill ha. Små val gällande tidsfördelning, lite större justeringar gällande mina tankemönster och ett
par telefonsamtal för att slippa mitt äckliga badrum.
Vad hindrar? Rädsla? Absolut. Rädsla att våga bryta mönster. Kanske också rädslan för att allt ska kännas för bra.
Skuld? Oj, oj, oj. Den är stor. Har försökt betala av den men räntan är hög. Kanske bästa att bara strunta i den...
Snön ligger vit utanför mitt fönster. En talgoxe hoppar ivrigt omkring på gräsmattan i jakt på nerfallna frön. Det står
en vas med rosor på bordet, inköpta av Elin, bara föratt. <3 Snöflingor dalar ner på hästarna som ser ut att njuta av
av att vintern närmar sig. Det ligger bröd på jäsning under en vit bakduk med röda hjärtan. Yngsta dottern sitter i
gungstolen i en blåvitrandig skjortklänning. Bakom kameran kan man också se 40 par skor i hallen, en kofot på
köksgolvet, sågspån i hallen och en stor hög med returpapper som väntar på att återvinnas. Ni ser det framför er?
I Lantliv hade det stått att familjen lever ett aktivt liv med många fritidsintressen och ett stort engagemang för miljön.
Det stämmer ju i och för sig. Men högar med skor och sågspån är inte lika snygga i verkligheten som på bild.
Jag lever min dröm. Det gäller bara att vara modig nog att leva den fullt ut. I rädsla, men med mod.
Världen är hård och hemsk men även vacker och varm.
Anna <3